Är det verkligen maj? Eller är det november? Det är grått och kallt ute. Inte kul alls. Vårkänslorna är bortblåsta. Vinterjackan riskerar att blåsa bort om man inte knäpper den. Näsan rinner, halsen skrovlar och förkylningsblåsan svider.
Debatten mellan Reinfeld och Sahlin i kvällens "Agenda" var inte mer upphetsande. Det hänvisas till euro, Grekland och Finanskris och vallöftena är inte säkra att de ens gäller. Det känns ju jättelönt att hysa nåt hopp. Vänsterpartiets kongress antar en massa bra saker som 6 timmars arbetsdag, 90%-ig a-kassa, hållbar klimatutveckling och att Sverige slutar kriga i Afganistan. Detta är dock "symbolfrågor" som partiet inte ämnar verka för inom överskådlig framtid, i synnerhet inte om de hamnar i regeringsställning...
Jag får bara lust att gå i ide igen. Ingen lust att engagera mig. Springet i bena och viljan till ett vårskri a la Ronja är som bortblåst.
Jag är bara trött. Släcker taklampan och lägenheten är bäckmörk. Ligger och kramar kudden och lyssnar på när Susanna Alakoski läser sin nya "Håpas du trifs bra i fengelset". Utmärkt, bra, nästan lite engagerande faktiskt i sin socialrealistiska dokumentärt doftande svartsyn.
Fast lördagskvällen var riktigt kul. Hängde med en kompis in till stan och blev bjuden på öl. Det skadar inte att komma ifrån bäddsoffan och huvudkudden. Dessutom finns det vackra flickor ute. Som kanske kan öka på vårkänslorna när nu vädret vägrar göra det. Maj brukar vara den härligaste och soligaste och skönaste månaden. Så man känner sig minst sagt i sjönöd. Jag är lika trött på luftens kyla som jag är på regeringens. Mayday! Mayday! Mayday!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar