Hemma-groove med Hawkwind efter trevlig Fantasi-fika med Steve och Anton och Kenta och Stoffe.
Ikväll tog vi varsin sak: Jag: tacopaj; Anton: bakad potatis, Steve: sedvanlig kycklingsallad. Sen bar det av till Helvete. D.v.s. Steves vindsvåning.
Igår såg vi första delen av Stefan Jarls Mods-trilogi: Dom kallar oss mods. Ikväll fortsatte vi med Ett anständigt liv. Kanske den hemskaste svenska film som har gjorts. Då det verkligen är levande människor som förstörts på detta, allt annat än anständiga, vis. Och dör enligt dominoeffekten. I ett Välfärds-Sverige som är lätt att romantisera i vår mörkblåa och iskalla högervinter. Stefan Jarl kommenterar med att det var ett folkmord som skedde: snutar och annars långnästa mydighetspersoner lät dessa unga människor dö på trottoarerna då det var lättare att röja undan lik... Ulf Dagebys musik fångar känslan på ett starkt sätt. Mest gripande är såklart Kentas och Stoffes egna sorgliga sånger.
Själva mumsade vi neg... Delicato-bollar och annat godis, drack kaffe och myste med levande ljus. Långt ifrån T-centralen, kåkar och kanyler i blodiga offentliga toaletter. Ett anständigt liv. Tycker jag allt. Eller ett Anton-Stevigt, hoho!
2 kommentarer:
Låter som ni hade en kanonkväll i Helvetet;)
Jag måste också se om dessa filmer snart, bör ses nån gång om året... för att minnas, hedras och väckas!!!
Gör du helt rätt i! Alldeles för längesen jag själv såg dem! Snart dax för "Det sociala arvet"! :-)
Skicka en kommentar