Det sägs att det bästa här i livet är gratis. Och ofta stämmer det. I torsdags tog jag och Steve tåget till Lund för en gratiskväll (mat och öl oräknat) med Jan Hammarlund. Då vi kom i god tid fick vi även god tid till att prata med denna ytterst trevliga vänstertrubadur som vi kom att vara bundis med hela kvällen. Hammarlund var uppe i tre omgångar och bjöd på material, örhängen och guldkorn från hela sin karriär. Självfallet blev det en hel del från nya skivan Löst folk som består av folksånger i en lös och skön blandning: den socialistiska agitatorn Kata Dalström möter medeltidens patriarkala förtryck. Då Restaurang Viva om torsdagar har tema "torsdagsblues" passade sångaren på att baka in lite blues; i synnerhet "country-blues" (som jag förstått saken hägrar en ny skiva med tolkningar av denna typen av amerikansk musik?). Min och Steves älsklingsskiva är den fyrtio år gamla hippie-plattan När bandet slutar spela. Han lovade oss att köra lite därifrån. Höjdpunkten kom i Hammarlunds tredje set då han sjöng den ljuvligt kryptiska Valarna som sjunger från nämnda skiva. I samma avslutande set kom kvällens skratt och jubel-sång: Sexualpolitiskt snack. En "talking blues" från sjuttiotalet som driver med dåvarande KFML(r):s skrattretande homofobi. Hammarlund försökte ju mer kvällen fortskred få med publiken på allsång (dessutom lyckades han på egen hand gå omkring i restaurangen och flytta besökarna så de som verkligen var där för musiken hamnade nära scenen). Vilket lyckades med bravur. Under avslutande Jag vill leva i Europa var det nog ingen som inte sjöng med i refrängen. Sen fick vi själva tänka på refrängen. Detta är en afton jag kommer att minnas hela livet. Allt tack till en artist som verkligen tar saker på allvar: musiken, publiken och politiken. En sann ideolog. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar