"Nu kräfver han rätten, arbetarjätten!"
Det är samtidigt fascinerande och skrämmande att studera Sveriges sociala och politiska historia. Tiderna ändras, men mönstren går igen. Läget idag är på många sätt identiskt med hur det var för hundra år sedan. Och jag överdriver inte. Det faktiska läget och språkbruket är detsamma. Den fackliga rörelsen fick en fet smäll efter nederlaget i Storstrejken 1909. Den fackliga rörelsen fick en fet smäll så fort den borgerliga Alliansen tillträdde 2010. Arbetslösheten är stor. Arbetsvillkoren är minst sagt osäkra. Borgarklassens indiskreta brist på charm breder ut sig kulturellt och mentalt. Kan vi kräva kortare arbetsdag?
Vi har av obildade akademiker blivit itutade flummiga resonemang om "det postindustriella samhället". "Arbetarklassen och [det gamla] klassamhället finns inte längre". Detta är new age när den är som sämst. Att vi befinner oss i Vattumannens Tidsålder har högre evidens.
Vad svarar då vänstern idag? Att: "Arbetarklassen finns visst då kvar, men ser annorlunda ut. Idag är det kanske en kvinna med invandrarbakgrund." Tack för det, medelklasskamrater. Ni är ofantligt moderna, feministiska och intersektionalistiska. Den "typiska arbetaren" har alltid varit en kvinna. Inte sällan med invandrarbakgrund. Fast hennes arbete har osynliggjorts. Både det offentliga arbetet och slitet i hemmet. Ändock synes detta vara en blind fläck i genusvetarnas klassanalys. Den lilla tysta finska städerskan ska hålla sig vid sin golvmopp.
Varför är då Arbetarjätten en maskulin superhjälte? Därför att han är skapad så. Av ikonografin och bildframställningen. Av den språkliga framställningen i debatten. Den farlige och orädde kämpen måste självfallet vara en man. Det gäller att skapa en moraliskt stärkande självbild. Av män för män.
Sätter man likhetstecken mellan Arbetarjätten och arbetarklassen hamnar man självfallet fel. Arbetarjätten kan lika gärna ha bröst, mens och sjal. Och arbetarklassen existerar i allra högsta grad. Trots medvetna osynliggöranden och ett SAP som haft diskussioner om att ta bort A:et.
Det var när arbetarna formerade sig som klass som saker kunde hända. Identiteten och samhörigheten stärktes. Solidaritet och socialism blev mer än ord. Borgarnas försök att spy gift och söndra och härska mellan osäkra anställda och arbetslösa, mellan sjuka på jobbet och sjuka med (jävligt fattig) ersättning, svenskar och invandrare ser mer och mer ut att misslyckas. Vilket gör mig lycklig.
Arbetarjätten finns! Nu kräver han/hon/hen/den jäveln rätten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar