Vi har bara varandra......

"Viii haaar baaara varaaandraaa, viii haaaaar baaaaraaa varaaandraaaa"

Så kan man få för sig att Khadaffi sjunger på bilden i sin Di Leva-kaftan...

Men verkligheten är elakare: "Det är bråk i sandlådan! Vad väntar vi på?!!"

De stora tuffa grabbarna lämnar slänggungan och beger sig till sandlådan de vuxit ifrån. "Meeeen! Spelar ni kula?! Störtlöjligt! Stenkulor? En kulbana av sand? Hahahah! Ni blir aldrig stora och tuffa! Men vad har vi här? Oljekulor? Snygga som fan jämfört med stenkulorna! Bländande sköna! Vill ha! Vill ha! Min skatt! Miin skaaatt!!!!"

Den Arabiska Revolutionen tillhör inte längre de arabiska nordafrikanerna.

Grusvallarna i sandlådan där det kastades kula ska sparkas till grus. Leken blir mobbing. Blodigt allvar. Killarna i fyran kan aldrig uppnå en uppgörelse. Vi måste medla. Oljekulorna erövras. Sesam - öppna Dig!

Snart! Snart! Snart kommer Über-Mobbaren till Sandlådan! Han som egentligen bor i Det Fina Palatset på Andra Sidan Floden. Som började mobba dig. Och slutade mobba dig. För att du bjöd honom på ditt godis för att slippa bli mobbad. Men nu tycker dina kompisar att du är skit igen. Och Godis-Mobbaren är enbart ute efter dina olje-kulor. Sov gott. Som man bäddar får man ligga. Jag vill men kan inte ge dig min sympati. Jag kan offra mitt liv för att hålla lego-knektar och mobbare borta.

Men inte för din skull. Inte för Lego-soldaternas skull. Verkligen inte för Olje-kularkens skull. Men för ditt eget folk. Ja, ditt med liten bokstav. Som verkligen inte är ditt.