Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli. Så lyder det gamla talesättet. Och det är mer aktuellt än någonsin. Idag böjs redan av arbete och ålder krumma ryggar. Eliten drillas. Produktionen har inte plats för den som har blivit för illa sliten. Svaghet föraktas och straffas. Fan ta gamla, sjuka, arbetslösa och andra parasiter och lägre stående ohyra. Adolf skulle må. LAS kringgås och en stark propagandakampanj verkar för dess avskaffande. Bemanningsföretagen sprider sig som en dödlig cancersvulst på den svenska samhällskroppen.
Men det ska böjas i tid. Den bockande ryggen med mössan i näven. Underdådigheten inför patron och fine herrn.
I Aftonbladet hissar Petter Larsson varningsflagg för fackekonomen och Tiden-skribenten Jonas Olofssons bok "Krisen i skolan". Larsson skriver:
"På knastertorr akademiska berättar Olofsson om hur socialdemokratin formade den moderna skolan. Man slog stegvis ihop de olika skolformerna; barn från olika samhällsskikt skulle gå tillsammans, ju längre tid desto bättre. Den sociala snedrekryteringen till högre studier och främlingskapet mellan samhällsklasserna skulle minska.
Man vill skapa en medborgarskola, inte bara en utbildningsfabrik till kapitalets fromma, snarare allmänbildande än yrkesförberedande.
Det gick hand i hand med en ekonomisk politik för full sysselsättning, där de som inte gick gymnasiet kunde få jobb ändå. Och med en arbetsmarknadspolitik där det viktiga var att folk snabbt kunde omskolas. De skulle vara allmänbildade och redo att lära nytt."
Detta låter som en utopi idag. Men ideologier behöver inte vara ett förlegat och urvattnat begrepp. Det går och är fullt tillåtet att drömma om och rentav skapa en rimligare värld. Om den politiska viljan bara finns. Och det är livsfarligt när personer som utger sig för att representera "vänstern" och de anställda predikar skomakare bli vid din läst.
LO:s avtalssekreterare Per Bardh skriver i samma tidning:
"Trots mer än hundra år av facklig kamp är det arbetsgivarens rätt att ge order, och lydnadsplikten för den anställde, som är huvudregel på svensk arbetsmarknad. Men genom år av facklig kamp, kollektivavtal och lagstiftning har arbetsledningsrätten begränsats. Vi har fått en mer trygg och rättssäker arbetsmarknad än för hundra år sedan."
Det handlar om exakt samma sak: mössan i näven eller inte. Böjd och krokig rygg eller rak och stolt. Hugger inte facken, de anställda och de arbetslösa huvudena av bemanningsföretagens hydra nu så ligger vi jävligt illa till. Det handlar om rak rygg. Människovärde. Ryggradslösa kryp är en lägre form av liv. Betänk detta, LO. Svenskt Näringsliv sitter och spänner sig just nu. Men axelvaddar är inte muskler. Vi kan och bör vrida nacken av dem. Trots att vi av hävd är ett folk som under århundraden lärt sig krypa och buga för konungen och hans familj av parasiter. Men vi är inga kuvade byrackor.
Och: går Handels ut i strejk i påsk och någon beklagar sig har denne förlorat sitt människovärde i mina ögon! Då är denne inte förtjänt av påskägg! Bara av svidande påskris dansande över ryggen! Typ "Passion of the Christ"! Fast utan salighet! Amen!
AC! Japp, det ÄR en ryggrad på bilden! Ingen annan kroppsdel som saknar ben, knotor och kotor men stolt kan resa sig ändå och bära frukt! DC!
3 kommentarer:
Du har verkligen ingen koll på vad bemanningsföretagen står för
Berätta, Anonym! Är de ett frihetsprojekt för att bryta de fasta anställningarnas revirtänkande och göra de anställda flexibla och lyckliga? Och andra klyschor man hört till leda på Folkuniversitetets Jobb- och utvecklingsgarantihjärntvätt och som står en långt ner i halsen?
Jag upprepar det talesättet, gång på gång... Och det blir otäckare för varje gång.
Skicka en kommentar