Nu bär det av till Af...

Känns meningsfullt. Var där för nån vecka sen och träffade min nya handläggare. Hon tyckte att jag verkade "låg" och jag svarade att det är väl inte så konstigt; det är nerbrytande att gå arbetslös för länge, och att besöka Af är knappast uppmuntrande. Känns bara som "Jasså! Inte skaffat jobb än?" Om jag däremot får ett vikariat blir jag pigg och glad som fan. Så nu ska jag träffa en annan handläggare som tydligen är lite psykare också. Det ironiska är att nu är jag både pigg och glad. Solen skiner och jag har nyss chattat med trevliga människor. I förrgår var jag och käkade bakad potatis med ett par supertrevliga väninnor som jag gick lärarutbildningen med. De var uppmuntrande och sa att de skulle göra allt vad de kunde för att tala sig goda för mig, kolla om det behövdes lärare i mina ämnen o.s.v. på sina respektive skolor och andra de hörde om. Det är sånt jag behöver, ingen jävla: "tänk positivt och var rak i ryggen"-terapi. Får väl höra vad gubben säger. Man får en skön promenad i solen på vägen dit i alla fall.