Populärhistoria

Var på läkarbesök i förmiddags. Sån där standardkontroll för min muskelsjukdom som jag bara gör nån gång om året. Gick snabbt. Men gjorde ont. I plånboken. Fast jag tog en faktura som vanligt och förlänger den ekonomiska smärtan så länge jag kan.

Läste lite i "Populär Historia" i väntrummet. Finska vinterkriget (och fortsättningskriget), rallare och spöken i bondesamhällets folktro. Lite kul och allmänbildande blaska ändå, trots att den mest kittlar på ytan. Vilket inte hindrar en och annan aha-upplevelse. Och ingen kan neka till att kuriositeter är kul! Därför har det varit en perfekt fortsättning på tisdan att lyssna på Herman Lindqvist när han läser sin nya bok, "Jean Bernadotte. Mannen vi valde", om vår första Bernadotte. Nu är jag framme vid 1812 och brinnande Napoleonkrig. Eller isande ska man kanske säga med 30 minusgrader vid Moskva. Extremkyla är inne! Jag återkommer till boken. Ska försöka bli klar ikväll. Är snörvlig och har en ursäkt att hålla mig hemma!

Appropå populärhistoria och Herman Lindqvist (de "riktiga" historikernas hatobjekt) så hörde jag att en bekant historieprofessor skrivit en upprörd insändare om att Dick Harrison var med i "På spåret". Det skulle ge en dålig bild av historiker, akademiker, forskare och andra seriösa. Jag är kanske inte helt fel ute ändå när jag betraktar forskarvärlden som en sluten sekt? Och jag som gillar den gamla folkbildande svenska traditionen med frågetävlingar med Jan-Öijwind Swahn som programledare. Vad säger språkforskarna om Fredrik Lindström, helt appropå?

Eller historikerna om Peter Englund? Englunds senaste (populärhistoriska) bok "Stridens skönhet och sorg. Första världs­kriget i 212 korta kapitel" är mer eller mindre skönlitterärt skriven, till stor del byggd på dagböcker. Ganska långtråkig i sin längd, men det beror nog mycket på att jag tycker att krig är långtråkigt. Den är läsvärd. Jag tycker dock att den är lite väl lång. Och har med alldeles för många ("vanliga") personers upplevelser av kriget. Det är omöjligt att hålla reda på alla. I synnerhet som kriget drar ut på tiden. Men tidsförskjutningen och kronologin är ändå det mest intressanta: hur upplevelserna utvecklas. Från brinnande entusiasm till krigströtthet, revolutioner och kejsardömenas fall. Jag älskar dock "vardagshistoria".

Kriget (USA:s nuvarande) i Afganistan har varat dubbelt så länge som första världskriget. Brinnande debatt om det svenska deltagandet på "Debatt" ikväll. Värst var ungmoderaten i sin krigsentusiasm. Give peace a chance!