Varför stå och frysa en halvtimme på Lunds central när man kan smita in i domkyrkan? Lyckan är när kryptan är öppen. Och man kan hälsa på jätten Finn. En förstenad ensam förlorare i livet. Men odödlig som sten. Någon att känna igen sig i. Kramar från kryptan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar