Jag är medveten om att mina blogginlägg ofta spårar ur. Seglar iväg. Blir alldeles för långa. Blir skruvade och tillskruvade så jag inte ens själv vet vad det handlar om. Vill säga så mycket. Men säger inte ett skit. Flum. Referenser från yttre rymden. Antagligen ett helvete att läsa.
Jag kände likadant när jag läste Bengt Ohlssons "klassiska" DN-artikel om "vänstern" och "kulturen". Jag plågade mig igenom. Med en stilla undran om han själv stärkt sig med "jazzigare njutningsmedel".
Alltså: Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz! Jag har varit med om värre. Alla patetiska gubbar som varit "gamla vänsterrävar" men plötsligt gör upp med sitt gamla jag. Vilket ju är bra att göra emellanåt. Men det rör inte mig i ryggen. Omvända ungdomsrevolter som går ut över de som fortfarande är vänster är lika suck-framkallande som alla unga Humanister till sektbarn som "brutit sig loss" och med samma fanatism och skrämmande blick kämpar för "sekularitet" och "västerländsk humanism".
Tycker man att det är häftigt att "vara för" och "göra tvärtemot" så är det väl bara att vara och göra det? Men tydligen är "identiteten" viktigast för kulturhögern.... som sann kulturmarxist citerar jag och länkar till Sven Wollters och Åsa Linderborgs svar i "debatten". Och konstaterar för tusende gången att "Aftonhorans" kultursidor är betydligt bättre än DN:s:
"Måste kulturen vara vänster? Alls inte. Kulturen måste ingenting. Kulturen är ett landskap som vi kan röra oss fritt i eller bara sitta still i som tjuren Ferdinand under korkeken. Ibland deltar vi aktivt, ibland håller vi oss på avstånd, ibland blir vi förbannade, ibland gråtfärdiga, ibland likgiltiga......
Det är ju det som är grejen. Det som gör att vi konstnärer uppfattas som vänsterfolk. Jag tror att vi är just konstnärer bland annat för att vi vill förbättra världen. Att vi tror att genom att belysa vår tillvaro och ställa frågor om sakernas och själarnas tillstånd, ja då ska vi väcka tankar och känslor som leder till funderingar, samtal och kanske, kanske någon gång i framtiden – handling.......
Slutligen låt mig då bekänna. Jag är socialist. Vad ”mitt gäng”, mina vänner och barn och barnbarn är frågar jag inte efter. Men jag har aldrig sett någon av dem plåga eller utnyttja någon annan människa. Jag ”skriver på” för Palestina av just denna anledning.
Att jag avskyr den makt som plågar och förnedrar de svagare."
"Bästsäljare som Bengt Ohlsson klarar sig alltid, bland annat genom arvoderade författarbesök på bibliotek. En tredjedel av landets folkbibliotek är visserligen hotade, försvarade endast av den vänster som Ohlsson nu bespottar.
Måste kulturen vara vänster? Självklart inte. Måste samhället vara humant? Nej, inte det heller. Måste världen vara demokratisk? Ingalunda. Allt är en kamp mellan olika intressen, med eller utan analys och argument."
Bengt Ohlsson - När ska det röda rinna av kulturens fana?
Sven Wollter - Vi försöker inte uppfostra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar