För sju år sen läste jag D-kursen i Historia. I metodavsnittet skulle vi analysera ett nummer av Historisk Tidskrift (tidskriften för de som blir impade om man kan böja verbet "kontextualisera"). Jag valde ett från 1999 (har jag för mig). En Åsa Linderborg, fil.mag. (samma titel som jag har), sågade "Kommunismens Svarta Bok". Dessutom på Aftonbladet Kultur! Herr Professor Kristian Gerner förfasade sig mot den obstinata snorungen och började predika om "historiemoralism"!
Jag reserverade mig starkt mot den antivetenskapliga termen "historiemoralism". Dessutom skulle jag kunna vända på det: Är drömmen om en jämlikare och rimligare värld utan klassklyftor och ekonomiska betingelser som sätter käppar i hjulet för människors individuella förverkliganden "omoralisk"?
Herr Professor Kristian Gerner körde med härskartekniker som är för pinsamma och patetiska att nämna här. Men mitt hjärta började brinna! För en ung modig tjej som jag inte hade en bild av alls! När jag påbörjade E-kursen i Historia gjorde jag allt för att kunna läsa Linderborgs doktorsavhandling! Och gjorde det! (Jag kom inte så långt att jag förberedde en forskarutbildning eftersom jag läste lärarutbildningen parallellt och praktiken tog all min kvällstid.) Jag tror på Gramscis idéer om "hegemoni" helt och fullt, och tyckte att det var coolt när Stefan Sundström nämnde dem när jag såg honom här i Kristianstad för ett tag sen. När jag läste Åsas (nu blir jag intim och kör med förnamnet!) förord till avhandlingen blev jag rykande varm då hon nämnde Stefan! (När jag var i Bulgarien två veckor 1993 var min största pers att jag inte kunde lyssna på "Håhå jaja"!)
När "Mig äger ingen" kom kändes det kört. Jag hade länge tänkt skicka ett uppskattande mail till Åsa Linderborg. Hur mycket hon betytt för mig i mina historiestudier. I synnerhet som hon mottagit andra skittmail och blitt kallad "Pol Pot-hora" och annat coolt.
Men så kom den där boken som säljs i varje Pressbyrå (och trängs med Noam Chomsky!) och Åsa blev över-hypad. Hon fick/får miljarder av beundrarbrev. Det var inte längre lönt att jag skickade ett uppskattnings-mail. Sen blev hon chefredaktör för Skandinaviens största tidning och köpt.... Not! Än så länge är hon fortfarande den jag läser först när jag ser namnet!
Jag såg Åsa här i Kristianstad i veckan! Och blev mäkta imponerad av henne som scen-estradör! Jag har en enda negativ kritik mot Åsa! Det är TV-debatterna där hon kör samma förlorande race som Jan Myrdal: försöka vinna genom att analysera! Resonerande tar alldeles för lång tid! Så jag tänkte att Åsa var en "skrivande typ" (som jag själv)!
Men så var jag på föreläsningen! Som bättre skulle kunna kallas en föreställning! Ty Åsa Linderborg på scen är en primadonna! Jag kände igen mig i mycket; dels är jag född fyra år senare än Åsa, dels känner jag igen stämpelklockesystemet i industrier väl (under halva mitt liv som tempoarbetare på Volvo)!
Äh, jag kommer tillbaka till det! Bloggar ska hållas korta! Därför jag är så värdelös på såna! ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar