Måndag. Ska först till arbetsförmedlingen och fitta med reseersättning för ett kvartal tillbaka. Enkla saker som en högstadieelev klarat på en minut, men inte moderna myndigheter. Den ena handen vet inte vad den andra gör. Medan jag fungerar som en pingisboll mellan avdelningar och byråkratiska instanser. Vad menas med att "samordna"?
Sen till tandläkaren för sista rotfyllningen. Ser inte fram emot att bli kvävd i latex, en lagad tand men en rejält hål i plånboken. Fast sen är det över. Af känns värre. Att tvingas leva på lån av sin mamma och arvet från sina döda pappa för att få råd med mat för att myndigheter inte fungerar känns som höjden av personlig förnedring. För att jag själv fått ligga ute med resandet till en Fas 3-plats jag inte får betalt för. Känns som upplagt för en snyfthistoria i media. Fast jag är inte den snyftande offertypen. JO ligger närmare till. Jag hoppas dock att det löser sig till slut idag. Nya handläggaren på lokala Af har skrivit vänliga mail och lappar. Hjärtat smälter lite. Ett vänligt bemötande kan faktiskt vara A och O. För om man ska få fobier för och panikångest av myndigheter eller inte. Vilket jag flera gånger fått. I synnerhet av "häxor". Alla är vi människor. Både myndighetsutövare och deras "fall". T.o.m. arbetslösa, sjuka, gamla och föräldrar är en slags människor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar