Åka Sweden Rock-båt!

Breaking news: Tiden går fort när man har kul!!!!

För exakt en vecka sen steg jag och Andreas upp riktigt utvilade i hytten på Sweden Rock-kryssningen. Vi var på väg tillbaka från fucking Åbo och kryssade bland kobbar och skär!

Tågresan upp till Stockholm gick ovanligt bra. Vi kom i tid. Och möttes upp av Marie på centralen. Vi satt några timmar på O´Learys och förfriskade oss. Det blev snack om både Olofström och Sweden Rock. Men kanske mest om filmvetenskap som Marie studerar däruppe i hufvudstan. Jag tog oskulden på min nya mobilkamera med bilder på mig och Marie. Som blev alldeles svarta och meningslösa att lägga upp. Men man fick ju krama Marie flera gånger på raken!

Hon skulle vidare på bio. Jag och Andreas tog oss till färjeterminalen. Tog en öl i baren. Självfallet var vi omgivna av kändisar. Och personer man kände (eller lärde känna) sprang man ännu mer självklart på både där och på båten: Johan, Sara, Madde, Jane, Pia, Daniel, Anna... och ett gäng till!

Vi hamnade på våning nio även denna gången. Tyvärr hade vi inte samma tur som senast och fick ett fönster. Istället blev det en kryptisk mittkorridor som vi först inte lyckades hitta. Vi gick till tax-free-butiken direkt. Andreas köpte en liter whisky och jag ett flak Heineken. Detta delade vi broderligt på!

Det säger sig själv att vi medvetet bojkottade Alien. Då var det roligare att ta ett glas och inspektera båten. Vi började kolla på Nifelheim. Fjant-black metal med Iron Maiden-influenser. Vi gick till hytten. Och till scenen igen när Dio-hyllningen började. Nu började man bli trött och dragen. Dessutom tyckte jag inte att det levde upp till mina förväntningar. Coverband-känsla och knappast "the real thing". Jag gick upp till hytten igen. Bara softade och hämtade luft efter en intensiv torsdag. Andreas kom upp efter hyllningen. Vi började zappa på TV:n för att se om det traditionsenligt var riktig hardcore samtidigt som vi bojkottade Hardcore Superstar. Jajjemen! Natten avslutades med lesbisk porr! Utmärkt att somna till!

Även frukosten blev traditionell: Andreas tog en macka och jag en kycklingsallad. Jag körde en trippel espresso som efterrätt. Sen var man riktigt pigg igen!

Vi hade ställt in oss på poolen och varit noga med att packa med oss badbrallor. Tiden rusade iväg och vi konstaterade att vi fick ta det nu om vi skulle hinna innan Tiamat. Vi passerade Grand Magus som säkert skulle kunna vara ett småtrevligt tidsfördriv annars. Men de var inga måsten. Istället blev det bastu och bad. Att plaska omkring i poolen med några burkar öl är en härlig "avkoppling" på en musikbåt!

Vi missade de första minuterna av Tiamat. Och tyvärr körde de bara en timme. Men helvete vilken konsert! Snacka om hitkavalkad! Man vrålade med till bristningsgränsen till Whatever that hurts, Cain, The Sleeping Beauty, Gaia....!

Efteråt blev vi bjudna på fest i Pias hytt! Riktigt trevligt och kul! Men Värtahamnen närmade sig.... vi satte oss en stund i terminalen när vi kom tillbaka. Nytt folk som skulle på. Dock inte ett par tusen metal-människor. Sen tog vi in på vandrarhemmet i Gamla stan. Satt och snackade i våningssängen innan vi gjorde en avskedskväll i Gamla stan. Andreas bjöd på en riktigt smaskig köttbit. Och lånade till ett par öl. Han ska inte tro annat än att jag är tacksam!

En promenad genom vackra och soliga Stockholm från Gamla stan till centralen. Sen tåget hem. Som inte stannade nio timmar i Osby som när vi åkte hem från Rockweekend i samma vagn!

När jag kollar på klippen nedan kan jag tänka att jag kanske borde sett hela tributen ändå. Två av mina absoluta älsklingssångare (Messiah Marcolin och Mats Levén; Jens Johansson bakom micken klarar jag mig utan) framför två av mina absoluta älsklingssånger. Men: faktum kvarstår! Inte ens detta är ens i närheten av magin hos världens störste sångare genom tiderna: Ronnie James Dio!!!!!!!

MessiahMarcolinTheSignOfTheSouthernCross

MatsLevénTarotWoman

.....and all the fools sailed away
(RJD)