Jag fortsätter att lyssna på Hansson de Wolfe United. Musik från en svunnen tid:
Min värld är fattig och min dag är död
När barnasinnet har berövats på sin glöd
Då har ondskan nått sitt mål till slut
Då har all kärlek sinat ut
Dessa ord är så sanna som något någonsin kan bli. Därför måste arbete med barn och ungdomar vara det mest fantastiska man kan tänka sig. Och det är det också.
När jag började fundera på läraryrket var det vissa saker som skrämde mig. Det värsta var tanken på att jag skulle ha så mycket ansvar. Inte yrkesmässigt ansvar, sånt har jag ingenting emot. Motsatsen skulle vara höjden av förnedring. Men tanken på hur avgörande jag som person kanske skulle vara för flera individer. Jag skulle kanske "missa" någon som i själva verket skulle behöva få sin självkänsla stärkt av en vuxen. Kanske skulle jag bidraga till att någon eller flera för alltid blev "osynliggjorda". Som Ninni i Tove Janssons Det osynliga barnet.
En fånig tanke. En fåfäng tanke. Jag vill rekommendera alla att läsa Stefan Einhorns böcker om medmänsklighet och konsekvenserna av ens handlande. Det man gör mot en annan just nu kan påverka hela den personens liv. Men den tanken får ju aldrig göra en själv handlingsförlamad. Tänk om jag dragit mig undan och ungarna istället hamnat hos personer som helt saknar denna insikt? Jag är varken bättre eller sämre än någon annan på att "se" och "möta" andra. Men vet med mig att man ska handskas mer försiktigt med en människa än med en kristallskål. Eller en nyköpt sketen jävla Volvo.
Allt du gör faller tillbaka på dig en dag. Så sjöng Hansson de Wolfe United alldeles nyss i Tur och retur. Det var inte planerat att ha med i bloggen, men kom solklart som en solkatt ändå!
Tänk om barna bara hamnat under pekpinnen hos en kolerisk militär? Kateder- och kadaverdisciplin? "Ordning och reda, drill och disciplin! Lära att lyda det är melodin!" som Mikael "Magistern" Wiehe sjöng i sin ljuvliga burleska bortglömda marschvisa? Att "majjen" inte skulle betyda "magistern" utan "majoren"? Gud förbjude! För att travestera Ebba Gröns Totalvägra:
Att gå i skolan ger mig inte ett skit, ändå är jag tvingad att sticka dit! Små gröna as försöker göra mig till man, då väljer jag hellre att va barnslig som fan! Jag ska totalskolka!
Näää! Bläää! Tillbaks till Hansson de Wolfe United:
Var kommer barnen in – dom bär på elden
Som du en gång, som jag en gång men alltför länge sen
Allt går igen – jag ser mot solen
Och tankarna dom för mig hem till Leningrad igen
Barnen kommer alltid i kläm. När de vuxna slåss, kastar sand och skriker i sandlådan. Lärare, politiker och föräldrar. Kanske allt på samma gång. Ibland vill man gråta som ett barn.
Vackert gjord video baj dö wäj:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar