Livet är en soppa!

Ikväll bjöds det på novembersoppa. Verkligen passande i det tradiga vädret som känns mer som höst än som vår. Jag snackade om den soppan på jobbet häromdan, och jag har funderat hela vintern på att göra sån. Så när min ömma moder igår frågade om det gick bra med novembersoppa idag gnydde jag ur mig ett högt Jaaa!!!

Köttfärs, potatis, paprika, lök och kryddor. Jag rörde i en extremstark ajvar-liknande röra vi hittade på Willys igår. Det starkaste jag smakat bortsett från Extreme Food-ståndet på Metaltown. Jag tog med mig den ljuvliga helvetesgeggan hem i en glasburk. Jag fick även med mig tre djupa tallrikar, vilket jag inte hade någon kvar utan har letat efter i second hand-butiker. Så nu kan jag äta soppa ur större saker än mina små söta kinesiska soppskålar.

Livet är en soppa! Detta ska bli min nya maxim! Och det betyder något positivt! Precis som lök på laxen borde göra!

Jag fick även med mig en stor plastpåse med chokladkulor hem! Och ost och kex! Så nu blir det ost & kex, chokladkulor, tända ljus och Karin Boyes "Kallocain"! Myspysigt eller kulturbögigt? Då är man "kult" och så jävla fin, läser Boyes "Kallocain", sjöng ju den där lockiga Ugglan. Men nu är det faktiskt inte jag själv som läser. Det gör Leif Pagrotsy för mig på ljudbok. Jag läste dock klart Tidsignals nummer om "Vänstern och islam" på bussen och tåget. Och började på Fabian Göranssons seriealbumsdebut "Gaskriget". Mer om dessa utmärkta publikationer.