Evolutionen för mig är inte Djungelns Lag; att de "största" och "starkaste" härskar brutalt och destruktivt. Tvärtom. Evolutionen för mig är med Darwins ord The survival of the fittest. Man söker sig till de man passar för. De man tycker om och som tycker om en. De man passar och hör ihop med. Man skaffar inte barn med och blir "naturligt" kåt på kriminella "alfahannar" till våldtäktsmän. Allra minst parar man sig med dy-likt avfall. Det gör man med snälla och omtänksamma människor. De tragiska människor som handlar på annat sätt har bevisade psykologiska störningar. Och blir skoningslöst undanskaffade av evolutionens gudomliga hand...
Samma med samhället. Survival of the fittest måste rimligen vara att leva och ställa om sig till ett sätt som är anpassat efter miljön och den mänskliga arten. Samhällssystem som den vansinniga kapitalismen måste gå under. Ett system som bara tär och tär utan framförhållning.
Jag hatar att vara dogmatisk. Men en ekologisk socialism är det enda logiska hållbara systemet. I mindre sociala system, de känslomässiga, gäller exakt samma sak: att söka sig till de man är anpassad efter. Här räcker det att känna efter vilka man tycker om och trivs med.
Man lär sig av sina erfarenheter. Det är en vacker tanke. Varför inte bara dödförklara Gud, som ändå alltid bara varit en symbol för oss själva, och förgudliga oss själva? Skapa en ny socialdarwinism? Som Marx fattat rätt mer än Malthus? För att inte snacka om mig, Martin?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar