Sol Invictus! Våren har kommit! ¤

Fan va härligt! Solen står högt innan hon ens är åtta! Vet inte varför jag har sånt behov av sol. Vitaminer? Ljus? Värme? I vilket fall som helst har jag aldrig nånsin tyckt att det varit för varmt i solen. Varmt inne på fabriken när solen gassat ute är en annan sak. Men väl ute i solen har det möjligtvis varit lagom. Det har varit störande när jag suttit på uteserveringar och så med folk som velat sitta i skuggan. Och när det äntligen blitt sommar har folk gnällt på att "nu får det va slut på värmen, jag orkar inte mer"... Hädare mot Moder Sol! Men jag ska låta er slippa brinna på bål för ert blasfemi gentemot solguden, ni är ju rädda för en liten solbränna bara... När jag varit på tjurfäktning i Spanien har jag valt solplats framför skuggplats av ekonomiska skäl, men verkligen njutit. Inte av det långtråkiga djurplågeriet men av solgasset. När jag suttit på uteservering i Spanien och ätit har spanjackerna mer eller mindre tvingat mig upp i skuggan. Även om det varit Solkusten i allraste Syd där man nästan kan se till Afrika. Så mycket tål spanjackerna. Men det var tacksamt att de satte mitt vita vin på kylning iaf. Jag blir på toppenhumör av solen, och jag känner mig som den glade blonde killen med den röda fanan på den vita hästen på tarotkortet Solen. På Sweden Rock i somras var det folk som inte pallade se en massa konserter för värmens skull. Trots att det var Kreator och såna goa band. Det fattar jag inte... När solen steker och man sitter och käkar en glass är livet i sitt esse! För att inte snacka om när man är glad, rödbränd och salongsberusad på Sweden Rock i härliga människors sällskap!

Sen kommer hösten, den är mysig på sitt sätt. Men den blir melankolisk när solen försvinner. Sen den långa trista vintern som känns som en evighet. I vinter har jag haft antydan till riktig vinterdepression tror jag. Allt från nerstämdhet, livströtthet till direkta panikångestanfall och tankar som skrämt mig. Har funderat på ljusterapi men inte haft råd. Nu ÄNTLIGEN känns det som att solvarvet hamnat rätt igen. Måtte solen stå högt åtminstone ett halvår nu så man kan "ladda batterierna".

Sol Invictus hette en högtid som romarna firade och de kristna senare stöpte om till julen. Vackert och förhoppningsgivande namn: Den Obesegrade Solen!