Mmm...Mormonerna

Franskbröd och vatten.... moderaternas nya förslag på fängelsekost? I vilket fall som helst är det mormonernas nattvard. Eller "förnyelse av dopförbundet" som de själva kallar det.

Det kändes rätt pirrigt att gå in i kapellet i förmiddags. Både jag och Per-Ola hade nog dragit oss för att gå in själva. Men de var otroligt tillmötesgående. Hälften av besökarna kom och skakade hand med oss och presenterade sig. Stämningen var överhuvudtaget väldigt uppsluten. Och inavlad: det kändes som att alla kände och var familjära med alla. Deltagarna bestod mest av familjer.

Eftersom jag bara träffat kostymkädda missionärer tidigare (nästan uteslutande unga killar, men faktiskt även ett par tjejer, med amerikansk brytning) visste jag inte alls hur det hela skulle vara. Men bortsett från "Äldste Marcus" och "Äldste Perry" (två unga missionärer) var alla svenska och de flesta pratade skånska. Jag hade (och har än) bilden av mormonerna som ytterst patriarkala och moralistiska. Men både kvinnor och män var uppe och predikade eller läste en bön. Även en tjej i 13-årsåldern (garanterat dotter till en av de andra som var uppe). Visst fanns det nån 3-åring i strikt kostym och slips, men de flesta av ungarna var "normalt" klädda. Och tilläts prata med varandra och sitta på golvet och rita (på papper då). Jag tror aldrig jag varit på en gudstjänst som varit lika uppsluten och avspänd. Faktiskt riktigt sympatiskt.

Vi slogs snabbt av att det inte fanns några kors någonstans. Antagligen använder de sig inte av den symbolen alls. I korridorerna hängde ett par - tre tavlor med gammeltestamentliga motiv eller när Joseph Smith mötte Jesus (två stycken Jesus t.o.m.). Salen är nybyggd och kändes väldigt fräsch. Och ljus. Eftersom det inte fanns några takmålningar eller ens ett altare att titta på blev det att man tittade på besökarna. Själva församlingen blev liksom till altaret, vilket faktiskt är riktigt vackert (och ett par riktigt vackra fruntimmer fanns det att titta på). De varvade "riktiga" Bibeln (Korinthierbrevet, något från någon av evangelierna o.s.v.) med sin egen "Mormons bok" (Nephi o.s.v.). Även deras psalmbok var en blandning av traditionella psalmer och deras egna (åtminstone skrivna i slutet av 1800-talet av personer med anglosaxiska namn).

Efteråt var det flera som kom fram och ville prata med oss. Vi hoppade över söndagsskolan (som är studier för alla åldrar), men blev erbjudna att komma på studier nästa söndag. Sitta och diskutera vad som skiljer mormonerna från andra kristna samfund. Det skulle vara riktigt intressant. Vi låtsades att vi var där eftersom vi var intresserade, inte på studiebesök. Detta eftersom vi ville bli bemötta på just det sättet. Var det en lögn var det en ganska vit sådan. Vi är ju faktiskt intresserade av vad de står för.

Gudstjänstens, förlåt, sakramentsmötets, tema var: "Störst av allt är kärleken". Och det är ju Alla Hjärtans Dag. En predikan som en tjej läste var från något av Korinthierbreven (vill jag minnas) och handlade om att vad man än gör, om man så offrar sig för andra, så är det inte värt ett skit (eller var det stoft?) om det inte bygger på kärlek. Och det är ju ack så sant. Ett väldigt bra avsnitt (i en schizofren boksamling) som kan kastas i ansiktet på allt från politiker som vill sko sig själva och skenheliga religiösa till personer omkring en som bara låtsas bry och engagera sig men inte gör det från hjärtat. Såna man bara vill be dra åt helvete. Jag har nog för få kinder för att bli en förlåtande kristen ändå...

Mormonerna är självfallet ultramoralister och kristen höger. Men faktiskt väldigt trevliga att vara på sakramentsmöte med.

Dock blir man inte fet på vatten och bröd allena! Får bli pommes och kycklingvingar ikväll! Vägen till Martins hjärta går via magen! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ :-p