Det Sovande Folket 3 - Kan du vakna Johanna?

Det tredje kapitlet av Fredrik Reinfeldts mästerverk Det sovande folket gör mig riktigt tagen på sängen. Dagbok i en vaken människas liv. Johannas dagbok är skriven ur en ung flickas perspektiv. Och inleds lägligt nog på en måndag. Väckarklockan ringer men Johanna är redan vaken, pigg och nyter. På tio sekunder in i duschen. Inget ligga och "snooza" här inte. Fullkornsbröd och gröt till frukost. Springa en runda. Rätt buss till jobbet då det är en dygd att komma i tid. Innan dess ska det fixas med lite brev (detta är skrivet 1993 då snigelposten ännu var förhärjande). Ett tack till mormor som Johanna fått en hundring av. För denna ska Johanna bjuda sig själv och mormor på något gott att äta. Ömsesidighet mellan generationerna med andra ord. Även en insändare till Expressen ska skickas. Vissa hundägare plockar inte upp hundbajset efter sina voffsingar i parken. Där springer ju barn omkring och kan alltså halka på hundbajset. Detta måste självfallet uppmärksammas. Johanna har ett riktigt vaket liv. Istället för att bli förslavad av TV:n går hon på bio med farfar. Källsortera. Intressera sig för EG (det som idag kallas EU) då hon lärt känna ett par spanjorer på tågluffen. Planera att plugga i Paris som ERASMUS-student. Förebrå kompisar som använder narkotika eller dricker för mycket. Fundera över kärleken och för- och nackdelar med att ha kille. Och över att bo med en kompis (kollektiv går helt bort). Hur ska räkningarna kunna betalas i tid? Johanna/Reinfeldt visar även en stor förståelse för andra bryderier som helt vanliga unga svenska flickor har. Typ hur länge pallar man åka med pappa på segelbåtsemester? Ja, vem behöver läsa böcker som Fittstim? 28-årige Fredrik Reinfeldt lyfter fram ett positivt och "vaket" människoideal. Med ett gott förhållande till mormor behövs inget bidragsfusk. Med samma hundring kan båda ömsesidigt och ömsint hjälpa varandra. Plikt mot arbetsgivaren (som helst ska ha med försäljning att göra). Upp i tid. Ett sunt leverne. En vaken svensk som dessutom deltar aktivt i samhällsdebatten (om det så bokstavligt handlar om skitfrågor). En nykonservativ Tommy & Annika-dröm som nog aldrig kommer att skära sig i handlederna eller spy upp maten i toastolen. Själv är jag lite konstig i magen efter läsningen. Jag trotsar regnet och tar en rask promenad till gymmet för att skingra tankarna och svettas på crosstrainern....