Jesus var hybris

Megalomoni och storhetsvansinne är just vansinne. Högmod går före fall. Hybris är att förlora sin egen verklighetsförankring genom en elefantsjuk försvälld självbild. Varför är Jesus så poppis? Han var en människa, det är det som hela kristendomen bygger på.

Herre Gud märkte att hans Skapelse inte levde upp till förväntningarna. Sånt är alltid jävligt frustrerande. Så han dränkte dem alla, bortsett från en av varje art från varje kön. För innerst inne ville han inte ge upp. Så funkar man ju; tanken är alltid god även om det kanske blir lite fel. Människan var ett måndagsexemplar, trots att hon skapades på en lördag (eller hur det var). Hur skulle Herre Gud nu göra? Han tänkte ett par tusen år men kom på det sen: Istället för att jag ska döda dem gång på gång så får Människan bli Gud! Genom en person som offrar sig för de andra hopplösa. Kör hårt! På sätt och vis var det ju Herre Gud som offrade sig, plus sitt skötebarn såsom Abraham. Och nu kunde han vila tre dagar istället för en! Det största offret är kanske att han inte pippade Jungfru Maria?

En människa som är Gud? Människor är bara människor. Jesus fick storhetsvansinne, och påvar och prelater har tillsammans med familjepatriarker och andra översittare lett till ett fruktansvärt förtryck. Det värsta är tanken: att en människa har rätt och alla andra ska vara lamm och fårskallar under Herdens överlägsna leende och petande träkäpp. Jesus i Bibeln var lika lynnig som sin farsa. Ibland gällde det ena, ibland det andra. Huvudsaken var att just han bestämde. Idag kan karismatiska personer med psykopatiska drag manipulera andra människor. Om det funnits stödorganisationer för avhoppade sektmedlemmar på Jesus tid skulle de nog få mycket att göra.

Låt Herre Gud vara ett abstrakt begrepp. Eller Kristus. Eller vilken ideologi som helst. Människor i maktposition tenderar att utnyttja andra för egen vinning. Och falla på eget grepp. Är det en tillfällighet att en snickare plev uppspikad på en planka?