Göring var en rebell! Eller vad säger Birro?

Marcus Birro tycker ju att Göran Hägglund är en "rebell" för att han inte vill att skattepengar ska gå till kulturpersoner som "vanligt folk" inte konsumerar (konsumtion är väl målet med den borgerliga kulturpolitiken?). Alltså författare som Birro själv. Till skillnad från brorsan Peter som gör lättsmälta och smånaivistiska, dock varma, underhållande och inte sällan tänkvärda, TV-produktioner. Marcus Birro är tvärtom ett pretto. Jag älskade hans vassa radiokrönikor för tio år sen, som författare har jag inte ens kollat upp honom. Jag gillar nämligen inte den typen av "modern generationslyrik" som läses på Smålands Nation och medelklassintellektuellas ungdomsklubbar för inbördes beundran. Vego-caféer i storstäderna med fula studenter med löjliga halsdukar. Då vill jag tatuera in strofen som brukar tillskrivas Herman Göring: "När jag hör ordet kultur,
osäkrar jag min revolver"!

Birro kommer aldrig att bli en ny Lundell. Eller Strindberg. Eller sömnpillret Proust. Folk får väl gilla sånt om de vill. Jag vill t.o.m. finansiera landets alla pretton till rövpoeter med mina skattepengar. Till skillnad från Hägglund och tydligen Birro. Är inte Göring en rebell i Ebba Gröns anda, Marcus?

När folk (nu blev du väl glad att jag kallade dig "folk", Birro?) gör en sån "resa" som Birro har gjort kan man hela färdvägen och slutdestinationen utantill: de slutar dricka/knarka, de blir religiösa och börjar värdera sin familj och lyckan på ett annat sätt. De blir "självhatande" och allt handlar om personlig projektion.

Birro har alltid varit en wannabe-italiano eftersom hans farsa har italiensk bakgrund. Att han därmed valde att bli katolik i sin "omvändelse" är föga förvånande. Nu måste han brottas med Gud och sig själv eftersom han måste tvärvända och bli abortmotståndare. Han menar att folk bör vända sossarna och facket ryggen. Själv joinar han papa Benedictus. Och det är ju hans val.

Är det inte folkförakt att mena att folk inte kan ta till sig annat än Ledin och Stieg Larsson? Jag tyckte att det var kul(t) att se Lena & Orup på Malmöfestivalen. Jag tycker att det är spännande att sitta med en bingolott och "plutta" när jag hälsar på morsan. Det skulle vara mindre spännande och kul att läsa Birro. Men jag inser/anser att det är ingenting jämfört med en opera av Verdi. Kör man med "folklighet" som ett angrepp mot "de andra", d.v.s. intellektuella författare och konstnärer, hamnar man farligt nära Görings populism. Dessutom sågar Birro tveklöst ner grenen han sitter på.

För övrigt ansåg hela mitt sällskap att det var en riktig WOW-upplevelse när Thåström körde "Die Mauer" på Malmöfestivalen. Trots att låten föraktas av alla fans som försöker vara en "elit" gentemot "fjortisar" och vanligt folk.