Hemfärd!

Det gick onekligen snabbare att ta sig med flyg till Umeå än att ta sig hem med bil. Å andra sidan var hemfärden desto trevligare. Trots två vilda ungar i en liten bil. Men solen sken och vägen var torr. Det hördes bra musik från bilstereon, allt från Masshysteri till Theatre of Tragedy. Och stackars Sofia fick köra hela vägen. Jag vräkte mig i framsätet och hann läsa några kapitel i Henrik Berggrens Palme-biografi. Daniel satt mellan ungarna där bak och hade bestyr med att hålla dem lugna. Fast Étienne var oväntat tyst och Dorian satt och kollade på Robin Hood på repeat. Daniel vrålade i så fall mer när han ideligen blev biten av Étiennes två små tänder...!

Vi övernattade hos broder Daniels kompis Stefan i Gamla Uppsala. Och kom "hem" till Olofström på tisdagskvällen. På hemvägen rastade vi, pinkade, fikade och sträckte på oss på olika natursköna platser. Vid Höga Kusten som gav en en känsla av Alperna med snö, sol, berg och dalar där man kunde gå med bara t-tröja. Jag kan bara citera Björn Afzelius: Höga Kusten gör mig lyrisk! Kanske borde man rentav säga: Höga Kusten gör mig hög? Låg blev man defintitivt inte!

Utanför Norrköping kunde vi sitta ute och göra slut på Daniels delikata pastasallad. Brahehus med utsikt över Vättern är läckert. Kanske är det detta som är Drakens Borg som Dorian sjuger om?!

Sista uppehållet var vid en delikat liten badsjö med vacker solnedgång strax norr om Älmhult. Dock fjärran från IKEA. Man började känna sig hemma i Södern! Dorian utbrast: Det är ju helt fantastiskt! Exotiskt kan tänkas för en liten norrlänning! Snön var nästan bort, men sjön var ännu frusen... Dock fick man vårkänslor som heter duga!

Mottagandet hemma hos min ömma moder och Helge i Olofström var rörande. Fast jag var ju mer "hemvan". Att komma hem till lyan i Kristianstad och sova ut ordentligt var dock rätt skönt. Trots en toppensemester!