Kan man bli sämre än Klass 9A?

Dagen kidz växer upp i en anda där det gäller att bli bäst. I TV-serien "Klass 9A" måste väl ändå detta "peeka" (nysvenska för att nå sin höjdpunkt; kulminera). En omotiverad niondeklass i Malmö blir rankad som en av Sveriges sämsta (mest lågpresterande). Nu ska man göra ett experiment: några handplockade "superpedagoger" ska göra dem till några av Rikets tre bästa klasser (eller hur det var) på mindre än en termin. För att visa att det omöjliga är möjligt (amerikanska drömmen) med rätt pedagogik och ledarskap. Det blev ramaskri när "Robinson" kom med "mobbing-TV". Efter det har principen om att tänja på gränserna till det värre följts i TV. Kolla bara på "Discovery Channel" där alla belysande program knuffats undan av andra som börjar med "Extreme". Frågan är dock om inte "9A" tar alla priser(!)...

Det är otroligt smaklöst att en skolklass med människor i "mellanstadiet" mellan barn och vuxna lämnas ut i en avgörande och identitetskrisande fas av livet på detta sättet. Det är kränkande för både elever, föräldrar och anhöriga, lärare och skolledning att det framställs på detta sättet. Lärare, assistenter o.s.v. har hundratals elever dagligen att ta reda på. Det viktigaste för elevernas förutsättningar är deras sociala bakgrund. Det är här det ska satsas: klassutjämning, integrering... Detta erkänner alla oavsett politisk tillhörighet. Men vilket budskap förmedlar denna dokusåpan? De goda feerna förvandlar pumpor till droskor och råttor till ståtliga draghästar. Askungen får sin bal på slottet (nåja). Men vad händer efter tolvslaget? Passar en glassko en "blatte" eller en tjej på Barn- och fritids? Och framför allt: passar den alla? Ha... ha den äran.... (tig dumsnut)!