Om Religionskunskapens vara eller icke vara

"Vänsterpartiet vill ta frågan ett steg längre och diskutera det rimliga i att det ska finnas ett särskilt ämne för att ge elever kunskaper om religioner. Självklart har alla elever rätt att få kunskaper om till exempel kristendom, judendom och islam, men de har lika stor rätt att få kunskaper om icke-religiösa livsåskådningar och ideologier. I viktiga existentiella frågor som rör moral, livets mening med mera, ges de religiösa förklaringarna en större tyngd eftersom de har ett helt eget ämne. Vi vill inte bara ha neutralitet mellan religioner utan också att det finns en jämvikt mellan det religiösa och det sekulära."

Jag skulle hålla med Rossana Dinamarca helt om det är som hon antyder. Men så är det inte. Jag har i flera år undervisat i etik och moral inom ämnet Religionskunskap. De religiösa förklaringarna har på sin höjd funnits med i marginalen. I religionsböckernas etik och moral-avsnitt som i de åtskilliga häften och uppgifter jag (och eleverna) drunknat i. Däremot livsåskådningar och ideologier som existensialism (inte minst Sartres ateistiska). Etik och moral är ett ämne som jag märkt kunnat höja "opluggiga" elever på främst yrkesprogram. Som har resonerat logiskt och klokt enligt "de etiska modellerna". Höja både deras betyg och självkänsla inom skolans väggar. Som kan vara minst lika trånga som religionens. Dessutom har tonåringar mer än några andra ett starkt behov av att diskutera och ventilera de stora frågorna. Om livet och döden. Om kärleken. Om sitt eget och andras värde. Detta är mycket viktigare för dessa som människor än medianvärden och skit inom matten.

Självfallet är det bra att ta upp saker till diskussion. Ifrågasätta. Det är det som hela skolundervisningen ska bygga på. Och politiken. Och religionen.

Men jag är kanske enbart själviskt mån om min egen yrkesroll som religionslärare? Jag får medge att jag inte röstade på Vänsterpartiet för att bli arbetslös. Och jag börjar befara att partiet är lika negativt påverkat av okritiskt fundamentalistiska ateistiska grupper som Humanisterna som Jan Björklund är av de kristna fundamentalisterna i Kristdemokraterna (själva påverkade av grupper som Livets Ord).

"Jag kan förstå om vissa krafter kommer att reagera på vårt förslag. Men det verkligt kontroversiella är att regeringen vill att kristendomen ska vara den dominerande ideologin i skolans undervisning.
Jan Björklund visste naturligtvis att detta beslut skulle väcka starka reaktioner. Han understryker dessutom vilket känsligt ställningstagande det är med sin formulering att regeringen ”kör över” Skolverkets förslag. Björklund, och Folkpartiet, brukar inte dra sig för att skapa rubriker med den här typen av utspel. Tidigare har det handlat om språktest för invandrade eller burkaförbud. Kanske är det i detta sammanhang vi ska se deras försök att bygga en kristen (och genuint svensk) identitet?"

Här håller jag så klart med. Och här är det riktigt otäckt. Den svenska skolan ska vara absolut icke-konfessionell. Att frånta gymnasieelever "tvånget" att skaffa kunskaper (och kanske rentav förståelse) för andra religioner tror jag dock inte leder till det bättre på något sätt. Vi och dom-tänkandet lär istället växa och etnicitet och religion kopplas samman på just det sätt som Sverigedemokraterna lyckats så bra med. Eller invandrare från främst muslimska länder som på samma sätt kopplar ihop "svensk" med "kristen".

Jag tycker att det är otäckt att Jan Björklund kör över Skolverket och kopplar samman kristendomen med "svenskhet". Samtidigt som han gör stor sak av icke-frågor som burkaförbud. Jag tror att både Göran Hägglund och Jimmie Åkesson skulle vinna på ett slopande av religionsämnet. Jag tror inte att eleverna skulle vinna på det. Jag tror inte att Sveriges framtid skulle vinna på det. Jag personligen kommer definitivt att vara en förlorare.

Amen

GudSkaHållaSigBortaFrånSkolan