Alabastur- en blogg om arbete och musik

Traska på en grusväg i snöblandat regn är sådär. Härligt med arombastu på Tivolibadet när jag kom hem till Kristianstad. Där man syrligt svettandes gnider in sig med grovsalt och rapsolja. Nu glänser jag som en staty i renaste alabaster. Och doftar såsom ljuvaste lavendel. Passa på, flickor!

Fast det var kul att städa Bagarstugan (statarutställning med brödugn, som används än, och tvättrum med klappträn och tvättbrädor) idag. Min nya jobbarkompis är väldigt "snackesam". Idag började hon bl.a. prata om musiksmak. Jag konstaterade att jag hade gemensam musiksmak med precis alla närvarande under sista kaffen. För en gällde b.la. Björk och Sugarcubes (dock uppväxt med Theodorakis och Nationalteaterns barnskiva Kåldolmar & kalsipper). Men hatade punk och hårdrock (i synnerhet Europe). En annan var tvärtom mest inne på punk. En tredje var inne på prog.... f-låt mig, SYMFONISK rock typ Genisis och Pink Floyd. Alla hade samma inställning: jag gillar NÄSTAN allt! Jag sa att jag på vägen dit lyssnat på Commandandes: tyska socialistiska kampsånger från mellankrigstiden i punkrocktappning. Världens bästa musik!

Hon i Bagarstugan berättade om hur hon blev bjuden på nyårsfest hos Cornelis när hon var "hästflicka" i 15-årsåldern. Det var när Cornelis bodde nere i skånska Vismarlöv. Han var själv "hästpojke" och träffade henne och hennes ridkompisar på ett ridläger där han själv satt och sjöng. Han kom ihåg henne och bjöd verkligen hem henne och de andra hästtjejerna över nyår. Satt och spelade för dem. De sjöng med. Faktiskt Hönan Agda och Brevet från kolonien. Jag tyckte att det var helt förtrollande att höra!