Det inledande titelspåret är ren och svart ondska. Trots "rocksvängar" och framdundrande trummor känns det, som i så många andra låtar på skivan, Bathory under andra till fjärde skivan. "The Rise of Darkness" får mig att svära över att jag inte har bättre bashögtalare. Här trampas det trumma! Dovt och grymt! En infernalisk ljudbild! Ondska! "Hordes to War" är rent råmangel! Venom-vibbar! Hjältedöden i en moshpit framför tangentbordet om min recension slutar här! Valhalla väntar! "Norden on fire" är skivans höjdpunkt! Två minuters lovande upplägg innan sången kommer in. Och NU snackar vi Bathory! Man undrar t.o.m. om det inte är Quorthon som sjunger! Taktfasta mörbultande trummor, hela skivans signum, leder naturligt in på "Arctic Swarm". Svärmar av toner kring öronen. "Mount North". Stridsmoralen är på topp och man vet inte om man ska klyva kristen skalle med svärd eller yxa! Och avslutande "Unearthly Kingdom"! Här talar vi om att bli lyrisk! Ett tungt majestätiskt pärlhalsband av iskristaller. Ett episkt mästerverk i Satyricons anda!
Det blåser iskalla arktiska vindar över de nordiska fjälltopparna! Aaaah! Ljuvligt! Stärkande! Jag trodde aldrig att Immortal skulle kunna överträffa klassikern "Sons of Northern Darkness". Men tji fick jag! Trots jämförelser med andra band är detta Immortal. Och de överträffar sig själva. Låt denna iskalla nattsvarta vinter vara för evigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar