Antichrist

Jag såg Lars von Triers "Antichrist" nyss. För första gången. En ytterst passande film att sätta på vid midnatt. Att sitta och titta på ensam i nattens stillhet. Det är en film som knappast kan lämna någon oberörd. Här tänker jag inte minst på scenerna. I synnerhet de extraordinärt "vågade" sexscenerna. Våld är ju alla filmtittare över sju år avtrubbade med. Här kombineras dessutom närbilder på könsorgan med stympningar och blod. Och jag som inte ens klarar av att se sprutor...

Men detta är en typ av film som jag blir ytterst fängslad av. Både till innehåll och form. Djuppsykologi. Naturen. Skogen. Ont och gott. En vandring i smärta. Chaos reigns. Nature is Satan´s church. Häxeri.

Kvinnan. Den irrationella. Förnuftets antites. Den svaga. Den fuktiga. Den varma. Hysterikan. Den mörka kontinenten. Mannen. Den förnuftige och rationelle. Den kyligt klarsynte. Den starke. Terapeuten som bokstavligen visar hur en slipsten ska dras. Kvinnan som är ett med sitt (förlorade) barn och slits sönder av smärta. Kanske borde jag analysera filmen med politiskt korrekta glasögon. Stämpla den som extremt reaktionär. En film av och för män som hatar kvinnor. Men det vägrar jag. Konst ska vara en brandfackla på ett bensinindränkt halmtak som brandskyddsinspektionen godkänt. Som en förbjuden och skrämmande dröm som plötsligt dyker upp i ens skyddade och trygga säng när man tror att man sover "gott". Skulle jag säga att Lars von Trier eller Lars Vilks gör fel skulle det innebära att jag säger att de gör rätt.

Rent filmiskt är det vackert. Suggestivt som en dröm. Naturen är en ofattbart stark symbol. Dessutom något vi faktiskt är rädda för. "Blair witch". Och fängslas av och dras till. Som om ett skogsrå eller näcken viskar åt oss att komma närmare och närmare... Och sker det hela verkligen i verkligheten? I Eden? I Satans kyrka där Kaos råder? Och det hela slutar ju med gynocide: den "onda" kvinnan bränns på bål av en "god" man. Vad hade epilogen för symbolisk betydelse? Mina tankar fördes till "The Wicker Man". Lika bra att inte veta. Det skulle förstöra konstverket. Som en sönderanalyserad dröm på en terapeuts divan.

Jag vet inte om jag vågar lägga mig och sova direkt efter detta. Jag är rädd att mina drömmar kan bli väldigt konstiga. Kanske bäst att läsa ett par roliga serier först!