Trodde man skulle bli "vuxen", trött, seg, bitter och borgerlig när man närmade sig 40. Fan va det sket sig....!
Borde åtminstone vara frånskild? Piss off! Har aldrig ens varit gift! Ens sambo!
Borde åtminstone bo i villa? Piss off! Bott i samma etta sen jag var 18!
Är jag "efterbliven"? Eller enbart "patetisk"? Tja, definiera begreppen så kan jag kanske svara på frågan!
Saken är den att jag har varit en riktig bitterfitta. I 25-årsåldern. När jag jobbade skift och pendlade tio mil om dan för ett monotont jobb på Volvo som jag avskydde. Med sura små gubbjävlar som skrek och gapade på mig.
Till slut brast det. Jag har vågat mig på några små språng framåt. Som ökat hormontillförseln när jag lyckats. Hoppat vidare. Jumpat på isflak över trånga små sund. Nu siktar jag in mig på en stor ocean. Hoppar vidare. Hoppar hage. Som ett barn. Som vilt sprallande befinner sig på en "begränsad" plats: Här och nu!
Jag har bara ett liv. Och absolut ingenting att förlora. Jag suger i mig varje sekund som om det vore en smältande glass. Gratis mindfullness.
Ska man göra Revolution så får man börja med sitt eget sinne! Sen kan inget stoppa en! Ta mig i handen så hoppar vi vidare! Baklänges! Framåt! Hoppla Pompe! Över regeringen! Över det världsekonomiska systemet! Det gör inget om vi trampar fel ibland!
One leap forwards, two leaps back
Will politics get me the sack?
Here comes the future and you can't run from it!
If no one out there understand
Start your own revolution, cut out the middleman!
In a perfect world we'd all sing in tune
But this is reality so give me some room!
So join the struggle while you may
The Revolution is just a t-shirt away!
(Billy Bragg - Waiting for The Great Leap Forwards)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar