Dricker starkbier och lyssnar på "Den lille mannen" med Christer Lundh! Alltså skånska och göingska bidar på redig skånsk dialekt! LP:n "Den lille mannen" rullar just nu, en bra beskrivning av mig! Åtminstone till fysionomin, min ande är dock den största som skådats! En fri skånsk ande!!!!!
Folk har frågat om jag och Christer är släkt. Men vi stavar inte efternamnet likadant. Längre. De första 30 åren av mitt liv stavade jag Lundh med h. Liksom far har gjort hela sitt liv. Och farfar. Men eftersom vi även är skrivna (av den svenska ockupationsbyråkratin) som Lund utan h så blev det enklare att stryka på bokstaven. Dessutom är Lundh med h så comme il faul idag att det känns direkt plebejiskt. Ett rent Lund utan h känns mer aristokratiskt!
Jag blev påmind av min väninna i Lund att det idag är 333 år sen slaget vid Lund! Detta blodbad som satt djupa sår i våra skåneländska hjärtan får aldrig falla i glömska. Efter freden i Roskilde 1658 dignade Skånelandskapen (liksom idag) under den svenska ockupationsmaktens imperialistiska ok. 18 år senare lyckades nästan den danska befrielsearmén under hjältekongen Christian V knäcka den svenske snorige knugen Karl XI. Eller som jag brukar kalla honom: Karl Pålspetsaren, efter de barbariska pålningarna av misstänkta friskyttar (skånska frihetskämpar).
Av 13.000 danska soldater stupade 6.500. Glöm dem aldrig! Av 8.000 svenska soldater stupade 3.000. Inte illa skjutet! Utgången av slaget kunde ha blivit vilken som helst. Men svenskarna vann den blodiga segern och genomförde en historiskt unik försvenskning av de ockuperade skåneländska landskapen.
Ack ja (ack nej!)! Nu ska jag slänga på Fernes rebelliska skiva "Snapphanar"!
Edvard Persson sjöng:
Och här vid Lund där stod det slag
Som gjorde Skåne svenskt en dag
Där striden stått
Med välbehag
Nu växer sädeskornen
Ferne sjöng, mindre kompromissfyllt och kollaboratoriskt:
Ni kan bränna gårdar till ruiner
Men ni bränner aldrig längtan efter friheten!
Tänk om svensken vinner kriget?
Ska vi alla hängas då?
Måtte Gud se till att aldrig det blir så!
Fri! Friare! Friskytt!
Men vi får väl vänta lika länge till! Då har det gått 666 år!
2 kommentarer:
Jag tycker att Lundh är fint :)
Det känns lite taskigt mot farsan och släkten att bryta med h:et! Alla syskonen gjorde det inom ett par år. Fast storasyrran ville ha tillbaka sitt flicknamn efter sin skilsmässa men fick då inte heta Lundh för myndigheterna. Trots att hon alltid "hetat" så. Å andra sidan kan vi reclaima vårt gamla släktnamn... och spara på pennan när vi skriver autografer! :-p
Skicka en kommentar