"Tjensteqvinnans Son I-II"

Tänkte skriva lite om böcker jag läst på sistone innan jag glömmer bort det. Börjar med August Strindbergs "Tjänstekvinnans son I-II".

"Ågust" är tveklöst "vår störste". Detta p.g.a. hans mångsidighet och enorma produktion i olika genrer som både kommit att bli tidlösa internationella klassiker och skakat om samhället. "Tjänstekvinnans son I-II" är det absolut bästa jag än så länge läst av honom. Böckerna handlar om författarens liv, genom sitt alter ego Johan. Från sin barndoms uppväxt som strykrädd, av familjen orättvist behandlad, pojke, via pubertetens religiösa läseri och förhållande med en dubbelt så gammal dam till en ung man som går ut i livet.

Vad är det då för bok? Strindberg själv menar att det inte är en roman. Inte heller hans memoarer. Det är "en själs utvecklingshistoria". Smaka på uttrycket! Helt fantastiskt! Och böckerna är fantastiska! Barnet Johan visar på ett övertygande sätt upp den oförätt han kände då han med stryk tvingades att erkänna ett brott han inte begått: druckit upp sin fars vin. Fadern slog eller hotade med det. Modern stod strängt bakom och tvingade honom till erkännandet som till slut kom. Den som aldrig känt sig så orättvist behandlad och förorättad att han/hon inte känt en sån panisk förtvivlan att tårarna sprutat får gärna skriva det i en kommentar. Och det visar på hur institutionaliserad tortyr förekommer även i "den heliga familjen", denna minsta samhälleliga institution som det borgerliga samhället enligt sina ideal ska bygga på.

När Johan i puberteten blir from läsare (läs: läsare som den religiösa riktningen) är han väldigt moraliserande och fördömande. Inte minst visavi sin äldre...religionsfrände? älskarinna? Det är i denna veva hans sexuella liv med qvinnor och förälskelser inleds.

I skolan kommer han i kontakt med människor från olika samhällsklasser. Adel, borgare som bönder ("bönder" är här samma sak som idag: stockholmsjävlars nervärderande slang för icke-stockholmare). Han utvecklas intellektuellt, samtidigt som han självfallet, som studenter i alla tider, även hamnar i kroglivet.

Det stora i böckerna är i mina ögon att Strindberg verkar trovärdig när han beskriver sitt eget själsliv under hela utvecklingsepoken. Hur han tänkte och kände just då. Han glorifierar eller fördömer aldrig "sitt gamla jag". Däremot genomsyras böckerna av hur han vid skrivögonblicket såg på olika företeelser som familjen, klassamhället, litteratur etc. Hans ambitioner är de naturalistiska och vetenskapliga. Som feminist på 2000-talet kan man självfallet göra det enkelt för sig och avfärda Strindberg som "misogyn" och "kvinnohatare". Så enkelt gör aldrig Strindberg själv saker för sig. När han påstår att mannen är slaven i familjen argumenterar han för det. Dessutom på ett sätt man inte kan blunda för. I synen på onani, som han ser som ett naturligt sätt att tillfredsställa sina behov på, är han otroligt modern och fördomsfri med tanke på vad läkarna skrev i ämnet på den tiden. Samhällsgisslandet är underbar läsning och, sorgligt nog, aktuellt även i dags dato. Den massiva litteraturkritiken är spännande och intressant. Särskilt som utvecklingsperspektivet ofta kommer fram även här: till en början högaktade han Sören Kirkegaards "Enten-Eller", senare började han kritisera. Och visar på varför. När böckerna avslutats har den unge mannen Johan förstått att det inte är personmoralen utan samhället som i regel är boven i de olika dramorna. Sen följer två fortsättande självbiografiska böcker till som jag är duktigt sugen på att sätta tänderna i.

Ja, jag stannar här. Jag tror aldrig jag läst något som "en själs utvecklingshistoria" innan. Historia och själslivet är kanske mina största intressen. Själv skulle jag aldrig kunna skriva något sånt, jag vågar inte ens läsa mina frustrerade dagboksanteckningar från 1996. När Strindberg skrev detta var han 37 år, precis som jag är idag. De svenska utgivarnas kommentarer utgör bara de en hel bok i sig. Och de är ovärderliga och högintressanta som förklaringar på personer, platser, uttryck och inte minst anspelningar i boken. Heder åt dessa!


Bilden där uppe har jag sen många år som kylskåpsprydnad! Fick den av min kära bror i present eller julklapp eller nåt!