Fy helvete va gott!!!! Blev frestad att köpa ett nybakat bröd på Kvantum, sånt där gult, mjukt ni vet! Rökt skinka på och kaffe till. Har levt på torra knäckebröd så länge så jag får nästan orgasm nu. Får bli min "brunch". Varför säger man "brunch"? Det vore väl bättre att säga "frunch"? Men det finns kanske? "Breakfast" + "lunch", visst. Men "frukost" + "lunch" blir mycket bättre med tanke på u:et i bägge orden. Dessutom är det svenska. Låneord, javisst. Men etablerade. "Frukost" är ju lunch på danska, tycker själv att det ser lite skumt ut när det står på etiketter på danska vinflaskor att vinet gör sig bra på frukostbordet...
Låneord berikar språket, precis som invandringen berikar landet. Men varför i helvete ska etablerade ord och uttryck anglifieras och amerikaniseras? Stör mig på folk som "dejtar". När man kollade på amerikanska collagefilmer på 80-talet översattes "date" med "träff". Det började svenskarna svänga sig med också, att man hade en "träff". Men det sa man kanske redan tidigare, när det var för jobbigt att säga "tête-à-tête? Men helt plötsligt skulle man på en "date". För mig är Date ett 80-talsschampoo för brudar som ville se ut som Pamela i "Dallas" i håret. Sen ska det ju "försvenskas" till att "dejta". Å andra sidan kan det krångla till det om man skriver "data" i vår tid.
Och debatten svallar högt om engelskan ska vara enda språket på våra högskolor och universitet. Nu ska det bli lingvistiskt likriktat och McDonalds av alla våra lärosäten. Om inga höjer rösten och fingret och på ren och skär svenska vrålar ett rungande:"FUCK OFF!!!!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar