♥ TONÅRINGAR ♥

Tonåringar. Jag tycker att de är den vackraste formen av människor. De lever i åldern då knopparna brister. Då barn blir vuxna. Då det gör ont. Då handlederna skärs. Då identitetsproblemen och självmordstankarna eskalerar. Vem är jag? Varför finns jag? Behövs jag? Smärtans och svärtans tidsålder. Då man ständigt är kär. Appropå smärta. Det är tiden då uppvaknandet sker. Då patoset uppstår. Då hjärtat börjar blöda och brinna. Engagemanget exploderar. De psykologer som hävdar att tonåringar är "egocentriska" har fel. De tillhör tvärtom den korta årstid i en livstid som uppriktigt bryr sig. Självfallet om sig själva. Men i ännu högre grad om andra. Det är ju där de kan finna sin trygghet. Att själva landa i. Tonåringar är de gråtande människorna. Som såsom spädbarn inte gråter enbart för sig själva. Tonåringar kan vara barn. Tonåringar kan vara vuxna. Det vet jag. Inte bara som lärare. Mina intressen av musik och politik har knutit vänskapsband med tonåringar. Som på många sätt är lika vuxna som jag. Och lika barnsliga som jag. Det är otroligt omoget och okunnigt att försöka "uppfostra" tonåringar. Det är ju just exakt vad tonåringarna ägnar sig åt själva. Det är ju just det som tonåren går ut på. Känslans år. Kampens år. Som Du själv upplevt. Hoppas jag.