Tänkare jag tycker om: 1. Friedrich Nietzsche

Så är det, jag är en vänstermänniska och älskar Nietzsche! "En proto-nazist som blev galen?" Här har de förutfattade meningarna gått så långt de bara kan komma. Wagner var polare med Nietzsche i början, men tog avstånd när N runkade för mycket och blev psykiskt labil. Wagners barn och barnbarn lät NSDAP husera fritt i Beyruth. Nietzsche sa att alla antisemiter borde skjutas, och kallade sin syrra "den antisemitiska suggan". Han avskydde militarism som han såg som barbari, samt föraktade den "tyska folksjälen" som han menade var : "fördärvad av alkohol och kristendom"...

De som kallar N nazist har antingen inte läst honom eller har baktankar. För han är (presens!) inte okontroversiell. "Han är farlig! Både för sig själv och för andra!" sa en lärare till mig i korridoren på högskolan när jag satt och läste N:s "Om moralens härstamning". Det fattade väl jag med! Menar N helt allvar i det han skriver här är han inte riktigt klok! Ändå hade man inga motargument... "Den glada vetenskapen" kom många decennier innan punken. Ändå bygger den på samma sak: ifrågasätt allt! Både moral och naturvetenskapliga lagar! Nihilismen var stark som politisk filosofi i Ryssland innan bolsjevikrevolutionen, var den tog vägen sen vette fan. Å andra sidan tror jag inte att man själv eller samhället mår bra av att ifrågasätta allt.

Sistnämnda bok hade N-citatet "Gud är död! Det är vi som har dödat honom!" Han menade att en "galning" gjort upp med tanken på en Skapare, nu får vi själva ta hand om skiten. Enklare innan när farsan fixade allt, typ. Den som slutmässigt dödade Gud var Siegmund Freud. Han konstaterade att Gud var en psykos. Psykologi, inte filosofi. På en fest i helgen kom jag att tänka på N:s dionysiska och appolistiska motsatspar. Det första innebär att man flippar ur, hänrycks av musiken och de man dansar med. Samt alkoholen. Impulser och affektion. Typ. Det sistnämnda ideella och moraliska grubblerier och etik. Materia eller ande? Djur eller gud? På fyllan var jag själv ett mellanstadium. N dödade verkligen inte Gud. Han förutsåg kanske Vattumannens Tidsålder och en ny slags andlighet? Sen var han kanske grubblande pruttestant nr. 1 själv? Vi fick chansen att ifrågasätta allt, och vi fick möjlighet till att både flippa och tänka. Den enda människa som erbjudit oss det förrutom... Zarathustra? Jesus var ju en "idiot" enligt N, "idiot" eftersom J egentligen var ett geni...

"Så talade Zarathustra" handlar om en man som ständigt lyssnar på sin orm och sin örn. Både på instinkten och anden. En eremit som liksom N älskar att gå för sig själv som en eremit på berg och grubbla. Hans slutsats är att Människan måste bli en Övermänniska. Detta blir man genom att överge medkänslan. Provocerande drastiskt när man läser, samt utan etisk eller själslig logik. N var ju smart? Professor i humanistisk fiolosofi vid 25 bast? Kanske är det så hemskt att man blir en "övermänniska" så fort man överger medtanken om andra? Men då finns man väl inte som människa...

Nietzsche blev galen och tog livet av sig. Dog alldeles för ung, ett liv av fysisk och mental pina. Det vill inte jag göra. Jag vill hellre lyssna på honom. Han har så mycket att säga oss. Nietzsche promenerade många mil i Europa för att gå på konsert. Han menade att musik var sann religion. Det skrivna ordet är alldeles för begränsat. Jag hittar ibland min tvillingsjäl hos honom på nåt sätt. Kan man ha en tvillingsjäl "ibland"? Jag skulle inte vilja träffa honom tror jag. Inte ens på den tiden. Men jag hoppas att solen skiner och att andra människor ger mig så mycket kärlek att jag slipper ta livet av mig eller bli vansinnig. Fjällvandring är underskattat. Sociologi också. Vila i frid min älskade Vän.


Nån halv vecka efter att jag skrivit detta på en sämre blogg-sajt kom en artikel om N i Aftonbladet. Tydligen finns "Zarathustra" som nyöversättning, och en kille försvarade N. Jag har sparat att läsa artikeln än, vill inte låta dessa tankegångar bli påverkade. Inte alls omöjligt att jag återkommer!