Hur dämpar man nervositet?

Man ska väl inte ropa Hej på dej, Evert! innan man kommit över ån... Hela denna sportlovssöndag har fått vigas åt SJ...

Vaffö då då? Därför att SJ ringde upp ikväll med ett automatiskt röstmeddelande. Om att vårt tåg är inställt på torsdag. Trots att jag efter 1.5 timmes telefonkö lyckades boka om det utannonserade inställda tåget imorse. Så jag fick ringa upp igen. Efter 2,5 timme gav jag upp. Enligt SJ:s hemsida, uppdaterad för bara fem minuter sen, ska vårt tåg gå. Det var kanske bara "den maskinella faktorn"? Att min gamla bokning behandlades automatiskt? Maskiner är faktiskt inte alltid bättre än människor...

Med det är nervigt! Det är inte vilken grej som helst vi ska upp till! Detta är en sak vi kommer att vara med om en gång i livet. Förhoppningsvis...

Jag sticker till stationen imorgon och hoppas att det är bemannat. Måste ju snacka med dem. Just nu är det inget jag kan göra (23.15 på kvällen). Bara att försöka tänka på annat. Leva som jag predikar. Men det är inte lätt att omvandla teori till praktik. Böckerna jag läst av Dalai Lama. Stresshanterings-kurserna på Folkuniversitetet. Den tiden den sorgen. Just nu och här är jag här och nu. Det enda jag kan göra är att sova gott så jag är klar i knoppen imorgon när jag ska ta itu med problemet. Lika förbannat är det kvar där och gnager...

Hjälp mig jävligt gärna med tips: Hur dämpar man nervositet? Vad kan man tänka på? Sex? Ännu jävligare problem? Jag diskade upp. Rengjorde badrumskranen lite (Kristianstadsbyggen ska komma och inspektera kökskranen imorgon, tänkte visa min badrums-dito som dummar sig). När man gör något fysiskt dämpar man tankarna lite. Fokus förflyttas till det man gör. Buddha lär ha mött en kvinna som malde något med en mortel i en skål (eller vad hon nu gjorde för alldagligt arbete). Hon frågade honom hur hon skulle göra för att meditera. Buddha svarade: "Fortsätt mala". Visst var det vist?