Kärlek & erotik i antikens Rom

Jag älskar historiska skildringar av vardagsliv. Krig och "epokgörande händelser" i all (van)ära; det är hur folk lever, äter, dricker, älskar, tänker och känner som är historia för mig. "Kärlek och erotik i antikens Rom" är den tredje och senaste populärvetenskapliga boken av Dominic Ingemark, verksam vid den eminenta institutionen för Antikens kultur- och samhällsliv i Lund (där jag själv pluggat en termin). Han har tidigare skrivit de klart läsvärda och intressanta böckerna "Liv och död i antikens Rom" och "Sagor och svartkonst under antiken".

"Kärlek och erotik i antikens Rom" är rikligt illustrerad av specialtagna färgfotografier av Martine Castoriano. Personligen älskar jag böcker med mycket bilder eftersom det ger en extra dimension och att en bild de facto säger mer än tusen ord. Boken är också rikligt försedd med citat från de romerska skrifter som utgör en stor del av bokens källmaterial. Även erotisk konst låter tala både för sig själv och författarens tolkningar. När jag var i Pompeji slog det mig hur sexfixerade romarna måste ha varit: bordeller överallt, fallosar utkarvade på gatstenen, rum i villor som tycks ha funkat som nån slags "porrsalar"... Även om vi vet att allt inte hade "pornografisk" innebörd, en ståkuk kunde t.ex. vara ett skydd mot onda ögat, så hade mycket tveklöst en erotisk mening.

Hur såg då romarna på sexualitet och kärlek? Ingemark skriver om den romerska synen på sexualitet: "Enligt det romerska sättet att se på sex var mannen den som skulle inta den aktiva rollen. Huruvida han föredrog pojkar eller kvinnor framstod i ssamhällets ögon som likgiltigt.... I det sexuella förhållandet mellan man och kvinna skulle sålunda mannen alltid vara aktiv och kvinnan passiv. Motsvarande gällde i förhållandet mellan en vuxen man i åldern tolv till sexton år. Där antog mannen den aktiva, maskulina rollen och ynglingen den passiva, feminina. Samma yngling kunde i sin tur inta mannens roll i en relation till en kvinna."

Det som definierade var alltså rollen som aktiv/dominant - passiv/dominerad och inte kön som i vår tid. Som jag förstår det kan man kanske säga så här: om vi idag nedlåtande kallar någon "stjärtgosse" har det betydelsen "homosexuell man", om romarna sa samma sak i nedvärderande syfte betydde det "passiv, omanlig man". Ingemark skriver vidare: "Om uppfattningarna kring aktivt och passivt kan sägas ha utgjort en central del av romarnas sexualsyn, kan tanken på rent respektive orent ha utgjort ett annat viktigt inslag. Somliga former av sex ansågs nämligen smutsiga eller orena, i synnerhet oralsex, vilket framgår av följande:"

varpå författaren citerar en vers från Martialis "Epigrammata":

"Eftersom Galla blir påsatt för två dukater och mer än så, om tvenne läggs till, varför, min Aeschylus, får hon då tio per gång av dig, fast hon suger för mindre? Vad är det frågan om? -Hon får sin tystnad betald." Här ställer jag mig undrande till hur Ingemark kan tyda detta till att oralsex var smutsigt och orent? För att det var en prostituerad som utförde det? Han skriver vidare: "Denna form av sex - fellatio, där kvinnan tillfredsställer mannen oralt -var något som en friboren kvinna till varje pris borde undvika. Den förknippades i stället med kvinnliga, och för den delen manliga, prostituerade av lägsta slag." Detta är ett påstående han i mina ögon lämnar utan belägg. Det var sällsynt i erotiska fresker men vanligare i graffiti och poesi, vilket enligt Ingemark "visar att det var vanligt förekommande". Men hur vet vi att det var olämpligt för friborna kvinnor? Är det opassande för kronprinsessan Victoria att suga av sin Daniel eftersom det inte står nåt om det i den annars så privatlivssnokande pressen? Det syns oftare på toalettklotter och anses väl som "smutsigt" att tala om även idag, åtminstone olämpligt i "anständiga sammanhang". Men att praktisera? Inte enligt sexrådsspalterna i alla fall.

Ingemark skriver vidare: "I det närmaste lika orent och förnedrande ansågs cunnilingus, det vill säga när mannen tillfredsställer kvinnan oralt, då detta dessutom sågs som en passiv form av sex." Att vara passiv när man "ger" kan ju låta konstigt. Men det kan ju självklart tolkas, som även författaren gör, som att den som utför oralsex är "underordnad". Titta noga på den läckra pompejianska fresken ovan! Ingemark kommenterar: ".....med få undantag är de män som förekommer på erotiska fresker maskulina och nakna. Här är den unge mannen tvärtom påklädd, påtagligt klen och ser kuvad ut där han sitter hopkurad nedanför kvinnan." En komisk bild att skratta åt m.a.o. Ingemark menar att det inte var ovanligt med män som sålde oralsex åt kvinnor. Som exempel nämner han ett klotter från Pompeji: "Glyco slickar fitta för 2 as." Jag betvivlar inte ett ögonblick att sånt var vanligt förekommande. Men som exempel kan jag vara lite källkritisk: det påminner om ett vanligt toalettklotter från vår tid där man skriver namnet på en person man vill jävlas med. Det är bara telefonnumret som saknas. Det hela var kanske ett rått skämt från en av Glycos polare eller en kärleksrival efter en blöt kväll på tavernan? Med syftet att framställa Glyco som omanlig och löjeväckande?

Jag har nämnt prostitutionen, självfallet tas även andra sociala aspekter som slaveriet och äktenskapet upp. Och de flammande känslor som Amors osynliga pilar bringar. Romarna var inte immuna mot dessa utan blev förälskade och svartsjuka som alla andra människor. Förbannelser och kärlekselixir för att föda eller döda kärlek var legio. Ett kapitel handlar om kärleksmagi och afrodisiaka. Det fanns inget motsatsförhållande mellan magi och medicin som vi har i vår tid. När jag läste några av de saker som räknades till afrodisiaka tyckte jag att det lät som en perfekt sallad och blev nyfiken att testa både smaken och den eventuella effekten: ruccola, pintjenötter, rödlök, svartpeppar. Det smakade helt OK, särskilt med räkor till. Jag kände mig inte kåtare än vanligt, å andra sidan har jag aldrig haft besvär med potensen...

Det sista kapitlet heter "Barnbegränsning, preventivmedel, aborter och utsättning". Utsättandet av nyfödda barn, att dö eller bli omhändertagna av andra (minns att Romulus och Remus enligt myten blev uppfödda av en varginna, storebror Romulus blev ju senare Roms grundare) kan låta frånstötande i vår tid. Men det förekom även i vårt land fram tills kristnandet och förekommer ännu idag i exempelvis södra Indien. Även i barnbegränsningssyfte användes magi och medicin. Istället för att gå in på detaljer ska jag citera Ingemarks fina avslutsord: "Man kan fråga sig vad det var som fick folk att vända sig till magin, då inget talar för att det har fungerat; förklaringen står förmodligen att finna i många människors fattigdom och den sorg som följde då dessa tvingades sätta ut barn när familjen blev för stor."

Hur jag själv reagerar efter att ha läst boken? Tja, som jag gjort under hela läsningen: med smilbanden dragna över tanken på hur lika oss själva romarna var för tvåtusen korta år sen!