Nu skall lillan agas

I år är det 30-årsjubileum av det svenska lagförbudet mot barnaga. Vill jag minnas rätt att det rentav äro världens första? Smisk på stjärten, skulle det behöva vara en angelägenhet för myndigheterna? Skola Storebror Staten styra samtliga sysselsättningar? Och familjens autonomi och ansvar strypas? Skulle barna tjäna på detta? De nobla engelsmännen
torde råskratta!

Jag är 37 år. Jag borde vara förälder till minst sju barn. Som jag tuktat med kärlek och pli. Men idag får barna varken kärlek eller pli. Mamman ska arbeta och slumpa ut sin kärleksfrukt på dagis; ja t.o.m. på nattis när barna borde sova sött. Barna har t.o.m. en egen ombudsman för sin "rätt". Vad har barna för rätt till "rätt"? Är de inte längre barn?

Men jag har skrivit en hederlig gammeldags barnvisa i Alice Tegnérs anda. Och hoppas att den nya tidens förfall som leder till barnas, ungdomens och kvinnans sedlighetsupplösning skola upphöra:

" Nu skall lillan agas
Nu skall lillan tvagas
Nu skall lillan hyssjas
Nu skall lillan vyssjas"

(repeat tills lillan kräks och kvävs i sin linda)