Ja, jag är IQ-befriad!

Gjorde nyss lite tester på nätet från sajter om autism och Aspbergers syndrom. Enbart på skoj eftersom en person (norrman, säger väl allt?) hävt ur sig att "nevnte calligula e det man kanskje kan kalle `special´" och att jag "hade nåt autistiskt över mig". Jag är dåligt insatt i dessa syndrom, tyvärr eftersom det är meningen att jag ska arbeta med barn och ungdomar. Syrran jobbar med just ungdomar med Aspbergers syndrom och rekommenderade mig ena testet. När jag berättade att jag "testat" mig för en av mina bästa polare som är mentalvårdare asgarvade han nästan: "Du med din ironi har definitivt inte Aspbergers!" Och det visade testet också, jag var väldigt långt ifrån syndromet. Testerna på autismsajten var intressantare. Där fick man testa både sin empatiserings- och sin systematiseringsförmåga. V.d.g. empatisering låg jag genomsnittligt, fast en bit högre än den genomsnittlige mannen och t.o.m. en liten liten bit högre än genomsnittskvinnan. På det andra testet sket det sig helt. Jag hade hälften så bra som den genomsnittlige mannen och även sämre än kärringjävlarna...

Men gärna för mig. Jag är totalt ointresserad av hur tågkommunikationer och mojänger och skit fungerar. Matte och NO är världens tråkigaste ämnen (även om sexualkunskap var spännande i åttan). Jag lyckades stoppa i tre kontakter i en lånad video idag, det får räcka. När jag köper en ny dator är den enda tekniska detaljen jag vill veta hur stor hårddisk det är så jag vet hur mycket jag får plats med. Jag lekte inte med meccano som barn, jag fantiserade ihop en massa berättelser och läste serier och barn- och ungdomsböcker. Autistisk är jag verkligen inte; jag glömmer torra fakta lika fort som jag hör dem och får panik av att upprepa saker utan att det händer nåt. Däremot gör jag som vuxen gärna "meccano" av sociala strukturer.

"Diagnosen" blev att jag hade en empatiserande hjärna. Detta var vanligast hos kvinnor medan den systematiserande var vanligast hos män. Min kuk krymper inte ihop till en klitta för det. Jag tycker att det är skitintressant med psykologi och att "läsa av" andra människor. Att inte ta allt så jävla bokstavligt utan kunna leka med ord, parodiera och ironisera. Bokstäver är eoner mycket roligare än siffror, korsord är skitkul medan jag inte fattar ett jota av soudoko. Inom historia är regeringslängder, krigsstrategier och antalet och namnet på japanska hangarfartyg där och där och då och då skittråkigt. Det som intresserar mig är varför saker händer och vad det får för konsekvenser för människor och för framtiden.

Jag tror inte att män och kvinnor har olika "intelligenser" av naturen, att män är mer "logiska" och kvinnor mer "kännande". Jag är snarare övertygad om att det är kulturellt betingat. Kvinnor vill gärna skryta om sin "intuuitiooon" och empatiska överlägsenhet, som att det vore nåt naturgivet. Som när de vita rasisterna i USA skulle bevisa de svartas lägre "intelligens" genom sina korkade och ledande "IQ-test". Jag är ingen Chalmers-nörd, det har ni säkert räknat ut (sic!). Tester av dessa slag ska man ta med en näve grovsalt. Men skulle det ändå indikera att jag har nån form av "EQ" så blir jag enbart lite stolt. Tekniska grejer och system kan jag med gott samvete låta de med den andra typen av hjärna fixa åt mig. Som slavarna i "Apornas planet"! Bara de fixar så att tåget och kommunikationerna funkar så sitter jag hellre i restaurangvagnen med en öl och njuter av landskapet!