Det Sovande Folket 2 - Vakna och flyg din bidragsberoende trygghetsnarkoman!

I Det sovande folkets andra kapitel, Hur väcks det civila samhället? - De bortglömda svaren i moderaternas nya handlingsprogram, byter Fredrik Reinfeldt genre. Om inledningskapitlet Sovhjärnorna är science fiction går det nu över till att bli mer programmatiskt (ej att förväxla med programmerade människor). Det civila samhället lyfts fram som det absolut viktigaste. Motsatsen är Det politiska samhället. Det vill säga det av folkvalda politiker styrda. Den offentliga sektorn är den stora boven i dramat. Vars personal (vård, omsorg, skola, förskola) är bromsklossar som vaggats till mental stagnation genom trygga anställningar. Om dessa får en "pedagogisk" tillrättavisning samt (tvångs)förflyttas till Det civila samhället har vi kommit en god bit till Reinfeldts vackra utopi. Han tror nämligen att människan är "felfri" och därmed bör styra sig själv under eget ansvar. Anarkism? Snarare extrem nyliberalism. Det hela andas: privatisera allt som privatiseras kan. Jag får bilden av en fågelmamma som knuffar ungarna ur boet för att tvingas lära sig flyga om de inte ska slå ihjäl sig på fläcken: -"Vakna och flyg din bidragsberoende [i den offentliga sektorn är ju även lönerna "bidrag"] trygghetsnarkoman! (mina egna ord, min anm.)". Och så avslutas det hela med att dagens ungdom är passiv. Gubbigt? Nej, tvärtom. Efter en stunds läsning får jag känslan av att sitta och rätta ett gymnasiearbete. Inte bara för textens rent ut sagt bedrövliga (brist på) språklig disposition och utebliven korrekturläsning. Det hela känns som skrivet av en gymnasieelev med (samt indoktrinerad av) aktiva moderata föräldrar. En halvmogen naivitet och oförmåga att se det svenska samhället i sin helhet. Detta är dock författat av en 28-årig ordförande för Moderata Ungdomsförbundet. Med två år i Sveriges riksdag bakom sig. Idag har han varit statsminister i sju år.... Reinfeldts "ungdomliga" visioner är verkligen långt ifrån den klassiska socialdemokrati han så kritiskt förkastar. Snarare luktar det klassisk socialdarwinism av typen: ta för dig, men jag ska fan inte försörja dig! Det är för övrigt i detta kapitel de berömda/beryktade orden dyker upp: "Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd (sid. 52)".