Musikens Makt (tankar kring ANC-galan 1985)

Fick hem ANC-galan. Svensk rock mot apartheid från 1985 på DVD i veckan. Jag såg galan på TV för 28 år sedan. En svunnen tid då statsministern hette Olof Palme och Sverige hade ett gott internationellt anseende. Jag har lyssnat mycket på dubbel-LP:n sedan det begav sig. Det slår en ändå hur rockig och bluesig "svenska rockeliten" ändå fortfarande var. Detta var 1985 som man tänker sig som ganska synthpopigt. Det kan ju bero på artistvalet, men jag tror att det "sjuttiotaliga" ändå levde kvar i ganska stor grad. Idag skulle en liknande gala låta helt annorlunda. Men visst synthades det och saftades. En musikalisk tidsepok jag bara älskar. Det är en rolig tanke att en ANC-gala idag skulle gå till Sydafrikas regering. Och visst finns det mycket problem även i dagens Sydafrika. AIDS. Fattigdom. Kvarlevande rasism hos rika vita godsägare. Korruption även inom ANC (som hos alla makthavare). Men ändå. Kampen var värd. Kamp lönar sig. I första hand där man själv står. Men även "globalt" (som kanske låter mer "inne" än "internationell solidaritet"?). Mänskligheten är en. Och alla människor har samma värde. Oavsett hudfärg eller geografiska och ekonomiska förutsättningar. Mer sånt här. Musiken har en otrolig makt. Som kan leda till stora saker om den används rätt.