Nu regnar det. Åskar. Och haglar. Jag gjorde rätt i att ta en gryningspromenad på tre timmar på fältet istället. Inte många timmar efter ett jag tagit en skymningspromenad där. Att lägga sig däremellan var lönlöst. Bättre att dricka kaffe och banka sönder tangentbordet!
Det var underbart att se solen gå upp över fältet. Skogsdungen vid sjön kändes ovanligt mycket som en fantasy-skog. Jag var ensam. Människa. Fåglarna kvittrade öronbedövande, så det var skönt att ha KSMB i lurarna (det är gatans musik, och den är råååå...!). Hararna skyndade snabbt. Sniglarna skyndade långsamt. Myggen sög frisk och tycktes älska min panna. Kossorna hade morgonsex. Det var som Edens lustgård!
Gryning över Kalahari döpte Lasse Berg sin fantastiska bok till. Jag får väl döpa detta till Gryning över Kohagen. När jag var på en lysande föreläsning med Lasse Berg för några veckor sen berättade han om den fredliga, jämlika och hjälpsamma ursprungsmänniskan som i miljontals år arbetade med att samla gottis till gruppen ett par timmar om dagen under Afrikas sol. Annars bara skrattade, njöt, dansade och hade kul. Och "kopulerade under trivsamma former". Ett fantastiskt uttryck! Att ha kul var livsnödvändigt för gruppens sammanhållning! Chefer och översittare gjorde sig inte besvär! Jag vill gärna tro att vi är såna av natur och evolution: natural born hippies!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar