Barnistiska manifestet

Ett spöke härjar djupt i sinnet. Jag ska fan i mig försöka starta igång en ny filosofisk-revolutionär rörelse: barnismen! "Vuxenheten" handlar inte om mognad! Även barn lär sig och tar ansvar! Vuxna gör enbart våld på sig själva genom att bli tråkiga! Trots att de innerst inne inte vill (ty djupt därinne ropar barnet "varför?"!) När är vuxna som mest glada och lyckliga? När de är barnsliga! Det är ett psykologiskt behov vi har! Rent neurologiskt! Vi är primitiva! Styrda av instinkt och intuition! Löjliga! Vi har ett behov att hoppa och skutta på varandra! De vuxna ska bara styra och ställa! Påverka andras livssituation! Utan att fråga varför! Ty de är indoktrinerade och själsligt sönderslagna! "För att det är så!" påstår den vuxna! "Varför då?" frågar det ifrågasättande barnet! "Barn är egofixerade!" Ja du, min vän! Det är du med! Ställ upp en godisskål så ska du få se att barna har mer rättvisepatos än du! Men varför röstar du på moderaterna för att ta från de som inte har? Ganska sjukt va? Sjukdomen diagnostiserar jag som "vuxenhet"! Hjärntvätt! Vet ni förresten när vuxna mest tydligast blir barn på nytt? När de blir förälskade! Då förtrollas man från ett objekt som tänker på saken till ett subjekt som plötsligt fattar! Man förvandlas till den lilla magiska egoist man är som samtidigt vill förgylla hela världen med den kärlek man tar för given! "Vuxenheten" är ett onaturligt skal! Kasta bort det! Innerst inne har du ett barn som knyter näven! Vi har en hel sagovärld att vinna och bara våra stela bojor att förlora!