söndag 24 oktober 2010

Götterdämmerung




"I rädslans kultur gror antidemokratin.

I paranoians tid skjuter en galning människor med invandrarbakgrund i Malmö.

Det är hög tid att vända vanmakten till tro på politik och solidariskt samhällsbygge. Anpassningen till högerpopulismen måste upphöra.

Vi har alla ett ansvar att skingra mörkret."


Helle Kleins ledare i Aftonbladet är högst tänkvärd. Liksom (faktiskt) vissa av kommentarerna. Ingen vet vem eller vilka det är som skjuter i Malmö. En ensam galning? En Lasermannen-wannabe? En förvrängd Blixt Gordon? I vilket fall som helst dyker idioten upp när Sverigedemokraterna haft parlamentariska framgångar. Liksom den förre när Ny Demokrati haft det. Här skyller jag inte på nämnda partier eller ens deras väljare. Snarare på förskjutningen av "invandrarproblematiken". Ju mer "invandrarkritisk" den "normala" politiska diskussionen är (Hej Folkpartiet!) desto längre åt ytterligheten kan man gå.

Ja, vi lever i Rädslans tidevarv. Vi lever i Hopplöshetens tidevarv. Det gamla trygga är raserat. Steget/raset från jobb och lön till arbetslöshet och slavkontrakt är inte stort. Det kan drabba precis vem som helst. Slå blint. Som en blixt från klar himmel. Som vintersnön mot järnvägsnätet. "Finanskrisen" är något mystiskt och oförklarligt. Som en gång Digerdöden.

Folk tar SMS-lån och försöker konsumera sig lyckliga. Tills de fastnar i "lyxfällan". Som om en mani skulle vara en lyx. "Den som har mest prylar när den dör vinner". "Fredagsmys" framför Idol. Utslagning. Utslagning. Utslagning. Utslagning. Utslagning. Utslagning.

Utförsäkring. Av sjuka. Av arbetslösa. Bidragsbanditerna. Parasiterna på den sjuka samhällskroppen. Låt de som jobbar slippa betala för de som inte gör det. Arbetsgivarna och de förmögna slipper ju redan. Splittra. Så hat. I Den Stora Rädslan. Divida et impera.

Själv sitter jag här som en förbryllad man. Med en förbryllad min. Till de sorgliga tonerna av Wagners Götterdämmerung. Knarkande starkt svart snabbkaffe från Euroshopper. Jag tänkte ju ge fan i politiska bloggar ett tag. Vara mer vardaglig i mina menlösa dagboksanteckningar. Men jag klarar det fan i mig inte. Jag gillar inte Lasermän. Ärligt talat gillar jag inte samhällsklimatet alls. Jag vill utgöra ett klimathot. Ett vulkanutbrott. En tsunami. Dränka hela skiten. Bygga en ark. Släppa Fenrisulven lös. Yla mot fullmånen. Rida med valkyriorna.

Säga vad man vill om Den Nya Socialdarwinismen. Den är dömd att misslyckas ur integrationssynpunkt. Ty den bygger på segregation. Aggressiv jävla segregation. Där grannar ställs mot grannar. Familjemedlemmar mot familjemedlemmar. Vårt eget svenska Bosnien.

HögerpopulismensFramtågMåsteSluta

4 kommentarer:

Erin Winslow aka Itsbugart sa...

Well said!!!

Caligula sa...

Thanx!!! :-)

Jah Hollis sa...

Men varför blir somliga rädda, och somliga inte? Är de rädda dumma i huvudet, medan intellektuella är mer klarsynta?

Caligula sa...

Svår fråga. Kan inte rädsla vara ett tecken på klarsynthet? Vetskapen om att inget är riktigt säkert? Jobb, ekonomisk/social trygghet, känslan av att duga till eller vad det nu kan handla om?