Så har jag äntligen genomfört min första intervju för Statarmuseet. Med farsans sambo Clary som växte upp i ett statarhem i skånska Vittskövle. Karin på Statarmuseet har specialiserat sig på just Vittskövle, så det var extra kul. Botaniserade bland hennes intervjufrågor. Och det blev riktigt bra. Barnarbete. Skolaga. Statarungar som höll samman mot de "finare" samhällsklasserna. Blod och svärta saknades inte. Jag har min praktikplats på Statarmuseet som Fas tre:are. Fas tre:are är vår tids statare. Men jag är överlycklig över att ha hamnat där. På Statarmuseet alltså, inte Fas tre. Och kan ägna mig åt arbetarhistorisk forskning. Istället för att röja skit i skogen.
Som stat (= naturabetalning) fick jag middag och brännvin. Perfekt när man inte behöver gå över ån efter akvavit. En mumsig köttfärsgratäng med champinjoner, purjolök och grädde. Kalla snapsar.
Ett par groggar när jag och farsan kollade på Sverige - Montenegro från Kristianstads nyinvigda arena (jag har bloggat om denna och hur jag hamnade i Sydnytt när jag hjälpte Vänsterpartiet som heroiskt genomdrev en namninsamling för en kommunal folkomröstning om detta skattefinansierade skrytbygge). Sverige vann. Men det var med råge. Jag vet inte om "vi" enbart var undermåliga eller om Montenegro underskattades. Om det handlade om det sistnämnda kunde jag lika gärna heja på Montenegro. Jag föredrar underdogs. Sverige bytte ut sin målvakt väldigt snart. Efter åtta(!) minuter ersattes Dan Beutler av Mattias Andersson. Som även han började svagt och släppte in precis allt. Men till slut blev han Sveriges räddning (bokstavligen) och visade varför han är bäst i Bundesliga. Niclas Ekberg, Oscar Carlén och Jonas Källman blev skyttekungarna som till slut säkrade 30 - 27. Men det satt fan i mig långt inne. Montenegro dominerade stundtals även i numerärt underläge. Jag kan inte låta bli att gilla Staffan Olsson. Det har jag gjort sen hans snurr-straffar på det glada 80-talet. Då jag ofta såg handboll i Kristianstads "vanliga" idrottshall. Glömmer aldrig när jag såg IFK Kristianstad spöa skiten ur mästarlaget Redbergslid. Staffan är cool även som förbundskansler. En långhårter jävel med truten full av snus. Som dessutom är bildlik personalchefen i Kvarteret Skatans jobbintervju-sketch. Världens roligaste sketch. På söndag spelar Sverige borta mot statsterroristerna Israel. En match de borde visa civilkurage och bojkotta.
Jag, farsan och Clary avslutade kvällen med varsin smarrig irish coffee. Väl hemma fortsätter jag på det irländska spåret. Med Paddy Reilly. Och rödtjut. Fields of Athenry kommer att smäktas mycket ikväll. Världens vackraste och finaste sång och ballad. Lyssna själva om ni inte tror mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar