Tidig morgon. Tända ljus och choklad i min bädd. Luciasånger. Började gråta lite i slutet av Luciamorgon på TV. Tänkte på orden Tro, Hopp och Kärlek. Det finns alldeles för mycket misstro, hopplöshet, hat och likgiltighet. I samhället. Hos människor. Även hos mig. Som gör ont i hjärtat. Som suddar bort själen. Är det värt att kämpa för något? Blir inte allting ändå bara skit? För att människan är hopplös? Jag vill inte gärna tro det. Inte idag. Idag ska jag försöka vara "snäll". Även i mina mörkaste tankar. Mot folk som skulle få för sig att hoppa på mig. Mot politiska motståndare. I grunden mot mig själv. Blir man alltid så här av att börja dagen med tända ljus och vackra sånger med fina budskap? Varför börjar man i så fall inte varje dag så här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar