Idag är August Strindbergs födelsedag. I år är hundra år sedan August Strindberg dog. Härmed inviger jag Strindberg-året 2012!
Min stora blogg-förebild skrev inte blogg. Han skrev dagbok. I blod. Från hjärtat. Så vill jag också skriva.
Jag vågar inte läsa egna blogginlägg som är mer än två dygn gamla. Jag är rädd för mig själv. Min blogg är inte sansad. Den är absolut inte något jag sovit på innan jag publicerat. Om jag skriver i affekt är det själva tanken.
Det underbara med Strindberg är att han inte går att "placera". Han pendlade mellan satanism och socialism. Mellan människokärlek och kvinnohat. Mellan sans och vanvett. Han hatade öfverheten med sin falska fasad. Ingen gick säker för pennan och svärdet.
Jag erkänner villigt att jag är en Strindberg-wannabe. Jag vill hellre framstå som galen och vansinnig än som klok och logisk. Nietzsches tvillingsjäl. Jag vill sätta jorden i brand. Med Prometheus eld. Stulen från gudarna. Jag vill själv vara en titan med ett svingande blodigt svärd. Jag vill ifrågasätta de stora "sanningarna". Få jorden att bäva. Tjänsteqvinnans son. Min eld är den största!
Just ikväll säger jag som D:r Borg i Svarta Fanor:
"Ni liberala rojalister, liberala byråkrater, liberala reaktionärer, liberala skans-patrioter! Liberala förfalskare äro ni; därför går jag till socialisterna; det är framtidens folk under det ni tillhör det förflutna, den avgående träcken!
Ni ska få ruttna ner på roten, för ni håller inte ta itu, och yxan är för god för er; ett rep skulle ni förtjäna; ni som förfalskat opinionen, förgiftat brunnarne och uppfostrat ett släkte i lögn och bedrägeri. Ni kallar mig konservativ därför att jag icke är sodomit, därför att jag är republikan, därför att jag är världsmedborgare, därför att jag älskar rättvisan och förföljer mannamån, våld, skälmstycken. Betrakten mig hädanefter som eder öppna fiende; jag skall behandla er som tjyvar och mördare."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar