Er store guru talar

Det var lagom kul att gå till jobbet idag. Tråkigt väder (inte strålande gryningssol som förra veckan). Tråkigt ämne (matte är Satans påfund). Men väl i klassrummet var det varmt och skönt. Vi kom in lite på Big Bang och om och varför Gud skapat världen. I synnerhet muslimska killar verkar vilja prata religion med mig. Vilket jag verkligen inte har nåt emot. Bruno kom in och "bevisade" att 1 + 1 = 1. Och i fikarummet vankades det smörgåstårta. Jag tror aldrig jag frossat på så mycket räkor i hela mitt liv!

En gammal elev frågade hur det var med min blogg. Om jag hade "lagt upp fler riddarbilder". Jag antar att han syftade på mobilbilderna från i julas där jag viftade med jättepennan jag fått (och gav vidare) i julklapp med devisen Pennan är starkare än svärdet! Iförd vikingahjälmen broder Daniel gjorde för längesen. Eller där jag försökte (och i mitt tycke lyckades) se ut som barbarkrigaren på Saxons debutskiva. Några riddarbilder har jag dock mig veterligen inga. Att jag sen är en riddare är en annan sak! Några andra elever ville ha adressen till min blogg. Det hade de frågat efter i flera terminer. Så jag lät dem få den. Vink-vink om ni läser detta! Mitt ego vill självfallet att så många som möjligt läser denna min blogg! Och ser mig som sin store guru i livet!

Jag vilade lite middag efter jobbet. Lyssnade på John Lennon. Sen blev det en promenad in till stan. Till Regionsmuséets hörsal för föreläsningsserien Tro möter tro. Denna gången var det en hinduisk tjej som kom till Sverige från södra Indien för 34 år sen. Temat var matkultur, eller kanske snarare hälsolära, i den ayurvediska traditionen. Jag körde yoga igår och ska köra yoga imorgon. Detta blev ett perfekt teoretiskt pass däremellan. Dessutom spelade de samma new age-yoga-skiva (Shanti, Shanti/Shiva jai ma mamma-stuket) som de kör på yogan. Ayurveda betyder levnadsvisdom och är något de lärde indierna pysslat med i tre och ett halvt tusen år. Att mycket av det tycks hålla än i dag är knappast förvånande. Som allt annat hinduiskt (gudavärlden, kyss-katalogiseringen i Kama Sutra; name it!) är matkulturen en hel vetenskap. Det huvudsakliga är det holistiska: att allting måste ses i ett helhetsperspektiv. Olika människotyper behöver olika slags mat. Som behöver balanseras rätt. Ayurveda pratar om "varm" och "kall" mat, vilket har med upplevelsen av och inte temperaturen på maten att göra. Jag tycker att det är spännande att höra om de olika kryddornas hälsoeffekter. För en älskare av vitlök, chili och ingefära var det en njutning. Och en plåga. Jag var småhungrig när jag gick till föreläsningen. Som fick min mage att börja kurra högt. Jag hade planerat potatismos och korvsås när jag kom hem. Föga indisk föda. Men jag kom på att jag bara måste ha pressad vitlök och min extremstarka röda chiligegga i. Vilket jag också hade när jag kom hem. En kul grej tjejen berättade var att vissa brahmaner (den hinduiska prästkasten) inte åt lök p.g.a. dess potenshöjande verkan. Hahaha, rätt åt dem! Denna gudomliga ört!

Enligt ayurveda ska man äta med fingrarna och händerna. Detta för att maten ska avnjutas med samtliga fem sinnen. Men det ska mycket till för att jag ska äta potatismos och korvsås med nävarna. Då får man våga sig tillbaka till ett riktigt barnsligt leka geggamoja-stadium. Vilket säkert skulle kännas frigjort och njutningsfullt. Däremot håller jag med om att man ska vara lugn och fokuserad när man äter. Njuta och bli ett med maten. Jag klarar inte av snutfilmer där de alltid står upp och äter. Jävla ofog. Mat är religion! Religion är mat!

Så säger er store guru Kali-Gula! Läs, lär och lyd! Namaste!