Värmeljus - en mellandagspredikan

2013 förnekades barnfattigdomen. De barn som blev utan julklappar får aldrig komma till tals. 2013 "normaliserades" rasismen. De människor som går undan när de ser en polis på tunnelbanan får aldrig en röst. Vilka ska vi spotta och sparka på 2014? Anders Borg börjar redan säga att det är för många kollektivavtal. Ett "problem". Så gammalt hederligt arbetarhat är kanske en lågoddsare? De ungdomar som utnyttjas i restaurangbranschen har ännu inte blivit frälsta av den sänkta krogmomsen. Ej heller har de östeuropeiska byggjobbare som riskerar livet för trettio spänn i timmen lyckats rädda vare sig bostadsbristen, ekonomin eller det egna människovärdet. Det är lätt att få politiskt vinterdepp. I ett kallt och mörkt klimat. Men det finns väl bara ett alternativ: att ta varandra i famnen och tända så många värmeljus som möjligt. Symboliskt. Men gärna bokstavligt. Politik är nödvändigt. Vilja är ett måste. Förändring är ofrånkomligt. Men kommer aldrig av sig själv. Tänd en gnista. Tänd ett värmeljus. (Detta får bli min lilla julpredikan. En grå och regnig mellandag.)