Ibland råkar man ut för märkliga sammanträffanden, psykologen Carl Gustav Jung kallade detta "synkronicitet". Jag började lyssna på Naomi Kleins skrämmande och utsökta nya bestseller "Chockdoktrinen" som talbok ikväll, samtidigt som jag satt framför TV:n och mumsade på laxbullar. En värdig uppföljare till "No logo" som visar på hur Milton Friedmans och "Chicagoskolans" nyliberala ekonomiska dogmer genomförs world wide idag, som en sur efterrätt efter katastrofer som tsunamin i Sydostasien, 11 september i USA och Chile, Irak-kriget etc. Samtidigt som hon berättade om den politiska katastrof som följde på orkanen Katrina i den gamla kulturstaden New Orleans, där politikerna passade på att privatisera skolan och skapa enorma klasskillnader, läste jag på text-TV att vår kära Allians här hemma vill ha ännu större skillnader mellan de praktiska och teoretiska gymnasieprogrammen. De praktiska ska slippa ämnen alls som ger behörighet till högskola och fortsatta studier. Dessa ska de få läsa frivilligt vid sidan om istället. Nu äntligen ska det bli fint att ha vit mössa och examen igen. Regeringen har redan bestämt att avskaffa 25:4-regeln som gör det lättare för folk med arbetslivserfarenhet att komma in på högskola, de avvecklar och privatiserar Komvux så att det blir svårare att läsa in eller upp betygen, inför lärlings-, yrkes och teoretiska program på gymnasiet så att även en som hoppat av skolan under högstadiet kan se vad det handlar om: skomakaren ska hålla sig vid sin läst. Jag gick själv 2-årig verkstadsteknisk linje på gymnasiet och hoppade över den frivilliga engelskaundervisningen andra året. Dock läste jag senare in gymnasiekompetensen vid sidan av jobbet, och lyckades tack vare min arbetslivserfarenhet komma in på universitet och högskola. Jag är lycklig att jag föddes vid rätt tidpunkt... Tidigare idag läste jag i Lärarnas tidning att Jan Björklund vill förstatliga skolan igen, dessutom med riktigt bra argument om att det slår orättvist mellan kommunerna. Detta fick verkligen mina ögonbryn att höjas. Att han sen vill uppnå en rivalitet mellan lärarna och LO och Kommunal är mindre förvånande. Jag litar dock mer på en räv än på en liberal.

Men det är nog inte frågan om synkronicitet i Jungs mening. Denna handlar om oförklariga slumpmässigheter, som när man springer på en person man går och tänker på. Att öka klasskillnaderna (i dubbel bemärkelse) inom skolan, i Sverige eller Louisiana, är en del av den nyliberala orkan och tsunami som sveper över hela världen. Förutom i skurkstater som Venezuela då, som inför alfabetiseringskampanjer för de fattigaste i landet och vägrar att lyssna på Friedmans epistlar.

Make love like a bonobo!

Har börjat läsa Lasse Bergs härliga "Gryning över Kalahari". Jag är grymt intresserad av hur människan blivit till, här tas teorierna om vår utveckling från apa till homo sapiens upp (självklart är vi apor än idag skulle jag vilja säga). Bushmänniskor i Afrika som lever på ett "ursprungligt" sätt får komma till tals. Underbart sätt att se på livet: nödvändigt jobb ett par timmar om dan, annars gott om tid till skratt och socialt liv. Släng er i väggen Luther, Calvin och Anders Borg! Den apa som genetiskt är likast oss är bonobon, dvärgschimpansen. En kåt liten jävel. Oralsex och missionären är knappast mänskliga påfund. Hanarna brukar gnida könen mot varandra, "penisfäktning". De hälsar och löser konflikter genom sex. Tänk om Bush-männen i Washington varit lite mer bonobolika (George W har tveklöst schimpansdrag i utseendet)? Kanske skulle de sluta sin färd mot ekonomisk katastrof p.g.a. Irakkriget? Å andra sidan trappade Clinton upp bombningarna av Irak för att bli poppis på hemmaplan igen efter Lewinski-skandalen i Orala rummet. Skulle vara roligare att se Bush gnida kuken mot Saddams omskurna sak är att bevittna den sistnämndes hängning på YouTube. Make love not war! Bättre civilisationskritik kan väl inte finnas? Och sex som en hälsningsgest? Haha, undrar om folk reagerat lika mycket på "oartiga" personer som inte velat ha ett "Goddag goddag"-skjut som på muslimer som inte vill ta kvinnor i handen?

Ni kommer att få igen! Och vi med!

Morsan jobbade som piga för en prälle som tonåring, man gjorde så då. 15 år senare hade hon inte jobbat alls, sossarna fixade ju att karln i huset hade familjeförsörjarlön. Nu hade hon rätt att ta ut skilsmässa och gjorde det. Och blev fast med hus och fem barn. Fick anlita hemsamarit. Det blev bättre sen tack vare nytt förhållande. Och vi slapp Rädda Barnen och fattigdomsprognoser. Men söndermobbad i skolan blev man ju såklart, "Hur mycket fick du i julklapp?". Men andra i kvarteret hade det värre och råttan anföll repet i.st.f. katten. Och vi var inte ens tattare...

Men det sitter kvar. Jag blev först anarkist och sen kommunist som tonåring. Klasskamp tyckte jag var ett fantastiskt ord, det handlade här mest om sina "finare" klasskompisar vars farsor ägde pyttesmå elfirmor men ändå var förmer... Idag vet jag inte riktigt. Men vänster är jag.

Men en sak ska folk veta: så länge det finns fattiga barn, så länge bortskämda internet-kids gör sig lustiga över halvt överviktiga kommunalarbetande kvinnor som röker Gula Blend och pimplar bag-in-box-vin, så länge invandrarungar känner sig utanför så kommer SÄPO inte att ha en chans där de sneglar mot "orosakter" och "terrorhot" i varandras rövhål.

När barnen i Landet Utanför väpnar sig blir det inbördeskrig. Det kommer att hända snart. I Sverige. Som i Frankrike eller Danmark. De kommer att bli kallade "slödder" och få omvärlden på sin sida. Jan Björklund och Carl Bildt behöver redan nu multum av livvakter. Bryter kriget ut är det de som har provocerat fram det. Jag vill förhindra politiskt våld i Sverige. Men som det står i Biblen: "Den som sår vind får skörda storm"....

Nu får det vara nog med hårdrock-fjollandet!

Var nyss och handlade folköl. Hvilken musik kräfva 3 sexpack 3,5-bärs? 3 6-pack blir iofs 666, men ändå. Ingen hårdrock i eftermiddag och ikväll! Ingen rock alls, det ÄR knapsu som de sa i Vittula! Vad skulle det då bli? Evert Taube? Povel Ramel? Det föll på Carl Michael Bellman! Fredmans epistlar, samtliga 82 ska jag försöka plöja igenom! De kom ut under min värsta Bellman-period under 1990-talets första hälft. Minns att min första CD-skiva (tillsammans med en best of med Rainbow, vade retro) var Cornelis "Movitz! Movitz!", en av hans båda CMB-skivor som var utgången på LP. När jag väl skaffade CD-spelare 1992 och kunde lyssna var det väldigt trevligt. "Blås edra satar...blås som i krig! Gutår, en sup ibland!" Så här ska det fan låta! Primitiva manliga drifter och lustar kommer fram, ironi eller inte! Rokoko-fjolligt på samma gång och alldeles underbart! Satir, litterära omskrivningar som skulle få Horace att kissa i byxan, romerska gudar och gudinnor och annan klassisk bildning, bibelparodier, vrålfylla, vild sex och våldsamma slagsmål! Till fantastiska toner och instrument, knappast några treackordsdaddalekar här! Dessutom är det hela gräddan av Sveriges sångare som är med på samlingen: Sven-Bertil, Fred, Cornelis, Povel, Mikael Samuelsson, Tommy Körberg, Allan Edvall, Olle Adolphsson, gamla bartonsångare som Folke Sällström o.s.v. ...

Bättre kan det inte bli! Saknas bara 20 grader mer celsius och kvinnliga behag! Gutår bröder & systrar!

Begravning

Var på mormors begravning idag. I Vånga kyrka (Villands härad, nordöstra Skåne). Gillade kyrkans läge uppe på en höjd med närmast serpentinvägar; mittemot ligger Vångabacken, en slalombacke som kallas "Skånes största alp". Är säkert minst lika bra utsikt för gastarna på kyrkogården som för skidåkarna. Men det var en kort och passande begravning. Fin tycker jag. De anpassade minnesstunden/gudstjänsten efter temat glädje. Och det passade ju för en gammal sjuk och trilskande människa som som ett barn ville sköta sig själv, resa sig från dass utan vårdare och nästan slå ihjäl sig, ge fan i att sluta röka trots inhalator och KOL och, framför allt, vägrade dö, trots att det var dit hon (kanske) ville.

Det var en fin kyrka oxå. Även invändigt. En gigantisk altarväggmålning som tål väldigt många spekulationer. En person på bilden hade lika gärna kunnat komma från den homoerotiske konstnären Tom of Finland; en övermuskulös karl i linne gick med näven innanför textilien framför skrevet... Jag tyckte faktiskt om Jesus-framställningen: en i mina ögon gnostisk Cristos-symbol med en vit duva över. Väldigt 1900-tals-vanligt, men ändå...

Överraskande sjöng min kusin i kyrkan, dessutom sjöng hon väldigt proffsigt och bra. Själv klarade jag inte av att sjunga, hulkade mest och var nära att smittas av stämningen och börja gråta. Däremot sjöng jag helt appropå på en parodi på en barnpsalm jag hittat på för ett par år sen när jag promenerade i Kristianstad för ett par nätter sen:

"Jag längtar, längtar till jag dör
För då får jag möta Gud
Jag längtar, längtar till jag dör
Då får jag en änglaskrud

Jag längtar, längtar, till jag dör
Ja det vore underbart
Jag längtar, längtar till jag dör
Hoppas att det sker mig snart"

Självfallet sjöng jag med en ljus änglabarnaröst... och en tjej passerade sina steg närmre bakifrån innan hon gick förbi.... Vad gör man då? Harklar sig, nynnar, slänger fram mobilen och stirrar blint på den och skäms ögonen ur sig...

Vi slapp det mest genanta i kyrkan: trosbekännelsen. Jag kan bekänna att jag aldrig bär trosor, och jag kan bekänna att jag inte bekänner mig till den kristna trosläran. Morsan o.s.v. har tyckt att jag varit pinsam under barndop etc. eftersom jag vägrat ställa mig upp här. Även om de själva varit mindre religiösa än jag, trots att de stått och lovat prällen att ge dopbarnet en kristen tro och uppfostran. Jag tycker att det är mindre jävligt att vägra svära falskt under en helig ceremoni...

Däremot är hedrandet av en bortgången sakralt, och en närstående är värd att få omnämnas bland änglar och Gud. Framförallt för de som är med under ceremonin. Människan behöver ritualer för att klara av det de sysslar med, det finns inga som helst exempel på samhällen utan sånt. "Ja´ bler gammel, ja´ vessner å döör"... visst. Men om det skulle handla om ett barn som omkommer i en sjukdom eller olycka? Fixa det utan änglar, Himmel, Nangijala... Jag kommer kanske aldrig att bli gift, men att gifta sig i ett rådshus låter übertråkigt. Å andra sidan vill fan gifta sig som ett kristet sakrament...

Trevligt att träffa syskon + deras respektive efteråt. För att inte snacka om att krama kusiner man nästan aldrig träffar. Samt frossa på två olika sorters smörgåstårta samt chokladköpekakor och kaffe. Och att min blogg tidigare här, "Farväl mormor", inte blev uppläst, trots att morsan ville det när hon läste den...

Däcklarationen

"Vi under skatter digna ner" ljuder strofen i "Internationalen". Som vi känner igen från 1:a maj. På 80-talet gick SAF ut på gatorna på 4:e oktober som de värsta FNL-ligister och pruttesterade mot löntagarfonderna. Som de ändå fick tillbaka. De LO-anställda gick aldrig ut och krävde tillbaka sina pensionspengar och utlovade medägande. Istället fick de genom devalveringarna reallönesänkningar med en rejäl tårtspade. Av samma sosse-regering som gav Volvo en fabrik i Uddevalla (efter att varven rivits för bilindustrins skull) och Kalmar. Samt en motorväg.

Jag tycker kanske inte att det är särskilt "sexigt" att betala skatt, som Mona Sahlin sa. Däremot tycker jag att det är upphetsande att ge och få när jag har sex. Samma med skatterna. Jag har hellre ett samhälle där alla kan ha del av välfärden än ett 2/3-delssamhälle där ens rövknullade judaspengar avgör om man ska få vård och skola eller inte. 20-25 år har gått sen dess, och tiden jag skrivit om är rena idyllen jämfört med vad som hänt sen tidigt 90-tal. Förmögenhetsskatten avskaffas, avgifterna mångdubblas för att tvinga folk från facket... ja, du vet....

Jag deklarerade för några timmar sen. Fick tillbaka så att det räcker till fem öl på Sweden Rock. Gott så. Restskatt skulle vara värre. När man kollar på sin taxerade årsinkomst känns det inte kul. Strax över existensminimum. Men det kommer att bli ännu värre om 4 oktober-högerns barn i Alliansen får fortsätta. Och sossarna säger själva att de inte kommer att återställa det hela. Ärligt åtminstone. Dock jävligt tragiskt.

Hälsotips för ett långt och ungdomligt liv!

Nu jävlar ska du få en hästkur! Jag kan inget garantera, men blir du inte yngre och friskare av detta är det nåt som är sjukt... :-)

Esoterisk feel good-handledning i absoluta psyko-somatiska och sociala självklarheter
--------------------------------------------------------------------------------------

1. Lyssna hellre på en läkare eller en glad kompis än på en pingstpastor eller en politisk fanatiker. Håll humöret uppe trots att världen inte är perfekt, Du lever trots allt Här och Nu. Kom alltid ihåg att Kropp och Själ är Ett. Testa yoga och meditation så kommer du att fatta det. Eller enklare: bara stanna till och mys och känn hur du blir pigg och snurrig i skallen av att andas in djupt med näsan och magen! Och blir harmonisk och avslappnad av samma andning tillbaka!

2. Du är Du! Inte omgivningen! Du får intryck, javisst, och dessa bearbetas i hjärnan och utlöser kanske reaktioner. Gör ett övervägande! Man har behov av att ge utlopp för sina impulser och känslor. Stör det andra så freaka ut i smyg. Men kom ihåg att sånt även kan ha en positiv smitta och sprida skön karma! Försök inte förtränga tankar och känslor om du inte tror att det är nödvändigt för dig rent fysiskt. Låt tankar och känslor bubbla upp, att trycka tillbaka dem är mångfalt mer meningslöst än att kväva en fis. Skäms ALDRIG för tankar, känslor och drömmar. Sånt handlar om hjärnans bearbetning och inte om Din karaktär.

3. Älska Dig själv! Titta Dig i spegeln länge och hänförs av förälskelse över Dig själv! Det är inget moraliskt fel alls, tvärtom! Kan man inte älska sig själv kan man inte älska andra!

4. Var öppen mot andra, de Du möter. De är inte vana vid sånt här! De kommer att börja råälska Dig och bli glada för att de visas uppskattning och bekräftelse. Och det är det man mest behöver, inga jävla "lyckopiller" från fabriker i Lund! Sug åt dig detta, det är helt gratis! Känner Du dig nere så säg det. Tala om för Dina nära och kära att du håller av dem och att de betyder skitmycket och att du är glad för deras skull. Sen jävlar får Du tillbaka med ränta!

5. Nu känner Du hur det spritter i hela kroppen! Som lilla Ida, Emil eller Ronja Rövardotter! Världen är Din! Promenera mycket och rasta Dig! Skit i vädret, sånt kan man klä sig för och vänjer sig snabbt! Sjung,dansa, krama, pussa, olla eller vad fan Du vill! Träna!

6. Du får en jädra aptit! Och det är bra! Fatta hur mycket ämnen du behöver ha i dig dagligen! Käka Dig rejält mätt när Du krubbar, eller åtminstone tills det säger stopp. Sväller buken? Goody! Ämnena som Din kropp inte suger upp för att stärka Dig kommer Du att bajsa ut!

7. Ät mycket frukt och grönt! Frukt och bär gör Dig extra ung i hyn samt stoppar sötsuget! Grönsaker gör en pigg och känns friskt! Men man blir inte så himla mätt av bara det, så det räcker inte. Ät vad Du tycker är godast som mättar. Det förbränner Du ändå när Du rör på Dig mycket som ett svar på extraenergin Du får. Fullkorn är bra. Eller potatis och rotfrukter. Men det är tråkigt i sig och tarvar en massa goda kryddor. Som är nyttiga och aktiverar kroppen och välbefinnandet. Och kött, fisk och skaldjur! Människan är en amfibie, en halvvattenvarelse. Käka mycket fisk och skaldjur, det är det som fått oss att gå från ap- till människostadiet. Simma och bada gärna!

8. Njut av sol och frisk luft! Ta gärna en liten siesta! Solen ger Dig viktiga vitaminer och gör Dig pigg och glad! Tänk på att luften Du andas, vattnet Du dricker, maten Du äter blir en del av Dig själv. Och tvärtom: luften Du andas ut, håren Du fäller, avföringen Du släpper o.s.v. går tillbaka. Vi är inte separata utan fysiologiska organismer som går in och ut i varandra hela tiden. När man inser det känns det riktigt jävla häftigt!!!

Tänkare jag tycker om 4: Karen Armstrong

Kommer inte Muhammed till berget, så får berget komma till Muhammed. Detta visdomsord har inte ett dugg med ämnet att göra, tyckte bara att det det var längesen jag fick respons för mina bloggar och att detta kanske kan hjälpa? ;-)

Jag har inte sovit en blund inatt. Detta beror på att jag började på Karen Armstrongs "Islam" i går kväll och blev tvungen att sträckläsa den till slutet. Sen var det morgon... Jag vet ingen av dagens religionshistoriker som jag uppskattar lika mycket. Möjligtvis den gamle Lunda-professorn i islamologi, Jan Hjärpe. Det är en herre jag håller otroligt högt. Hans debattinlägg i Mellanöstern-frågor nickar jag medhållande till hela tiden på radio och TV. Den gamle stofilens föredrag i Kammarmusiksalen (eller var det Konserthallen?) i Kristianstad för några år sen där han tog upp och illustrerade religiösa uttryck i modern hip-hop-musik fick en nästan att baxna. Hans son var musiker, och jag misstänker att han själv vet ungefär hur en sträng ska dras. Detta plus hans utmärkta och populärt skrivna böcker gör honom till en gigant i det svenska, både populära och akademiska, samtalet. Men nog om honom för denna gången, tänkte bara passa på att göra ytterligare en fluga...

Karen Armstrong är en bästsäljare även hon, fast i en högre kaliber. Hon är dock inte islamolog. Ingen av de stora världsreligionerna är henne främmande. Med följande fundamentalism eller förståelse. Kanske ingen fackidiot. Inom akademiska discipliner vill säga. Har man suttit i åratal i romersk-katolskt kloster i den trånga porten under spiraltrappan kan man nog säga att man forskat själsligt på det allra djupaste plan. Och hon har nått en stor publik "bland den bildade allmänheten" world wide. Väl förtjänt. Jag har funderat över varför Religion är ett kärnämne i gymnasieskolan i Sverige idag? Är det för att vi lever i en polariserad värld där den judisk-kristna traditionen står mot islam? Både på ett makrokosmiskt (Bush, Blair & Folkpartiet mot al-Quaida) och ett mikrokosmiskt (muslimska grannar och källarmoskéer här där jag bor) plan? Och att vi mys-pysigt måste uppnå "förstååelse" innan självmords-ben-Hassan flyger i luften även här (Aja baja, Ali Baba!)? Men då måste vi också lära oss skillnaden mellan religionerna. Det avgörande, fundamentala. Vi får lära oss att kristendomen bygger på ortodoxi, d.v.s. att tron är det viktigaste. Islam i sin tur bygger på ortopraxi, handlingen är det viktigaste. Men är inte detta bara onödigt vetande?

NEJ! Inte om man läser Armstrong. Det handlar om hur man ska leva och organisera värden och världen. Vi är bekväma med vårt kristna västerländska post-upplysta sekulariserade tänkade (sedan några generationer): religionen är en privatsak. Sufistisk mys-mystik i all ära; islam bygger på det världsliga: vi vänder näsan åt Mekka och arslet åt Allah några gånger om dygnet för att visa att Världsalltet är större än oss andra små människor. Men hur Shaitan ska vi fixa det rättvist och bra för oss i gänget? Ta hand om de små och svaga? Det är här det skiljer sig åt mellan Dom och Oss. Jag har själv fobier för religiös fundamentalism, dit jag verkligen räknar svenska Kristdemokraterna (som de facto bygger på ett bibliskt förvaltar- och värdekonservativt fundament). Men det är nog bara att inse att religionen inte går att komma ifrån. Och att det finns två sätt att se på den i samhällslivet. Utplåningskrig eller konsensus? Det sistnämnda är ju typiskt svenskt. Men är det inte också typiskt: så fort man äntligen lyckas bryta upp med Kyrkan så kommer det nya.... som får vara tacksamma om de ens får tillstånd att smälla upp moskéer, visst ja...

För oss framåtskridna svenskar är det självklart att religionen hålls hemma. Om man inte är kristdemokrat, sverigedemokrat, sossig Broderskapare eller vänsterradikal men tycker att Jesus var OK och den förste socialisten. Medan muslimerna är mer.... ja, om de inte är sekulära, marxister eller nåt sånt då... Huvudsaken är att vi lär oss att se både andra och oss själva med bägge ögonen. Annars ser vi bara Den Andra, speglingen av Vår Skugga, och famlar ytterligare några steg bakåt mot avgrunden...

För att göra ytterligare en fluga på smällen kan jag lyfta fram Mattias Gardell och "Bin Ladin i våra hjärtan", som visar på hur "islamism" kan, och ofta har, bygga på sociala reformrörelser. Med hemlandet Egypten som ett exempel. Där även Karen Armstrong menar att Muslimska Brödraskapet på 1940-talet ville förbättra förhållanden för arbetarna etc. och hade miljontals medlemmar. "Bröderna" (var var systrarna?) som begick terrordåd var slutna och marginella grupper. Vi blir nog så illa jävla tvungna att sätta oss ner och diskutera med varandra och inse att vi är nog inte så olika ändå. Som Arn och Saladin gjorde i filmen... Förlåt boken... Min nästa bok blir nog Armstrongs "Buddha". Finns nog inte som film än. Peace, Love & Jihad!

Thrash ´em all

Städar lägenheten och lyssnar igenom Testaments plattor och svalkar mig med iskall folköl. Perfekt musik till både städning och ölklunkning. Bay Area-thrashen kom verkligen när den behövdes. Som en räddande dödsängel (en liten Slayer-anspelning) när hårdrocken höll på att gå mot sin avgrund. 80-talets andra halva är tveklöst det värsta som hänt hårdrocken. De tuperade könlösa pengakåtbockarnas plastiga era. Det bästa exemplet är väl när Storbritanniens Lill-Babs, David Coverdale, kickade de coola och bluesrockiga i Whitesnake, svek europeiska publiken med snille och smak och sålde sig bland de andra fnasken på andra sidan Pölen. Pudelrockarna skulle ha slemmig musik, gå till damfrissan och ha mer make up än Mandy Smith, Sandra och Janet Jackson tillsammans. Annars kunde de ju inte slå i MTV. Kommers, kondylom och ytlighet. Fy för den tvättade!

Men Motörhead fanns kvar med sin rock´n roll-punk. De inspirerade Venom till sin förtjusande anskrämliga metal punk. Ett band som hette Metallica lät sig inspireras av Venom och fick t.o.m. agera förband åt dessa. Och Metallica var inte de enda vitala unga finniga smågrabbarna bland sminkade glamtransvestiter och AOR-band med smöriga Playboy-soundtracks i det soliga och smoggiga Kalifornien. Nu gällde slitna jeans och svarta linnen igen. Musiken skulle vara snabb, tung, hård och äkta. Den dök även upp i Tyskland, där den mer höll stilen (vem kunde drömma om att Metallica skulle bli världens största rockband 1983?). Från de postpubertala småflörtarna med Horn-Pelle blev thrash-texterna vänstervridna och socialt medvetna. Som punken en gång. Exodus, Sodoms och Kreators ilskna texter vill man bara kasta upp i trynet på Bush, Bildt och andra krigsgalningar.

Hårdrocken lever! Tacka Bay Area, Ruhrområdet och Newcastle för det! Nu ska jag ta och svabba golvet och dammtorka lite!

Graspop-biljetterna kom förresten idag! Lovely! =P \m/

Att leva som man lär

Har funderat lite över det där. Människor som inte "lever som de lär" blir ju fördömda. Men vad är det man "lär"? Är det inte idealen; det man helst vill leva upp till? Då sätter man självfallet ribban så pass högt att det är hart när omöjligt att leva upp till det, åtminstone inte hvergang. Dessutom är det lätt att hamna i affekt, bli stressad, irriterad o.s.v., vilket kan försvåra ideal som tålamod, tolerans, hänsyn etc. Men man kan ju ändå se dessa egenskaper som nåt eftersträvansvärt. De som "lever som de lär" är nog antingen hycklare eller cyniska nihilister. Alternativt övermänskliga dygdemönster som man enbart vill dränka i en stinkande göl.

Allergi

Allergi är lika meningslöst som irriterande. Det fyller en funktion i tropikerna där det finns en massa parasiter (nu snackar jag inte Lundin Oil och sånt) som man behöver bli av med från ögon och näsa. Men att reagera på helt ofarliga saker? Dessutom tycks man kunna utveckla det även en bit upp i åldrarna, min pälsallergi är t.ex. tämligen färsk. Och det är ju ytterst störande eftersom jag är en kattälskare och blir tvungen att tvätta nävarna med tvål varje gång jag klappat kissemissar. Eller hundar för den delen. Älgar vet jag inte... Jag älskar våren, men självfallet ska pollen ställa till ett jävelskap för en. Jag hatar att städa, och därför är det ju så ball med dammallergi... Men men, det finns alltid såna som har det värre. Klen tröst, man måste fan få kverulera och gnälla lite och tycka synd om sig själv. Hehe...

Konståkning

Sportfånar är fåniga, i synnerhet vintersportfånar. Men konståkning är riktigt trevligt att titta på. Det låter ju ganska gay, men är det bögigt att gilla att kolla under kjolen på flickor så gärna för mig. Ikväll är det bara uppvisning. Annars gillar jag poängsättningen med närbilder på ansiktena på de docksöta tjejerna som skickar slängkyssar mot kameran. Sån är jag. Dessutom är det ofta riktigt snyggt att se på isdans och inte sällan skön musik, som Björk nu ikväll. Hockey funkar att titta på när det är VM. En sak som jag aldrig fattat är varför det är OK att puckla på varandra med knytnävarna i den sporten? I vilken annan idrottsgren som helst skulle det bli avstängning. Får nästan lust att sätta på "Böghockeyns dag" med Doktor Kosmos bara för det. Eller nä, går ner och kollar på sista uppvisningsdansen istället!

Oiche Chiun

Ni kan väl gaeliska? Det är "Stille Nacht" på det keltiska öspråket, "Stilla natt" insjunget av Enya. Morsan har hört en massa låtar på radio under ett antal år som hon önskat kunna ha och höra på. Imorgon ska hon få en skiva. Hon ska bjuda mig på hemmalagade köttbullar och Jansson och annat påskbordmässigt, jag ska leverera denna skivan och kaliforniskt vitt vin. Känns familjen Macahan redan av musiken jag lyssnar på och av tanken. (Jesse James/Mrs. McGrath). Tänkte göra skivan till en överraskning, men mammas mamma dog strax innan morsan ringde sist och jag ville göra henne glad och sa låtarna...

"Time to say goodbye" - Andrea Bocelli/Sarah Brightman
"How great thou art" (svenska psalmen "O Store Gud") - Gladys Knight
"Oiche Chiun" - Enya
"In the neighbouthood" - Tom Waits

+ Bruce Springsteen goes Pete Seeger "We shall overcome"

VÅRDAGJÄMNING!!!!!!

Äntligen! Äntligen! Äntligen!

Dagarna är längre än nätterna nu! Snacka om att jag har saknat solen och ljuset! Jag känner riktigt hur humöret vänds till det positiva, energin flödar och deppigheten tynar bort! Detta är verkligen en dag att fira, släng dig i väggen midsommar! Tur att man har 14 starköl på kylning!

Käkade lunchbuffé idag på en asiatisk restaurang. Första rundan med tallriken kändes lite "jaha", det gamla vanliga på kinesrestauranger med strimlad biff och strimlad kyckling (det trista friterade hoppar jag alltid över). I andra rundan hade de slängt fram ryggbiffar! Bara att frossa! Och skumma jättestora asiatiska svampar. Så där satt man bland statyetter av kvinnliga boddisatvor som visade brösten och tryckte i sig rejäla köttbitar av nöt! Fuck Govinda! Nu öppnar jag en kyld öl, haha! =P

Burn witch burn - GLAD PÅSK!

"Avundsjuka grannar", så beskrev en av mina älsklingsbloggare här häxförföljelserna. Appropå påskkärringar. Det är så jag oxå föreställer mig det, och tyvärr har det inte blitt mycket bättre med den saken idag. "Häxjakt" är kanske bästa medicinen mot ens egen ynklighet?

GLAD PÅSK alla, om ni så är hemma eller i Blåkulla! =D

Graspop here I come!!!!

Så var det bokat & betalt! Fullspäckat schema redan nu:

Fredag:
Judas Priest
Def Leppard
Whitesnake
Ministry
Saxon
Testament
Yngwie Malmsteen
Nile
Symphony X

Lördag:
Kiss
Iced Earth
Immortal
My Dying Bride
Sabaton

Söndag:
Iron Maiden
Opeth
At the Gates
Primordial

Hälften av banden ska jag se på SRF, nu är det inte hela världen om jag skulle råka festa bort nåt band, hehe!

17 band kvar att presentera, mycket kvar att hoppas på än! :-P

Nocturne

Jag tog nyss en midnattspromenad ute på fältet. Det var fullmåne och väldigt upplyst. Himlen var stjärnklar, det fanns dock mängder av små moln på himlen som bildade sagolika ljus- och bildformationer när de passerade månen. Luften var klar och det kändes verkligen att våren håller på att brista ut, inte bara för att jag kände av pollenallergin i näsan. Jag gick till sjön vid näset, en liten skogsdunge bland hagarna. Vildgässen skränte i bakgrunden. Jag stod där nere en stund och både såg och kände hur marken, sjön och himlen smälte samman till ett. Samtidigt som månen och stjärnorna brann på himlen. De fyra elementen. Ingen skulle kunna intala mig då att naturen inte är besjälad. Samtidigt är natten så fascinerande och mystisk. Precis som kvinnan. Jag vet inte om det beror på min läggning, men för mig är tjejer mystiska väsen. Nu lägger jag genusdiskursen och könsrollerna åt sidan, detta handlar om en helt annan sak. När jag ser eller hör, för att inte tala om kommer nära, en flicka känner jag av en magi och mystik som på något sätt påminner om den jag kände nu inatt. Att Kvinnan och Natten hör ihop är knappast något nytt. Kvinnan har alltid förknippats med Månen, vilket inte är särskilt konstigt. I synnerhet inte som deras perioder samstämmer som de gör. I religionshistorien har månen, natten och de nattseende katterna varit Gudinnans attribut. Sedan kom Kyrkan, denna konstgjorda dildo hos en desperat eunuck, och förvandlade Gudinnan och hennes tillbedjare till häxor med svarta katter och skrämde upp både barn och vuxna med spökhistorier om de ondskefulla krafter som härjar i natten. Allt främmande är skrämmande tills man vågar närma sig det. Mångudinnan är större och starkare än den impotenta Kyrkan, och hon har en historisk hämnd att ta ut. Hon gör det genom att överleva och starkt lysa över kyrkoruinerna i mullen.

Farväl mormor!

De senaste 15 åren som mor min ringt har jag befarat att hon skullat säga att mormor har gått bort. För en stund sen kom det samtalet. Storasyrran hälsade på henne i helgen, hon vägde under 30 kg och var knappt vid medvetande. Det var nog ett par år sen jag träffade henne sist, det var ingen kul syn. Jag har undrat om jag skulle ha dåligt samvete för att jag inte hälsat på henne, men det har jag inte haft och har inte nu. Det skulle vara meningslöst för båda två. Hon skulle inte ha känt igen mig eller kopplat vem jag var. Hon har många barnbarn och flera av dem har haft bättre kontakt än jag de senaste åren. Jag har hållt med ena lillasyrran istället: det är bättre att minnas henne när hon var sig själv, småsaker som när vi var små och gick ner och hämtade läsk i källaren när vi hälsade på. Hon skulle bli 83 år i sommar, det är ingen dålig ålder. Ligger man bara och tynar bort vill man nog inte bli 100. Egentligen "dog" hon samtidigt som morfar för 15 år sedan, efter det har hon inte känt någon livslust. Hon har haft en massa olika sjukdomar sen dess och legat på servicehem i flera år nu. Hon har levt ett långt liv och jag hoppas att hon haft glädje av det. Jag har själv haft mycket glädje av henne, inte minst när jag var liten; hennes telefonnummer var det första jag lärde mig. Nu hoppas jag att hon träffar morfar igen.

Tack Postis part 2!

Suttit och ringt till en massa rektorer nu och erbjudit vikariat och praktik, lika monotont som att jobba på Volvo för fan...

Jaja, jag hade en förhoppning om att få en billigare hyra denna månaden. Och det fick jag, 1537 spänn billigare! Så nu ska jag göra slag i saken och göra nåt som min budget egentligen förbjuder: boka biljett och resa till Graspop Metal Meeting! Jag har aldrig varit nåt direkt Kiss-fan, det var brorsan som gick med Kiss-tygmärken på lekis medan jag var inne på Accept. Men det skulle vara skitkul att se dem en gång i livet, särskilt som världens femininaste man, Paul Stanley, snackar om att hoppa av. Och nu kör de en massa sköna 70-talsgrejer som är riktigt bra, inte en massa "Crazy nights"-trams. Och Iron Maiden är ju inte fy skam. Och ett band jag tjatat om till SRF i åratal men som aldrig lär dyka upp där: självmordets apostlar My Dying Bride! Och Nile, Yngwie med Ripper, Iced Earth med Barlow och en massa annat smått och gott. Det mesta sevärda från SRF t.ex., inklusive Judas Priest. Och ännu har man 17 band kvar att släppa, hehe... Hail Satan hail Metal! \m/

Tänkare jag tycker om 3: Stefan Einhorn

Jag läste Stefan Einhorns purfärska "Konsten att vara snäll" i precis rätt ögonblick: samtidigt som jag praktiserade och ledde en 5-veckorskurs i Etik & moral för en Omvårdnads- och en Fordonsklass. Mycket bra bok. Att vara "snäll" är att se till konsekvenserna. Einhorn tar ett känsligt exempel i boken: en jobbarkompis luktar illa. Men ingen vill säga nåt, hellre undviker och offrar de honom. Ärlighet varar längst tror jag. Sen får man ta känsliga saker på ett fint sätt, men det ingår ju oxå i konsekvenserna. Man får vara empatisk och tänka i flera led. Å andra sidan tycker jag att det ska väga jämt mellan värde-, plikt- och konsekvensetik. Ändamålen får aldrig helga medlen som en rättsprincip. Dessutom är det helt omöjligt att själv räkna ut kausala samband. Jag är säker på att det är här kommunismen, kristendomen och de andra vackra ideologierna kom att vändas i sin motsats. Men har Du inte läst boken så gör det! För att inte tala om hans senaste bok "Medmänniskor" som jag tycker att ALLA skulle läsa. Jag och Du kan just nu påverka hela livet för en annan. "Om Gud" bör man oxå läsa, inte minst för att slå tillbaka mot alla fanatiska ateistiska vetenskapsfundamentalister som är låsta i sina ynka fem sinnens tänkande.

Jag tror dessutom att empatin är en av evolutionens betingelser. Ensam är knappast stark. Janne Stark byter ju band hela tiden, höhö. Och så får man ju göra. Det som emellanåt gör mig hatisk mot vissa kristna är att de tror att deras tro uppfann och har monopol på altruism.

Lördag eftermiddag

Solen skiner och jag sitter med kaffe och lyssnar på Carcass. Älskar deras 90-talsskivor, skön thrash-heavy med betydligt mer intelligenta texter än glammarna (för att ta ett drastiskt exempel). Deras enminutersgrejer från 80-talet som gjorde dem kända kan jag klara mig utan, har aldrig fastnat för grindcore.

Mannen vars ombloggande gett mig mest kommentarer här fyller 40 idag. Hoppas han inte krisar för mycket. Förr var åldrandet nåt att se fram emot, livserfarenhet och visdom nåt att beundra. Nu ska man vara ungdomlig och kvar i ett outvecklat stadium, snacka om perversa regressioner. Och man är väl själv i den fällan, vem är inte bunden av sin kultur?

Sweden Rock-inlyssningsfest hos storasyrran ikväll! Som liksom jag växte upp med heavy metal under 80-talets glada dagar! Hon och en kompis skrapade hem 100.000 på en Trisslott häromdan. Plötsligt händer det! Så nu har hon råd att hänga med och kolla på vår gamla Gud sen 25 år: Dio! I Malmö kvällen innan jag sticker till Sweden Rock, sämre uppvärmning finns! Holy Diver! \m/

Tack Postis!

På Sweden Rocks hemsidas message board brukar användarna tacka webmastern Johannes när han presenterar festivalklara band som de gillar. Eller fråga om han inte kan boka band från deras önskelista. Som om det det var han som var Jultomten och fixade såna grejer själv för att han är så snäll. Men det blir lätt så, jag tackar tyst brevbärarn idag för att han kom med två trevliga tidskrifter: Sweden Rock Magazine och serieantologin Galago! Trots att Postis bara dumpar ner dem i brevinkastet, och att jag dessutom prenumererar och pröjsar för bägge blaskorna. Räkningarna jag fick kan Postis stoppa upp där solen inte skiner.

Nåja, fredagskvällen är räddad! Helst vill jag avnjuta denna typen av publikationer med några iskalla öl, men det får jag spara tills imorgon. SRM verkar inte så superspännande denna gången. Special om bögbandet Poison. Å andra sidan ska det vara flera sidor Tiamat nästa nummer, så det kan man ta. Galago har flera trevliga serieskapare i detta numret: Liv Strömqvist, David Liljemark, Åsa Grennvall, Mats Jonsson... Synd att alternativa vuxenserier (allt som börjar med "vuxen" behöver inte ha pornografiskt innehåll) inte fått större genomslag i Sverige. Många är otroligt bra, intelligenta och roliga. Dessutom har de två dimensioner: ett litterärt budskap och bildkonst. Därmed borde det vara dubbelt så stort som "finkultur". Jag har svårt att tänka mig att Jan Björklund läst fler serier än Kalle Anka och 91:an. Å andra sidan verkar han vara en obildad fjant. Heja serier och hårdrock! Med eller utan öl!

A day in my life...

Ska testa att skriva lite dagbok...

Vaknar av alarmet. Har lite förhoppningar om att rektorn på UVS-gymnasiet jag pratade med i veckan ska be mig att vikariera. Han blev glad när jag ringde upp honom, tidigare samma dag hade jag blitt rekommenderad av en supergullig kurskompis från lärarutbildningen som jobbar där, och som var frustrerad för att religionsläraren inte dykt upp. Några hundra meter att gå till den skolan, trevligare än att söka jobb långt åt helvete och tvingas flytta. Ingen ringer och jag ligger kvar i sängen ett tag. Omöjligt att somna om dock eftersom de fäller träd precis utanför...

Går upp och piggnar till av en kanna kaffe. Lyssnar på den skiva jag mest sett fram emot i år: Tiamats nya, som jag tankade hem igår. Trevlig och mysgothig sak. Ska på Sweden Rock-förfest hos syrran på lördag och bränner ut ett par måste-skivor med Judas Priest till henne som bägge får plats på en CD med 1,18 minuters marginal. Käkar veckans rester som lunch: en tallrik pasta med tonfisk/linssås och en tallrik ris med indisk kycklinggryta.

Tar en solskenspromenad till Friskvårdshuset. Kör lite löpband och styrketräning, sen slappar jag med svettig arombastu, kallduschar, bubbelbad och ångbastu. Duschar och går till stadsbiblan för att lyssna på en föreläsning. Ser att Karen Armstrong kommit med en ny bok (läser du, MA Numminen?) om religionernas ursprung. Intressant. Föredraget är roligare än det låter, det handlar om 1970-talets ekonomiska kris i Sverige. Har alltid tyckt att föredragshållaren är en slisk, en ridande officer och genleman (han har slemmat sig för kvinnliga elever under enskilt betygsnack, en gång hade en tjej med en bandare sägs det) med fjollig röst. Han är historiker och jag har haft honom lite i miltärhistoria. Men han är duktig på att berätta, och när en gammal gubbe med frimurarkors kom i affekt i slutet framstod han som föreläste som både sansad och sympatisk, trots att jag alltid sett honom som ett högerspöke. Detta var veckans andra föreläsning, i förrgår var jag på regionmuséet och lyssnade på en indisk dam som berättade om den hinduiska gudavärlden. Nåt jag bara älskar, jai ma Kali!

Tar en månskenspromenad hem. Får mess om att jag är bjuden på en syrras dotters 13-årskalas på lördag. Passar ju utmärkt innan jag ska till storasyrran, Olofström bägge kalasen. Stannar till på Kvantum och tar en påse Abbas fiskburgare att käka när jag kommer hem. Har fått tre värdekuponger á 50:- för att jag fick en träspeta i en påse laxpytt (som de påstod nog var torkad palsternacka, PYTTsan). Blir krux med betalningen eftersom man bara får handla jämt. Tar nåt för en tia fritt, får bli en burk matyoghurt.

Kommer hem och chattar lite. Morsan ringer och bjuder hem mig till påsk. Ytterligare en helg i Olofström, ja. Käkar fiskburgare och mos och kollar lite TV. En halv blodgrape och ett par muggar grönt kamomillté med honung som efterrätt. Kollar lite South Park på MTV. Det har kommit ett nytt avsnitt i den serien som jag ska kolla på nu när jag skrivit klart. Min älsklingsserie! Lyssnar på Tiamat och knåpar ihop detta. SP nu som sagt, sen ska jag lägga mig med en bok och somna gott. NattiZzzzz! :-)

Hell yeah, insändardebatt!!! \m/

Skickade in min blogg om Klass 9A till Kristianstadsbladet och fick detta svaret idag:

"Klass 9 A har ett gott budskap

Bästa Martin Lund, angående din insändare om Klass 9A (10/3), har du alls sett programmet?

Det andas jante över dina ord. Ser du inte att budskapet är att om rätt förutsättningar ges till våra barn och ungdomar, så kan de växa till något som är bättre. Bättre för samhället och framförallt bättre för dem själva. Att oavsett vilka förutsättningar som finns från hemmiljö eller bakgrund så får dessa elever en möjlighet att få den kunskap de har rätt till och kunna växa som människor. Är det inte det som vi ska ge våra barn och unga? Redan efter några avsnitt av denna verkligen intressanta serie, har attityderna börjat förändras och förbättrats. De har fått något att tro på.Att kunna ana en framtidstro på att det "omöjliga är möjligt". Vilken drömstart. Hur får du ihop kopplingen till den amerikanska drömmen här, är det inte allas rättighet?Att få känna känslan av att man kan något, att våga tro på sig själv. Detta borde vara en självklarhet redan från första klass. Den kunskap de nu kan ta till sig, kan ingen ta ifrån dem. Det är deras startkapital till att klara sig i framtiden som vuxna. Den fakta som ligger till grund för programmet, att vara en av de tio sämsta 9:e-klasserna i landet är en utmaning för landets skolledare. På denna Malmöskola har man vågat ta itu med problemet. Jättebra. Nu återstår bara för övriga skolor i landet att på allvar förstå sitt ansvar för att se till att bättre förutsättningar ges till våra barn.Här har vi samma barn, med olika bakgrund som innan, samma skola men nya pedagoger och lärare. Finns det någon som vågar uttala sig om vilken slutsats man kan dra av det?Du nämner i din insändare att det viktigaste är deras sociala bakgrund och att man istället ska satsa på social klassutjämning och integration. Detta Martin Lund, är en fråga för våra politiker, inte våra skolledare i första hand. I hela mänsklighetens historia har vi haft problem med klassfrågorna. På Malmöskolan vägrar man acceptera detta faktum och tar själva itu med problemet inom det område man har möjlighet, nämligen i skolan, oavsett klassfrågorna. Menar du att man ska stanna upp i skolans utveckling och vänta på att klassutjämningen är åtgärdad? Då förlorar vi alla generationer inom oöverskådlig framtid. En sådan trångsynt inställning förlorar hela samhället på. De som förlorar mest är eleverna i Klass 9A. Bodil Fredriksson, Degeberga"

Jag svarade:

"Replik till Bodil Fredriksson,Degeberga. Vi är nog mer ense än du tror. Men jag tycker inte att man kan göra åtskillnad mellan politik och skolledning som du gör. Visst, 9A-experimentet är kanon. Så inför klasser på högst 20 elever och ge dem varsitt kompetent lärarlag som enbart koncentrerar sig på dessa. Det kommer att kosta några miljarder kronor, men pengarna skulle vara väl placerade. Den gamla personalstaben i TV-serien framställs som tröstlösa och mer eller mindre inkompetenta gentemot "superpedagogerna". Men det är en politisk fråga och handlar om resurser. Och framtidstro hos eleverna. Jag har diskuterat med vänner och kolleger som är lärare och som håller med mig. Att arbeta i skolan är mer stressigt och mindre idealiskt än i serien. Jag har intervjuat elever och märkt att deras syn på vad som är relevant att lära sig har med deras sociala bakgrund och framtidsplaner att göra. Klass 9A var inte tredje "sämst" i landet för att de hade usla lärare och rektorer. De var det för att skolan saknade resurser och att eleverna kände hopplöshet inför framtiden, inte minst de med invandrarbakgrund. Det handlar inte om "Jante" från min sida. Tvärtom vill jag lyfta alla, och det är definitivt en politisk fråga. En viktig fråga i ett allt mer segregerat samhälle. Där man liksom i USA ska drömma om att vinna "Idol". Martin Lund, Gamlegården"

Kan bli roligt detta! =)

Sol Invictus! Våren har kommit! ¤

Fan va härligt! Solen står högt innan hon ens är åtta! Vet inte varför jag har sånt behov av sol. Vitaminer? Ljus? Värme? I vilket fall som helst har jag aldrig nånsin tyckt att det varit för varmt i solen. Varmt inne på fabriken när solen gassat ute är en annan sak. Men väl ute i solen har det möjligtvis varit lagom. Det har varit störande när jag suttit på uteserveringar och så med folk som velat sitta i skuggan. Och när det äntligen blitt sommar har folk gnällt på att "nu får det va slut på värmen, jag orkar inte mer"... Hädare mot Moder Sol! Men jag ska låta er slippa brinna på bål för ert blasfemi gentemot solguden, ni är ju rädda för en liten solbränna bara... När jag varit på tjurfäktning i Spanien har jag valt solplats framför skuggplats av ekonomiska skäl, men verkligen njutit. Inte av det långtråkiga djurplågeriet men av solgasset. När jag suttit på uteservering i Spanien och ätit har spanjackerna mer eller mindre tvingat mig upp i skuggan. Även om det varit Solkusten i allraste Syd där man nästan kan se till Afrika. Så mycket tål spanjackerna. Men det var tacksamt att de satte mitt vita vin på kylning iaf. Jag blir på toppenhumör av solen, och jag känner mig som den glade blonde killen med den röda fanan på den vita hästen på tarotkortet Solen. På Sweden Rock i somras var det folk som inte pallade se en massa konserter för värmens skull. Trots att det var Kreator och såna goa band. Det fattar jag inte... När solen steker och man sitter och käkar en glass är livet i sitt esse! För att inte snacka om när man är glad, rödbränd och salongsberusad på Sweden Rock i härliga människors sällskap!

Sen kommer hösten, den är mysig på sitt sätt. Men den blir melankolisk när solen försvinner. Sen den långa trista vintern som känns som en evighet. I vinter har jag haft antydan till riktig vinterdepression tror jag. Allt från nerstämdhet, livströtthet till direkta panikångestanfall och tankar som skrämt mig. Har funderat på ljusterapi men inte haft råd. Nu ÄNTLIGEN känns det som att solvarvet hamnat rätt igen. Måtte solen stå högt åtminstone ett halvår nu så man kan "ladda batterierna".

Sol Invictus hette en högtid som romarna firade och de kristna senare stöpte om till julen. Vackert och förhoppningsgivande namn: Den Obesegrade Solen!

Hur skriver man blogg?

Jag ska erkänna att jag inte fattar det helt fullt. Vem skriver man för? Det är ju inte som ens barndoms systrars hästdagböcker med ett litet hänglås av plast. Som "råkade" vara öppna när flickebarnet "skrek på hjälp" och hatade morsan för att hon läst den riktade signalen och skriftliga budskapet som "snokade" till sig av sitt "tjuvläsande", vilket föranledde mordhot från skriftställaren åt det ena eller andra hållet...

Skriver man dagbok för sin egen skull, en slags terapi, gör man det på små blad och lappar som man offrar åt sina skyddsänglar genom lågornas aska i kökets vask, eller genom sönderklippta ark i vattenklosettens böljor.

Jag skriver för att jag vill vill ge utlopp för mina tankar. Jag vill skriva av mig, men vill även att andra ska läsa. Vissa tankar kommer jag aldrig att låta någon alls se. Vissa tankar får mina näraste (Finns det ordet då? Tänker inte på "närmaste" som är en helt annan och mer trivial sak) se. Jag vill få andra att reflektera över det jag skriver. Svara mig med en eller många kommentarer. Fråga vad fan jag vill ha sagt. Det är dialoger jag vill få igång när jag ifrågasätter Människosonen och Kärleken och vänder upp och ner på förutfattade meningar om Nietzsche och de Beauvoir. Jag skriver subjektivt, såsom en dagbok. Och förutsätter ofta förförståelse till mina hänvisningar och anspelningar. Då vill jag att ni frågar! Skriv i mina kommentarer!

Är jag jävligt jobbig att läsa? Jag skulle tyckt det...

Tänkare jag tycker om 2: Simone de Beauvoir

Kan inte låta bli att tänka på henne idag på Internationella Kvinnodagen. Det finns ett fåtal böcker som vänt upp och ner på mitt tänkande och världsbild totalt, "Det andra könet" är en sån. Tidigare har jag tyckt att man inte ska diskutera könsroller utan att ha läst Strindberg. Nu önskar jag att Strindberg hade fått läsa de Beauvoir. Jag trodde att jag aldrig skulle begripa mig på brudar som är så jävla lynniga och konstiga. När jag läste "Det andra könet" tror jag att jag började fatta lite. Att tjejer har upplevelser och känslor som vi grabbar slipper att kännas vid och därför inte heller kan uttolka. Att vi har helt andra förutsättningar och förväntningar. Mer priviligerade. Ska inte gå in på detaljer utan hävisar till boken vars tankar angår alla.

Det är ju "trendigt" och "inne" att vara feminist idag. På gott och ont. Allra mest gott. Det trista är om det blir en "livsstil" i vår "postmodernistiska" tid. Det är inte det det handlar om, det handlar om att alla bör ändra sin infostrade grundsyn på könsrollerna totalt. Och inse att det är just roller. Som dessutom har spelat ut sin roll. De trendkänsliga feministerna slänger sig gärna med de Beauvoir, "Det andra könet" och "Kvinna är ingenting man föds till, det är något man blir". Och lyfter fram kvinnans goda egenheter som står i motsättning till männens onda dito. Jag ifrågasätter skarpt om dessa överhuvudtaget läst boken. Det enda de gör är att cementera könsrollerna med sina "naturliga" egenheter. Fast inverterat: "det andra", alltså det som inte är "normen", "könet" blir mannen.

För det första var inte de Beauvoir ideologiskt objektiv och "allmänfeminist". Hon var marxist och hänvisar i "Det andra könet" till Friedrich Engels "Familjens, privategendomens och statens ursprung". Men hon lägger till ett perspektiv som Engels missat helt: det genusbetonade. Alltså ingen folkpartistisk "liberalfeminist". För det andra skriver hon saker som att "ingen har moderskänslor av naturen". Pang! Detta intalar sig alldeles för många annars. Inte bara kristdemokrater som med vårdnadsbidrag vill återförslava kvinnorna i hemmen, utan säkerligen de flesta kvinnor. Egentligen är det ett vidrigt hån mot alla tusen sinom tusen barn som just nu blir plågade och förnedrade av sina mödrar. de Beauvoir romatiserar och förhärligar inte kvinnor. Tvärtom skriver hon att kvinnan bara har två val: antingen att bli "kokett" eller att bli "ragata". Och det är genusordningen som gör detta. Männen har helt andra förutsättningar. Visst fan träffar man på både ragator och koketter dagligen, men de flesta tjejer jag vet är ganska vettiga. Hoppas poängen kommer fram ändå.

Det borde väl säga sig själv att om man blir undertryckt och förnedrad blir man ingen stark och god människa. Det blir man bara om man visas respekt och värdighet. Någon som vågar säga emot mig här? Arbetarna i industrialismens barn- och ungdom söp upp den minimala lönen och spöade kärringen och ungarna. Eller varandra. Urinvånarna som koloniserades undan av europeer förblev inga "ädla vildar" utan dukar ännu idag under av eldvatten och arbetslöshet. Det var med arbetarrörelsen "Den skötsamme arbetaren", den våta folkhemsdrömmen, kom till. Arbetarna organiserade sig, stöttade varandra och gav varandra tillbaka självkänslan och värdigheten. Detsamma gäller utan tvekan kvinnorörelsen. Nu var det inte enbart begränsat till att läsa pigromaner och drömma om prinsen som skulle göra henne till lycklig hemmafru. Nu skulle hon bli en medborgare och människa på lika villkor. En ofantlig revolution.

Det är där vi står idag. Vi har kommit en bit på vägen, men lika förbannat är vi strindbergare, ragator och koketter i våra tankar och attityder. Där får vi fan skärpa oss, systrar och bröder!

Kom att tänka på TV-serien "Dårfinkar och dönickar" som jag vet att ni minns och älskade. Tjejen där, Simone, kommer till en ny skola, snaggar håret och blir tagen för en kille och kallas "Simon". Har aldrig tänkt på det innan, men tror ni att det är en tillfällighet? "Simone" - "Kvinna är inget man föds till, det är något man blir"... Får ta en öl på detta tror jag!

Fy helvete vilken frunch!!!!

Fy helvete va gott!!!! Blev frestad att köpa ett nybakat bröd på Kvantum, sånt där gult, mjukt ni vet! Rökt skinka på och kaffe till. Har levt på torra knäckebröd så länge så jag får nästan orgasm nu. Får bli min "brunch". Varför säger man "brunch"? Det vore väl bättre att säga "frunch"? Men det finns kanske? "Breakfast" + "lunch", visst. Men "frukost" + "lunch" blir mycket bättre med tanke på u:et i bägge orden. Dessutom är det svenska. Låneord, javisst. Men etablerade. "Frukost" är ju lunch på danska, tycker själv att det ser lite skumt ut när det står på etiketter på danska vinflaskor att vinet gör sig bra på frukostbordet...

Låneord berikar språket, precis som invandringen berikar landet. Men varför i helvete ska etablerade ord och uttryck anglifieras och amerikaniseras? Stör mig på folk som "dejtar". När man kollade på amerikanska collagefilmer på 80-talet översattes "date" med "träff". Det började svenskarna svänga sig med också, att man hade en "träff". Men det sa man kanske redan tidigare, när det var för jobbigt att säga "tête-à-tête? Men helt plötsligt skulle man på en "date". För mig är Date ett 80-talsschampoo för brudar som ville se ut som Pamela i "Dallas" i håret. Sen ska det ju "försvenskas" till att "dejta". Å andra sidan kan det krångla till det om man skriver "data" i vår tid.

Och debatten svallar högt om engelskan ska vara enda språket på våra högskolor och universitet. Nu ska det bli lingvistiskt likriktat och McDonalds av alla våra lärosäten. Om inga höjer rösten och fingret och på ren och skär svenska vrålar ett rungande:"FUCK OFF!!!!"

Kom och köp mig! 33% rabatt! Slå till NU!

Se där hade man fel! Det var inte alls terapisamtal det skulle handla om nu på Arbetsförnedringen, det var mer hårda bud i Texas än så. Skönt det, jag vill att saker ska hända. Jag ska börja redovisa sökta tjänster utanför närområdet. Fick ett till Linköping som jag måste söka. Nåväl, jag kan tänka mig att veckopendla dit. Jag är singel och har inget annat än trivseln och mina bekanta som binder mig hit. Miljöbyte är ofta sunt och vem vet, HON kanske bor där? Och då blir jag nog fast där, höhö. Fast det är väl en sån där vanlig studentstad där folk kommer och flyttar hela tiden. I vilket fall som helst vill jag ha dubbelt boende om det skulle slumpa sig som så att jag fick tjänsten. Som märks av min presentation här trivs jag som en prins här där jag bor.

Dessutom ska jag ringa upp och besöka rektorerna här hemma igen. Denna gången ska jag dessutom erbjuda praktik (jag får inte betalt för mitt arbete) eller Nystartsjobb. Det sistnämnda innebär som bekant att arbetsgivaren kan anställa en långtidsarbetslös på ett år och slippa arbetsgivaravgiften. 33% rabatt på lönen m.a.o. Nu när det gått ett år sen den reformen har det ju visat sig att de flesta som anställde på den premissen inte förlängde anställningen när rabatten slutade gälla. Nån som blir förvånad?

Handläggaren var skitlik Boris Jeltsin, tror fan inte att jag skulle kunna se skillnad på dem. Därmed påstår jag självfallet inte att han var full som en gris. Lite kul med lookalikes bara. Det roligaste var att han sa "privatskolor" ist.f. "friskolor". Precis som Jan Guillou medvetet gör som en politisk markering. Privatskolor är ju negativt laddat och förknippas med det gamla klassbetonade privilegiesamhället som vi ju kommit från. Nu handlar det istället om individens fria val. När jag gick lärarutbildningen var det en tjej i klassen (som dessutom hade samma ämneskombination som jag, hoppas det gått bättre för dig Hanna!) som fick sin praktik på den näringslivsinriktade friskolan ProCivitas i Lund. Hon fick byta ut hela sin garderob eftersom hon mestadels gick i jeans, ett vulgärt plagg som skolans "dress code" förbjöd. Vet inte om hon skulle ha kjol eller nåt. Handledaren på högskolan som skulle göra sitt besök där blev knappt insläppt eftersom han också hade jeans och dessutom (hu!) gympadojor... Hade jag kommit närmare än en halv kilometer med mitt långa hår, gympadojor, jeans och jeans- eller skinnjacka hade nog vakterna skjutit mig. Nåja, hellre det.

Nu bär det av till Af...

Känns meningsfullt. Var där för nån vecka sen och träffade min nya handläggare. Hon tyckte att jag verkade "låg" och jag svarade att det är väl inte så konstigt; det är nerbrytande att gå arbetslös för länge, och att besöka Af är knappast uppmuntrande. Känns bara som "Jasså! Inte skaffat jobb än?" Om jag däremot får ett vikariat blir jag pigg och glad som fan. Så nu ska jag träffa en annan handläggare som tydligen är lite psykare också. Det ironiska är att nu är jag både pigg och glad. Solen skiner och jag har nyss chattat med trevliga människor. I förrgår var jag och käkade bakad potatis med ett par supertrevliga väninnor som jag gick lärarutbildningen med. De var uppmuntrande och sa att de skulle göra allt vad de kunde för att tala sig goda för mig, kolla om det behövdes lärare i mina ämnen o.s.v. på sina respektive skolor och andra de hörde om. Det är sånt jag behöver, ingen jävla: "tänk positivt och var rak i ryggen"-terapi. Får väl höra vad gubben säger. Man får en skön promenad i solen på vägen dit i alla fall.

Ja, jag är IQ-befriad!

Gjorde nyss lite tester på nätet från sajter om autism och Aspbergers syndrom. Enbart på skoj eftersom en person (norrman, säger väl allt?) hävt ur sig att "nevnte calligula e det man kanskje kan kalle `special´" och att jag "hade nåt autistiskt över mig". Jag är dåligt insatt i dessa syndrom, tyvärr eftersom det är meningen att jag ska arbeta med barn och ungdomar. Syrran jobbar med just ungdomar med Aspbergers syndrom och rekommenderade mig ena testet. När jag berättade att jag "testat" mig för en av mina bästa polare som är mentalvårdare asgarvade han nästan: "Du med din ironi har definitivt inte Aspbergers!" Och det visade testet också, jag var väldigt långt ifrån syndromet. Testerna på autismsajten var intressantare. Där fick man testa både sin empatiserings- och sin systematiseringsförmåga. V.d.g. empatisering låg jag genomsnittligt, fast en bit högre än den genomsnittlige mannen och t.o.m. en liten liten bit högre än genomsnittskvinnan. På det andra testet sket det sig helt. Jag hade hälften så bra som den genomsnittlige mannen och även sämre än kärringjävlarna...

Men gärna för mig. Jag är totalt ointresserad av hur tågkommunikationer och mojänger och skit fungerar. Matte och NO är världens tråkigaste ämnen (även om sexualkunskap var spännande i åttan). Jag lyckades stoppa i tre kontakter i en lånad video idag, det får räcka. När jag köper en ny dator är den enda tekniska detaljen jag vill veta hur stor hårddisk det är så jag vet hur mycket jag får plats med. Jag lekte inte med meccano som barn, jag fantiserade ihop en massa berättelser och läste serier och barn- och ungdomsböcker. Autistisk är jag verkligen inte; jag glömmer torra fakta lika fort som jag hör dem och får panik av att upprepa saker utan att det händer nåt. Däremot gör jag som vuxen gärna "meccano" av sociala strukturer.

"Diagnosen" blev att jag hade en empatiserande hjärna. Detta var vanligast hos kvinnor medan den systematiserande var vanligast hos män. Min kuk krymper inte ihop till en klitta för det. Jag tycker att det är skitintressant med psykologi och att "läsa av" andra människor. Att inte ta allt så jävla bokstavligt utan kunna leka med ord, parodiera och ironisera. Bokstäver är eoner mycket roligare än siffror, korsord är skitkul medan jag inte fattar ett jota av soudoko. Inom historia är regeringslängder, krigsstrategier och antalet och namnet på japanska hangarfartyg där och där och då och då skittråkigt. Det som intresserar mig är varför saker händer och vad det får för konsekvenser för människor och för framtiden.

Jag tror inte att män och kvinnor har olika "intelligenser" av naturen, att män är mer "logiska" och kvinnor mer "kännande". Jag är snarare övertygad om att det är kulturellt betingat. Kvinnor vill gärna skryta om sin "intuuitiooon" och empatiska överlägsenhet, som att det vore nåt naturgivet. Som när de vita rasisterna i USA skulle bevisa de svartas lägre "intelligens" genom sina korkade och ledande "IQ-test". Jag är ingen Chalmers-nörd, det har ni säkert räknat ut (sic!). Tester av dessa slag ska man ta med en näve grovsalt. Men skulle det ändå indikera att jag har nån form av "EQ" så blir jag enbart lite stolt. Tekniska grejer och system kan jag med gott samvete låta de med den andra typen av hjärna fixa åt mig. Som slavarna i "Apornas planet"! Bara de fixar så att tåget och kommunikationerna funkar så sitter jag hellre i restaurangvagnen med en öl och njuter av landskapet!

Appa Joppe -död eller levande!

Småbarnfäder verkar ha ett problem: plötsligt är de inte i centrum längre utan är degraderade till att på sin höjd vara familjeförsörjare. Förnedrande. Skaffa barn för en karl är ju rätt trevligt: ett skönt sprut, sen tar man en bärsa framför Eurosport. Inga grossesser, födslovåndor och utebliven sexlust. Men medaljen har en baksida: vilken roll har man som manlig barnägare? Ska man bara exploateras av frugan och ungen? Dräneras på tid, energi och pengar? Det måste ju tyvärr vara så att barnen biologiskt behöver mamman mest, det är ju där bröstmjölken finns.

Men så visade det sig att så är det inte alls. Varför har män överhuvudtaget nipplar? Därför att i fosterstadiet har inte Försynen bestämt sig riktigt än om det ska bli en grabb eller gräbba. Män KAN amma och laktera, producera bröstmjölk. Denna upptäckt revolutionerade knappast naturvetenskapen, reaktionerna kom på det kulturella planet. Värdekonservativa machofjantar som Paolo Roberto reagerade. "Jag tror inte att jag är i stånd att producera tillräckligt bra bröstmjölk". Varför inte? Killar kan! Kvinnor och män kan inte "komplettera" varandra. Saknar man nåt som person får man försöka ernå det själv. Männen idag behöver vinna tillbaka sin självkänsla. Vi duger och kan fan reda oss själva om det skulle vara så!

Minns ni TV-serien "Rädda Joppe -död eller levande!"? En pojke märkte att hans gosedjur, en mullvad i tyg, hamnat i soporna. Den skulle till soptippen förstod han. Hela serien handlade om att han skulle rädda sitt älskade keldjur från undergång. Är det inte detta det handlar om när vi pratar könsroller idag? Teddymullvaden Joppe, hans nos den var av garn. Vi får gosa med nallar när vi är små, men sen ska vi våldsamt ryckas från det. Är det konstigt att män blir våldtäktsmän? Vi, både män och kvinnor, måste skapa oss själva genom det bästa hos varandra. Det kemiska äktenskapet som alkemisterna eftertraktade. Yin & yang. Den perfekta balansen.

Jag ska strax in i köket och röra ihop lite lapskojs. Etymologiskt lär det komma från engelskan och betyda "måltid för hårdingar". Sånt som sjöbusar käkade. Till det tar jag folkbärs. Jag kommer ICKE att se Poison på Sweden Rock i sommar. Skulle vara om (heterosexuellt) hångel lockade. Venom är giftigare än Poison. Att sen sångaren Cronos är lite macho-feminin spelar ingen roll. Balans handlar inte om att gå från en ytterlighet till en annan. Nu ska en man få en födslosmärta:

"Pappa kom hem! För jag längtar efter dig! Kom hem lilla Joppe, jag saknar din boppe! Kom hem lilla pappa, du saknar väl att appa?"

Don Juannes

Det var en gång en liten gosse i Skånes medelpunkt. Han var nog inte poppis i skolan utan tänkte att han skulle visa dem alla och ge igen. I vuxen ålder blev han anställd på ett kommunikationsforum för avdankade + nyblivna rockers. I sajberrymdens era blev han Webmaster för en s.k. messageboard. Gossen märkte att i sin nya position och bakom sitt tangentbord kunde han hävda sig och ge igen. Nu kunde han med sin backstage-ställning lägra vilken tjej han ville. Frågan var enkel: "När ska vi knulla då?" Meningsmotståndare på forumet kunde han som han ville suspendera och kasta skit på. Festivalen han var anställd på tyckte att ändamålen helgade medlen, om de mot all förmodan ens brydde sig om sandkastning i dylika lådor. Så gossen passade på att knullförfråga alla han kunde. Byxmyndighetsåldern utgörde inget hinder. Och makten brukades. Du och jag som älskar hårdrock kan väl i alla fall ha lite empati för gossen och ledningen för hans forum? Det är tyvärr svårt. Har man problem med sig själv bör man ta hand om detta i första hand. Och så levde han olycklig i alla sina dagar. Fiskmås. Case closed.

Jesus var hybris

Megalomoni och storhetsvansinne är just vansinne. Högmod går före fall. Hybris är att förlora sin egen verklighetsförankring genom en elefantsjuk försvälld självbild. Varför är Jesus så poppis? Han var en människa, det är det som hela kristendomen bygger på.

Herre Gud märkte att hans Skapelse inte levde upp till förväntningarna. Sånt är alltid jävligt frustrerande. Så han dränkte dem alla, bortsett från en av varje art från varje kön. För innerst inne ville han inte ge upp. Så funkar man ju; tanken är alltid god även om det kanske blir lite fel. Människan var ett måndagsexemplar, trots att hon skapades på en lördag (eller hur det var). Hur skulle Herre Gud nu göra? Han tänkte ett par tusen år men kom på det sen: Istället för att jag ska döda dem gång på gång så får Människan bli Gud! Genom en person som offrar sig för de andra hopplösa. Kör hårt! På sätt och vis var det ju Herre Gud som offrade sig, plus sitt skötebarn såsom Abraham. Och nu kunde han vila tre dagar istället för en! Det största offret är kanske att han inte pippade Jungfru Maria?

En människa som är Gud? Människor är bara människor. Jesus fick storhetsvansinne, och påvar och prelater har tillsammans med familjepatriarker och andra översittare lett till ett fruktansvärt förtryck. Det värsta är tanken: att en människa har rätt och alla andra ska vara lamm och fårskallar under Herdens överlägsna leende och petande träkäpp. Jesus i Bibeln var lika lynnig som sin farsa. Ibland gällde det ena, ibland det andra. Huvudsaken var att just han bestämde. Idag kan karismatiska personer med psykopatiska drag manipulera andra människor. Om det funnits stödorganisationer för avhoppade sektmedlemmar på Jesus tid skulle de nog få mycket att göra.

Låt Herre Gud vara ett abstrakt begrepp. Eller Kristus. Eller vilken ideologi som helst. Människor i maktposition tenderar att utnyttja andra för egen vinning. Och falla på eget grepp. Är det en tillfällighet att en snickare plev uppspikad på en planka?

Tänkare jag tycker om: 1. Friedrich Nietzsche

Så är det, jag är en vänstermänniska och älskar Nietzsche! "En proto-nazist som blev galen?" Här har de förutfattade meningarna gått så långt de bara kan komma. Wagner var polare med Nietzsche i början, men tog avstånd när N runkade för mycket och blev psykiskt labil. Wagners barn och barnbarn lät NSDAP husera fritt i Beyruth. Nietzsche sa att alla antisemiter borde skjutas, och kallade sin syrra "den antisemitiska suggan". Han avskydde militarism som han såg som barbari, samt föraktade den "tyska folksjälen" som han menade var : "fördärvad av alkohol och kristendom"...

De som kallar N nazist har antingen inte läst honom eller har baktankar. För han är (presens!) inte okontroversiell. "Han är farlig! Både för sig själv och för andra!" sa en lärare till mig i korridoren på högskolan när jag satt och läste N:s "Om moralens härstamning". Det fattade väl jag med! Menar N helt allvar i det han skriver här är han inte riktigt klok! Ändå hade man inga motargument... "Den glada vetenskapen" kom många decennier innan punken. Ändå bygger den på samma sak: ifrågasätt allt! Både moral och naturvetenskapliga lagar! Nihilismen var stark som politisk filosofi i Ryssland innan bolsjevikrevolutionen, var den tog vägen sen vette fan. Å andra sidan tror jag inte att man själv eller samhället mår bra av att ifrågasätta allt.

Sistnämnda bok hade N-citatet "Gud är död! Det är vi som har dödat honom!" Han menade att en "galning" gjort upp med tanken på en Skapare, nu får vi själva ta hand om skiten. Enklare innan när farsan fixade allt, typ. Den som slutmässigt dödade Gud var Siegmund Freud. Han konstaterade att Gud var en psykos. Psykologi, inte filosofi. På en fest i helgen kom jag att tänka på N:s dionysiska och appolistiska motsatspar. Det första innebär att man flippar ur, hänrycks av musiken och de man dansar med. Samt alkoholen. Impulser och affektion. Typ. Det sistnämnda ideella och moraliska grubblerier och etik. Materia eller ande? Djur eller gud? På fyllan var jag själv ett mellanstadium. N dödade verkligen inte Gud. Han förutsåg kanske Vattumannens Tidsålder och en ny slags andlighet? Sen var han kanske grubblande pruttestant nr. 1 själv? Vi fick chansen att ifrågasätta allt, och vi fick möjlighet till att både flippa och tänka. Den enda människa som erbjudit oss det förrutom... Zarathustra? Jesus var ju en "idiot" enligt N, "idiot" eftersom J egentligen var ett geni...

"Så talade Zarathustra" handlar om en man som ständigt lyssnar på sin orm och sin örn. Både på instinkten och anden. En eremit som liksom N älskar att gå för sig själv som en eremit på berg och grubbla. Hans slutsats är att Människan måste bli en Övermänniska. Detta blir man genom att överge medkänslan. Provocerande drastiskt när man läser, samt utan etisk eller själslig logik. N var ju smart? Professor i humanistisk fiolosofi vid 25 bast? Kanske är det så hemskt att man blir en "övermänniska" så fort man överger medtanken om andra? Men då finns man väl inte som människa...

Nietzsche blev galen och tog livet av sig. Dog alldeles för ung, ett liv av fysisk och mental pina. Det vill inte jag göra. Jag vill hellre lyssna på honom. Han har så mycket att säga oss. Nietzsche promenerade många mil i Europa för att gå på konsert. Han menade att musik var sann religion. Det skrivna ordet är alldeles för begränsat. Jag hittar ibland min tvillingsjäl hos honom på nåt sätt. Kan man ha en tvillingsjäl "ibland"? Jag skulle inte vilja träffa honom tror jag. Inte ens på den tiden. Men jag hoppas att solen skiner och att andra människor ger mig så mycket kärlek att jag slipper ta livet av mig eller bli vansinnig. Fjällvandring är underskattat. Sociologi också. Vila i frid min älskade Vän.


Nån halv vecka efter att jag skrivit detta på en sämre blogg-sajt kom en artikel om N i Aftonbladet. Tydligen finns "Zarathustra" som nyöversättning, och en kille försvarade N. Jag har sparat att läsa artikeln än, vill inte låta dessa tankegångar bli påverkade. Inte alls omöjligt att jag återkommer!

Den värsta fundamentalismen

Den värsta fundamentalisten i vårt samhälle är nog den känslomässigt kategoriserande. Den stöter man på varenda gång man möter en med- eller motmänniska. Här är fördomar en dygd. Det är förutfattade omdömen som avgör. Hatar jag min granne letar jag efter bekräftelser på min fördom. "Jaja, han är väl människa han också", kan man ha som mot-tes om det skiter sig och grannen är vettig ändå. Hur ska man sociologiskt definiera en granne? Ganska enkelt svar: det är en fysiskt närboende. Det intressantare är om det handlar om en vän. Eller kärlek. I det sistnämnda fallet använder man ett abstrakt begrepp samtidigt som ett konkret fall. "Hon är min kärlek" säger man, inte "han är min vänskap". Men det ...

Vaaa faaan....! För det första är kärlek baserat på omtycke. Jag vet inte om ordet "omtycke" ö.h.t. finns, men jag tycker om det och uppfinner det i så fall. "Tycke" finns i uttryck som "fatta tycke" och "uppstå tycke". Jag generas varje gång jag hör ordet. I min skalle låter det enbart korkat och infantilt. Och allmänt fult. Plus saknar logik. Men visst... "Omtycke" menar jag inte som altruism, alltså kärlek till varenda jävla "nästa". Jag syftar på personer man uppriktigt tycker om, inte på nån allmän människokärlek. Även om jag menar att den sistnämnda omtanken kanske är viktigast av allt, går den bort nu. Detta vill jag komma till: "Kärlek" mellan man och kvinna, man eller man eller kvinna och kvinna eller mellan man och hermafrodit etc. finns inte! Inte i meningen som man tänker och pratar om det. Det är enbart inbillning. När jag dansar med en tjej, när en tjej i kassan på Domus ger mig ett leende o.s.v. orsakar det reaktioner i hjärnan på mig. Syror och hormoner aktiveras. Jag hatar behaviorism och plågsamma djurförhör, men så krasst är det. Egentligen är det inte krasst eftersom det är personen man fattar tycke för (fniss) som aktiverar känslor... Är jag kär i bruden på Domus? Jag går ju omkring och tänker på henne, är snurrig i koppen och drömmer om henne?! Nej! eftersom Kärleken med stort K inte existerar som fenomen. Man upplever känslor som tangerar förälskelsen, vilket är en företeelse som bygger på samma spontana känslor man kan känna hos söta grannflickan som håller upp porten. Intuitivt märker hjärnan av att "detta tjänar jag på".

Det värsta är att det hela är institutionaliserat. Marx menade att det finns en materiell bas och en ideell överbyggnad. Från början har det enligt mig funnits en rationell bas för äktenskapen/familjegemenskapen. Ett arbetslag förutsetts ju inte älska varandra, de löser ju (tja) det med andra metoder (t.ex. kamratskap; ytterligare en slags kärlek). När vi snackar om romantisk kärlek idag är det synonymt med en överbyggnad för ett familjeförhållande. Det ena förutsätter det andra. Som marknadsekonomi förutsätter demokrati och mänskliga rättigheter hos en frälst liberalfundamentalist.

Man kan inte leva i ett ständigt känslorus. Förhållanden och äktenskap som faller på "bristande känslor" får mig att sucka. US Army härjar inte i Mellanöstern för Demokrati och Mänskliga rättigheter, utan för olja och militära och politiska fördelar. Det är mer ärligt. Kärleken är som religionen när den var som värst; d.v.s. för sin egen skull...

"Jag är orolig för honom. Jag tror att han är kär i mig. Jag måste avbryta vår vänskap innan det går över styr..." Hjärnan funkar som den gör! Man blir yr och fånflinande av Domus-kassörskan! Kärlek är inte en utdragen, desperat förälskelse utan en förmåga till vänskap! Klarar du inte av detta är problemet dina egna känslor! Eller snarare inställning! Underskatta inte vänskapen! Förälskelsen är livsviktig men går över! Tänk nyktert men unna dig dagliga känslorus!

Ateist -jomenvisst....

Varför hörs ateisterna så mycket just nu? På olika internetfora märks de, och det ateistiska förbundet Humanisterna är i media för jämnan. Det måste ju vara en reaktion på något? Har religionen kommit tillbaka i sekulariserade Svedala? Vad beror det på i så fall? Kommer den utifrån? Från invandrade svartskallar från kulturellt underutvecklade länder? Men varenda jävla blatte är ju muhammedan och hur svensk är Allah på en skala? De flesta religiösa friskolor i Sverige handlar inte om att skapa nya jihadistiska talibankrigare. Såna finns självfallet, finansierade av wahabistiska oljeshejker i Saudiarabien. Men som vanligt i vår kultur kommer det mesta skitet från USA. Länsade inte Europa sig från undermåligt befolkningsmaterial i och med emigrationen? (Jag parodierar inte nynassarnas skrattretande propaganda, utan svensk folkhemsrasism.)

De religiösa sekterna kommer ju från andra sidan plasket. Kul med postmodernismen. Gå och runka nu. Nu är allt så jävla atomiserat och individanpassat. Då ska man betala överpris för tarot eller personliga horoskop. Eller bli frälst i en sekt. Och sätta ungarna i en pedofilskola. I USA börjar kreationisterna vinna över darwinisterna. Da Vinci-koden blir en megasuccé. Andlighet säljer. Varför köper new age-wannabes kristaller för tusentals kronor? Moder Jord bjuder på sina kreationer gratis? Jag kan tänka mig att det var coolt att vara ateist i 1600-talets England, där upplysningsidéerna spirade och man inte visste om kungen skulle vara papist eller pruttestant. Men i dagens Sverige? Humanisternas ledare pratar som en bög, jag tror inte att det är en tillfällighet. De avvikandes synlighet är ju vad postmodernismen handlar om. Bingolotto är kanske den kollektiva andans sista manifest. Nu ska vi välja var vi vill avsätta vårt sparkapital. Pensionsförsäkra oss. Vem är du, vem är jag? Vi är levande charader! Ateismen är kanske konfessionen för dig? Motreaktioner kommer självfallet. Filosoferna kallar det dialektik. Någon kanske läser denna bloggen som Iblis läser Koranen och tror att jag är rasist och homofob. Då har denne missuppfattat allt. Ännu fler tror säkert att jag vill tillbaks till ett kollektivt tänkande på mindre subjektiv individbasis. Men varför i helvete skulle jag då välja att blogga, haha?! ;-9

Rör inte min egendom!

Jag vet inte hur ni reagerar, men när jag blir personligt kränkt blir jag inte bara illa till mods på ett mentalt plan utan känner av det rent fysiskt, mest i maggropen. Jag hoppas att jag inte utgör ett psykosomatiskt undantag, utan att de flesta kan känna igen sig i detta.

När jag nyligen läste Göran Häggs "Svenskhetens historia" utlöste det en kedjereaktion i mig. Det var när jag i slutet av denna strålande svenska historieskrivning kom fram till den (i mina ögon) efterlängtade skilsmässan mellan kyrka och stat. Jag har aldrig tidigare reflekterat särskilt mycket över att svenska staten överlät kyrkobyggnaderna åt Svenska kyrkan. I Sverige har vi sedan några decennier en lagenlig religionsfrihet, och jag lämnade denna församling när jag uppnått myndighetsålder och därmed fick lov. Jag har ett brinnande intresse för kultur- och religionshistoria och älskar att besöka gamla kyrkor. Men även om jag inte tillhörde dåvarande statskyrkan kunde jag ändå uppleva det fantastiska i att jag faktiskt som medborgare var delägare i detta levande kulturarv. Häggs tanke var att staten (med mina ord) borde gå med på separationen, men strunta i bodelningen. Detta genom att behålla kyrkobyggnaderna som rättmätigt borde tillhöra staten och svenska folket som en del av vårt kulturarv. Istället skulle Svenska kyrkan, och vilket annat trossamfund som ville (även ickekristna), kunna leasa kyrkobyggnaderna för sina aktiviteter. Detta låter idealt i mina öron, jag är inte främmande för kapitalistiskt tänkande i sig, och skulle dessutom främja religionsfriheten. Men så blev det alltså inte. Vi behöver idag inte visa medlemskort för att besöka kyrkorna, men tillhör vi inte "rätt" församling (eller som jag står utanför) så kan vi heller inte njuta av delägarskapet. Historiskt skulle det dessutom vara rättvisare att återlämna de fantastiska domkyrkorna och myllret av medeltida sockenkyrkor, inte minst i Skåne, till Katolska kyrkan som brutalt och våldsamt blev berövade dessa av Gustav Vasas "riksenande" regim. (Men då skulle det bli ramaskri i de lutherska leden, jag lovar.) Hur skulle ni själva känna er om de statliga inkassotorpederna bröt sig in i era hem, med ett basebollträ och ett vänligt leende, beslagtog era hemdatorer för att därefter skänka dem åt Sverigedemokraterna för att de skulle användas i deras politiska verksamhet? (Jag sätter här inga likhetstecken mellan Sd och Svenska kyrkan, det var bara en drastisk liknelse).

Jag börjar från "toppen". Det finns psykologisk-filosofiska tankar om att kulturella och andliga behov ligger överst på den mänskliga behovsstegen. Mer primära behov som mat och omvårdnad är enbart förutsättningar för detta. Jag gillar tanken skarpt. Men även här ska vi berövas vår äganderätt. Jag är född 1972. Under hela min skolgång hade vi en statlig enhetsskola med målet "En skola för alla". Självfallet finns det ingen utopisk och perfekt praktik, men tanken tycker jag likväl är god. Trots friktioner, byråkrati och godtycklighet hos personer i maktställning ser jag det ändå som en dröm jämfört med dagens situation. Först kom kommunaliseringen; fattiga och välbärgade kommuner fick ta hand om skolorna "på lika villkor". Den solidariska tanken upplöstes snabbare än sovjetdiktaturen. Vi ser idag en skrämmande marknadskonkurrens på skolans område. Extrema religiösa sekter och "klassmedvetenhet" uppifrån och ner för blivande "brats" i marknadsfundamentalistiska indoktrineringsutbildningar är inget mer än man kan vänta av "friskolorna" (som vi som skattebetalare ändå tvingas finansiera, trots att vi saknar insyn, ägande- och medbestämmanderätt). Den svenska läroplanen (jag är själv utbildad lärare) urholkas; integration och utjämnande vänds i sin motsats.

Så kommer vi längre ner på vår medborgerliga och mänskliga behovskedja. Sjukvården privatiseras och hamnar i marknadskrafternas händer. För marknadsliberaler kan det låta perfekt. Jag ställer mig tvekande. Tanken om de fria marknadskrafterna är en hypotetisk teori, att jämställa med exempelvis den kommunistiska om det klasslösa samhället. Inga av dessa välvilliga teorier har än så länge lyckats fullt ut i praktiken, därför anser jag det riskabelt att chansa. Än så länge har den privata sjukvården i konkurrensens namn varken lett till bättre eller billigare vård. Tvärtom. "Kalla fakta" på TV4 har visat att vi ska sopa rent framför egen port innan vi belåtet (på gamla meriter) ska peka finger åt USA:s klassmässiga sjukvård. Och framför allt: vi saknar medägandeskap, och därmed insyn och inflytande, i detta nya svenska sjukvårdssystem.

Som ett lokalt exempel skulle jag kunna avslutna med den sista, spruckna, länken i den mänskliga behovskedjan: AB Vin & Sprit. Att spriten är den fattiges och hopplöses sista tröst är knappast kontroversiellt. Ska vi låta lokala lantbrukares och den svenska statens gamla ansvarstagande verksamhet bli en mjölkkossa (nåja, mjölk och mjölk) åt multinationellt profittänkande? Och även här förlora äganderätt och livsviktigt inflytande? Missförstå mig rätt; jag vill inte stänga dörren för omvärlden, tvärtom. Fast på jämlika villkor. Jag skulle kunna göra listan mycket, mycket längre. Det tjafsas mycket om Odells eventuella avgång. Men glöm inte att privatiseringar och utförsäljningar tillhör Alliansens absoluta agenda. Och framför allt att det var Bodström och socialdemokratin som låg bakom utförsäljningen av Telia (som Ohly gick med på) ... (tänk att bli bestulen något och tvingas betala tillbaka till andra till överpris). När socialdemokraterna återtog regeringsmakten efter de borgerliga 1994 fanns inte ens tanken på att återsocialisera medborgerlig egendom. Och den lär inte komma tillbaka. El, tele och annan infrastruktur ska tillsammans med skola, vård, annan omsorg och t.o.m. andlighet och kulturarv berövas dig som medborgare. Historiskt är detta ett strukturellt fenomen som händer med intervaller av många hundra år. Och som tar f-n så mycket längre tid att återta. Jag älskar TV-serien "Sopranos" och sörjer att den tar slut för evigt nu. Säga vad man vill, Tony Soprano och hans kumpaner gav sig i alla fall enbart på småkriminella i samma liga, men skulle aldrig ge sig på de basala mänskliga behoven som mat för dagen, vård, skola, kultur och andlighet. Från (ärligt) högerhåll har det pratats om att människan är "egoistisk av naturen". Jag köper det. Vem känner inte igen rabalder på arbetsplatsen där en oförlåtlig person råkat låna "min stol", eller ännu värre ens egen kaffemugg, låt vara om det bara handlat om fem minuter? Denna personliga kränkning kan infektera stämningen så att personerna i frågas dagisbarn skulle skämmas ögonen ur sig. Men när det handlar om betydligt större saker, som de ovannämna, och som man kanske aldrig någonsin får tillbaka så länge planeten existerar, reagerar få. Det är dags att börja göra det. På allvar. Detta måste ske utomparlamentariskt (Odell, Ohly och Bodström som sagt, lita aldrig på vallöften). Jag efterlyser en folkrörelse som bildar opinion mot avregleringar, privatiseringar och utförsäljningar av Din och Min egendom med påföljande insyn och medinflytande. För mer lär det bli. Rätt till egendom står ju inskrivet i de mänskliga rättigheterna, försvara dina egna sådana som medborgare. Jag tänker själv inte starta upp denna folkrörelse, men för andra som ärligt tänker både på sig själv och på andra skulle initiativet kunna kalla sig något i stil med "Rör inte min egendom!" Jag lovar att gå med!

"Det orange kuvertet"

Varför säger man det orange kuvertet? Det är ju rött?

Jag tror att det är lite så här som autistiska människor tänker. Som att ge en en karta över Nederländerna när man ska fjällvandra i Härjedalen. Jag fattar inget. Vad är det för mening att ljuga om en sån sak? Att påstå att det skulle vara politiskt rött är en sak. Detta är dock motsatsen. Man ska tippa om sin framtid. Hos oseriösa alternativ. Vinna eller förlora. Har ni tänkt på hur ofantligt vacker idén bakom ATP egentligen var? De 15 bästa åren i ens liv avgör! Hur lätt har vi inte att döma andra på negativa premisser? Och svårt att se förtjänsterna? Tänk på en person och välj att selektivt plocka ut det bästa! Värdera denne efter detta sen! Skit i att 1972 var han eller hon arbetslös eller hade ett ströjobb! Eller söp som ett svin 1985! Vän eller ovän, nån du bryr dig om eller nån du ställer dig likgiltig inför! Vilka tror du kommer att vara dina egna 15 bästa år som du själv vill bli bedömd efter?

Jag har inte mer fel på ögonen än att jag kan se att det orange kuvertet är rött. Är det orange på insidan? Fråga inte mig, de få gånger jag öppnat det har jag inte hajat ett skit...

Kan man bli sämre än Klass 9A?

Dagen kidz växer upp i en anda där det gäller att bli bäst. I TV-serien "Klass 9A" måste väl ändå detta "peeka" (nysvenska för att nå sin höjdpunkt; kulminera). En omotiverad niondeklass i Malmö blir rankad som en av Sveriges sämsta (mest lågpresterande). Nu ska man göra ett experiment: några handplockade "superpedagoger" ska göra dem till några av Rikets tre bästa klasser (eller hur det var) på mindre än en termin. För att visa att det omöjliga är möjligt (amerikanska drömmen) med rätt pedagogik och ledarskap. Det blev ramaskri när "Robinson" kom med "mobbing-TV". Efter det har principen om att tänja på gränserna till det värre följts i TV. Kolla bara på "Discovery Channel" där alla belysande program knuffats undan av andra som börjar med "Extreme". Frågan är dock om inte "9A" tar alla priser(!)...

Det är otroligt smaklöst att en skolklass med människor i "mellanstadiet" mellan barn och vuxna lämnas ut i en avgörande och identitetskrisande fas av livet på detta sättet. Det är kränkande för både elever, föräldrar och anhöriga, lärare och skolledning att det framställs på detta sättet. Lärare, assistenter o.s.v. har hundratals elever dagligen att ta reda på. Det viktigaste för elevernas förutsättningar är deras sociala bakgrund. Det är här det ska satsas: klassutjämning, integrering... Detta erkänner alla oavsett politisk tillhörighet. Men vilket budskap förmedlar denna dokusåpan? De goda feerna förvandlar pumpor till droskor och råttor till ståtliga draghästar. Askungen får sin bal på slottet (nåja). Men vad händer efter tolvslaget? Passar en glassko en "blatte" eller en tjej på Barn- och fritids? Och framför allt: passar den alla? Ha... ha den äran.... (tig dumsnut)!