Systemkritiskt finns det enligt vänstern två huvudsakliga strukturer för förtryck: klassförtrycket i form av kapitalismen och könsförtrycket i form av patriarkatet. Bägge är av ondo.
Frågan reser sig som en majstång i juni: Hur ska vi gå till väga? Den långa mjuka vägen eller den snabba hårda? Revolution eller reform? Tilltvingat eller frivilligt? Ja, hur gör man med tusentals år av förtryck?
Det får ju inte gärna bli nytt förtryck. Rentav ännu värre. Som i de "kommunistiska" experimenten. Stasi. Stalin. Gulag. Guskelov. Rövslickarnas diktatur. Opportunisterna som gick över lik för makt. De kommunistiska partipamparna blev helt plötsligt efter och över folkets månghundraåriga fattigdom och förtryck mångmiljardärer och "oligarker". Bättre med vår västerländska relativa frihet ändå. Till priset av att arbetsköparen har rätt att anställa, kommendera och avskeda. Till priset av slavarbetskraft. Till priset av 40.000 döda barn varje dag. I avsaknad av mat, mediciner och friskt vatten. Kapitalets kalkylerade kontant-konsekvens. Som inte skulle vara något problem att undanröja omedelbums om den globala ekonomin varit jämlik och rättvis.
Två kategoriska system har misslyckats kapitalt: kommunismen och kapitalismen. Nej, tre: "blandekonomin" där såväl LO som SAP gick med på utsvettning av arbetskraften åt SAF under "Den svenska modellen" och "klasskompromisserna". I Sverige. Du har en mamma, mormor, mormorsmor eller dotter med söndrig ryggrad. Globalt åt imperialism och rasistisk rovdrift som vi inte ens kan ta till oss. Och när effekterna ändå kommer tillbaka till oss i form av flyktingar sätter på oss skygglapparna och blundar inför/utanför. Vi har "inte råd" att betala för det som skapat vår rikedom.
Men problemen kommer alltid tillbaka till en. Som mardrömmen när man försöker förtränga tanken. Karma, kamrat. 40.000.000 i vårt lilla avlånga land. Javisst. Om rätt ska vara rätt. Det är vi som ska vara jävligt tacksamma. Hej, lilla bäbis döpt efter farfarsfarmor Ellen. Smakar den mosade bananen bra? Rättvisemärkt om du har rika föräldrar, ändock plockad av indianer som p.g.a. besprutningar inte kan få egna bäbisar.
Svåra frågor. Som inte är lätta att ta i. Jag hinner inte ens komma in på könsförtrycket, trots att min feministiska övertygelse rentav är större än min socialistiska. Men det är lätt att analysera de förtryckande strukturerna. Det är lätt att kritisera de förtryckande strukturerna. Det är lätt att snacka. Det är lätt att tycka. Det är lätt att svamla framför en men(ings)lös blogg som jag nu.
Det är lätt att plottra ihop "strategidokument" som mer går ut på onani än opinion. Men den eviga frågan består: HUR I HELVETE FÖRÄNDRAR MAN VÄRLDEN???!!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar