Köttbullar, rödbetssallad, prinskorv, skinka, grovkornig senap, sylta, revben, janssons frestelse, sill. Tar officiellt farväl av julen i afton. Julmust, julöl och julsnaps får dock vara (inte bara för att jag körde igång träningen igår). Till en väldig massa avsnitt av världens bästa julkalender och TV-serie: Trolltider.
"Barnkultur" är i regel skapad av vuxna med medvetna "vuxendimensioner". Då är det som allra bäst. Trolltider gör en inte bara glad och sprallig som värsta Eva Rydberg (småtrollet och Liza Minelli-varianten Kleva/Gloria). "Kalendern" tar upp moral på ett nyanserat sätt som inte skulle funka i dagens allt för "snälla", mjäkiga, menlösa och tillrättavisande barnkultur. Sångerna är fantastiska och de hedniska inslagen är skithäftiga. Den fick helt sjuka reaktioner av fanatiska kristna när den gick första gången som julkalender i slutet av 70-talet (jag blev själv förälskad i den redan på lågstadiet). Det enda jag saknar från TV är lucköppningen med Ebbe Schön där han berättade om gammal folktro. En enorm behållning är dock häxan Maras skräddarsydda svordomar som får Haddocks att blekna:
Rävrumpa! Kackerlacka! Ormvråk! Paddsnor! Bärfis! Bärfislus! Bärfisfis!
Broby pepparkakor, kaffe & AC/DC på TV = vilda rock´n roll-livet för en blivande 40-åring! Med gubbar som var stora innan jag tittade på Trolltider på lågstadiet.... Jaja, AC/DC har jag älskat sen mellanstadiet! Och här råder det inga ålderskriser, muahaha!
AC/DC ikväll, första delen av Hårdrockens historia igår. En ytterst lovande serie som hann med att både undersöka vad i hjärnsubstansen som får en att älska heavy metal och undersöka hårdrockens genremässiga ursprung: klassisk musik, rock´n roll, blues och jazz (och förde tankarna till nyårsaftonens whiskydiskussioner om Black Sabbaths jazziga influenser). Man lyfter på hatten som stolt licenbetalare och utbringar ett:
For those about Public Service - we salute you!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar